Learning study och historiebruk

I kursplanen i historia finns följande punk i det centrala innehållet med:

• Hur individer och grupper använt historia i vardagsliv, samhällsliv och politik. Betydelsen av historia i formandet av identiteter, till exempel olika föreställningar om gemensamma kulturarv, och som medel för påverkan i aktuella konflikter. (Skolverket)

I syftet för historieämnet finns en tydlig skrivning kring historiemedvetande och det är just detta som ska utvecklas genom förståelse av hur historia används.

• Undervisningen i ämnet historia ska syfta till att eleverna breddar, fördjupar och utvecklar sitt historiemedvetande genom kunskaper om det förflutna, förmåga att använda historisk metod och förståelse av hur historia används. Eleverna ska därigenom ges möjlighet att utveckla sin förståelse av hur olika tolkningar och perspektiv på det förflutna präglar synen på nutiden och uppfattningar om framtiden. (Skolverket)

Historiebruk finns även med som ett kunskapskrav och många lärare, så även lärarna på S:t Petri skola, kämpar inte bara med hur de ska bedöma eleverna i historiebruk, utan också med hur de ska få eleverna att klara detta kunskapskrav.

På S:t Petri skola har alla lärare 34 timmar i sin tjänst samt en schemalagd position i veckan för kollegialt lärande. Grupperna är i de flesta fall indelade efter ämne. Vi bestämde oss i vår historiegrupp för att göra en Learning study med fokus på historiebruk. Gruppen leds en processledare, Eva Henriksson Garatea, som fått utbildning i  metoden Learning study, formativt lärande samt Mindset. Därutöver består gruppen av Joakim Altervall, Lo Söllgård, Björn Westerström, Siri Hallberg och Mattias Petersson.

Learning study är en metod som innebär att man bestämmer ett lärandeobjekt, det som eleverna behöver kunna för att förstå hur historia brukas på olika sätt och under olika tidsperioder, samt att man utkristalliserar de kritiska aspekterna, det som hindrar eleverna från att förstå. För att det ska bli en Learning study behöver vi också applicera en teori, variationsteorin, som i stort går ut på att vi måste arbeta med motsatser för att förstå en företeelse. Vi behöver alltså ta fram kontraster och variera dessa för att eleverna ska förstå.

Frågan vi ställde oss inför vår learning study var:

• Vad är det eleverna inte förstår i vår undervisning kring historiebruk? Vilka är de kritiska aspekterna?

Vi hade uppfattningen att eleverna främst hade problem med referenskunskap i bruket och då framför allt i den historiska händelsen som brukas. Vi var också bekymrade över att typologin[1] som vi använde för att identifiera ett bruk inte fungerade för eleverna.

Vi valde ut två klasser som läser Hi1b och som gör detta i årskurs 1. Joakim Altervall och Lo Söllgård höll i lektioner och tester, medan övriga i gruppen var med i arbetet med upplägg, lektionsdesign och analyser. Vi lät de två klasserna göra ett förtest för att försöka få fram de kritiska aspekterna. I resultatet från vårt förtest såg vi att de kritiska aspekterna inte alls var de som vi hade förutspått. De två kritiska aspekter som utkristalliserades i förtestet var istället följande:

• Eleverna har svårt att förstå tidsdimensionen i historiebruk. Det vill säga de har svårt att förstå att samtid inte behöver betyda nutid utan kan ligga i dåtiden.
• Eleverna har svårt att förstå symbolvärdet i den händelse som brukas och att det är samtidens historiekultur som avgör hur händelsen brukas och uppfattas. Referenskunskap måste finnas gällande både dåtid och samtid för att eleverna ska förstå bruket.

Resultatet från vår Learning study visade att några elever fick en djupare förståelse för vad historiebruk innebär men att flera elever fortfarande hade svårt att förstå samtidens betydelse för valet av historisk händelse som brukas, men också vad symbolvärdet innebär. Det vi ser är att historiebruk måste tas upp kontinuerligt tillsammans med källkritik och att det inte ska vara något man gör vid några få isolerade tillfällen. Den största vinsten för oss som lärare och grupp, är att vår förståelse för vad historiebruk innebär och hur vi bör lägga upp vår undervisning kring detta har ökat markant. Det innebär att vi som kollektiv har en gemensam utgångspunkt för hur vi ska undervisa våra elever i historiebruk. Vi tog även fram en modell (se nedan) kring tidsdimensionen och hur de olika delarna påverkar varandra. Vi kommer nu att arbeta vidare med detta men med fokus på bedömning och då framför allt hur vi bedömer olika kvaliteter i ett elevsvar. Vi behöver också gå vidare med hur vi konstruerar uppgifter som inte bara avser historiebruk, utan kombinera detta med annat innehåll och andra förmågor samtidigt.

[1] Se Klas-Göran Karlsson, Historia som vapen