Låt eleverna vara med hela vägen

För att få ett kvalitetsarbete systematiskt och framgångsrikt behövs några viktiga ingredienser. För det första måste det vara systematisk, det vill säga det måste ske om och om igen och man måste kunna följa utvecklingen över tid. För det andra måste det vara förankrat i hela verksamheten och involvera elever, lärare, skolledare och övrig personal. Alla olika grupper på skolan måste få sina röster hörda och samtidigt både kunna påverka skolans verksamhet och inse vikten av skolutveckling. Det blir inte något kvalitetsarbete om några bara står bredvid och ser på. Maria Jarl, Ulf Blossing och Klas Andersson visar i sin bok Att organisera för skolframgång vad som skiljer framgångsrika skolor från mindre framgångsrika och bland flera andra faktorer lyfter de fram målinriktad ledning, samarbete med fokus på undervisning, höga förväntningar på eleverna samt lärarledarskap i klassrummet.

Denna gång vill vi fokusera på eleverna och deras roll i utvecklingsarbetet. Vi har tidigare tagit upp hur vi arbetar med elevenkäter och intervjuer. Nu är vi i full fart med att organisera referensgrupper med elever som ska knytas till de olika arbetslagen. Här menar vi att det är viktigt att skapa direktkanaler mellan arbetslag, dess lärare och de elever som dessa lärare undervisar. Kvalitetsarbetet blir ibland för abstrakt och styrs ovanifrån – detta vill vi undvika. På så vis får vi också ett ständigt pågående utvecklingsarbete där vi kan starta förändringsarbete omgående vid behov. När vi får igång referensgrupper med elever som direkt kan diskutera med arbetslagen, får vi också möjlighet för lärare att fråga om de resultat som kommit fram i kvalitetsrapporten. Många gånger förlitar vi oss allt för mycket på enkäter, och resultaten diskuteras på många olika nivåer. Vi menar att vi måste vara försiktiga med att dra för långtgående slutsatser utifrån elevenkäter.

Till exempel såg vi förra läsåret att någon klass utmärkte sig med lägre enkätresultat än övriga. När vi följde upp dessa resultat i en intervju med elever från klassen visade det sig att eleverna egentligen var missnöjda med undervisningen i ett specifikt ämne. Detta missnöje hade påverkat hur de besvarade alla frågor i enkäten, eftersom de kände att de inte kunde påverka sin situation. En elev sa “Det var faktiskt mest en lärare som retade upp oss, och det gjorde oss så arga och missnöjda att vi skrev lågt på det mesta.”

Ett sätt att få ännu mer kunskap om hur eleverna ser på sin studiesituation och undervisning är att följa upp enkäter med intervjuer. I dessa kan vi fråga om resultat och borra djupare i elevernas enkätsvar. Ett problem med intervjuer är dock att bara några få röster blir hörda och då får elevenkäter och intervjuer bli avstamp för vidare diskussioner.

Vi vill dock gå längre och försöka få mer kunskap och fler röster hörda. Utifrån de resultat som vi fick i förra läsårets elevenkäter och intervjuer satte vi ihop frågor som eleverna fick diskutera på sin mentorstid. Vi bad sedan mentorerna skicka in minnesanteckningar från dessa diskussioner. Vi har ännu inte fått in alla diskussionsunderlag, men det vi redan ser är att det beror på många olika faktorer hur eleverna väljer att svara på frågorna. Det vi lärare och skolledare tycker är tydligt och självklart, är ibland inte alls det för eleverna. Ett påstående i elevenkäten var Med hur stor andel av mina lärare kan jag ha en bra dialog kring min studiesituation? Vi inser nu i efterhand att frågan är alltför generell och vi har också sett i elevdiskussioner att eleverna uppfattar den som otydlig: “Vadå dialog? Handlar det om personkemi eller vad vill ni veta? Man har såklart en bättre dialog om personkemin finns där, men samtidigt måste lärarna kunna prata med alla elever. Det är inte lärarens fel om personkemin inte stämmer, det bara är så, men det påverkar naturligtvis om man har en bra dialog eller inte. ”  

Det vi ser fortsatt är att allt utvecklingsarbete måste utgå från eleverna. Nästa steg för oss är att eleverna får ta större plats i själva förändringsarbetet, tillsammans med övriga aktörer i skolan. Elevernas röster används ofta för att få underlag till analys, men de tappas i själva analysarbetet och framförallt i framtagandet av strategier, det vill säga det pågående förändringsarbetet. Vi kommer aldrig att få en lärande organisation om den viktiga pusselbit som eleverna utgör, saknas.

Eva Henriksson Garatea

Emma Wiking