Barn filmar Malmö

Sedan hösten 2019 pågår i Malmö ett projekt där barn i förskolan inbjuds att berätta om sin stad och sina liv i Malmö med hjälp av film. Projektet är ett initiativ av utvecklingspedagogen Per Dahlbeck vid Pedagogisk Inspiration Malmö, en avdelning inom Malmö stad som arbetar för skolutveckling och skolforskning inom Malmö stads alla skolformer. Projektet har getts namnet ”Barn filmar Malmö”.

Som externa samarbetspartners finns Markus Strömqvist och Klas Viklund på produktionsbolaget Film Fatale AB i Stockholm och animatören Lasse Persson på produktionsbolaget Swedish Ecstacy Film i Malmö.

Arbetet handlar om att stimulera barns filmskapande och film­berättande i Malmö stads förskolor – i syfte att främja barns åsiktsbildning och yttrandefrihet och utveckla former för ungas delaktighet i olika typer av medborgardialoger. Det har under ett par år gjorts över trettio filmer där barn själva hållit i kameran och vid sidan av dessa har det gjorts fyra animerade kortfilmer som bygger på barns teckningar och berättelser som bearbetats professionellt.

Barnkonventionen i stadens strategiska arbete

FN:s barnkonvention antogs som svensk lag den 1 januari 2020 och filmprojektet har formulerats för att samspela med de insatser som görs i Malmö för att implementera Barnkonventionen i stadens strategiska arbete. Förskolornas filmskapande med digital utrustning motiveras också av att det sedan den 1 juli 2019 anges i förskolans läroplan att barn redan i förskolan ska ges förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens.

Våren 2020 genomfördes ett projekt där Förskoleförvaltningen i Malmö stad samverkade med Fastighets- och gatukontoret i Malmö stad där barn på sju förskolor gavs i uppdrag att med filmkameror dokumentera några olika trafikmiljöer. Syftet var att låta barn spela in filmat material där en vuxen publik, av främst trafikingenjörer och stadsplanerare, skulle kunna ges möjlighet att se olika stadsmiljöer och trafiksituationer ur barnens perspektiv, ur barnens synvinkel och ta del av barnens omedelbara reflektioner kring sina upplevelser av staden.

Det omfattade filmmaterialet har legat till grund för samtal med barn i ett dialogprojekt som genomförts av Fastighets- och gatukontoret i Malmö. Det rörde sig ursprungligen om flera timmars inspelat material där barnen i de flesta fall arbetat samtidigt med flera kameror parallellt på varje plats. En kort sammanställning av det filmade materialet har presenterats i Barnens trafikfilm från 2020 (speltid 9 minuter).

Dokumentera stadsliv och gatumiljö

I november 2022 bjöd Fastighets- och gatukontoret in två förskolor att komma till Stadshuset för att utforska en sex meter lång modell av Södra Förstadsgatan i Malmö för att sedan ge sig ut på Södra Förstadsgatan för att själva dokumentera stadslivet och berätta vad de tyckte var fascinerande i gatumiljön. Skälet var att stadsplanerarna ville ha med barnens perspektiv på gatan inför en stor ombyggnad. Uppdraget gick till Lekattens förskola och Triangelns förskola, belägna i var sin ände av gatan. Barnens arbeten resulterade i filmen Södra Förstadsgatan från två håll (speltid 8 minuter).

Under filmarbetet på Södra Förstadsgatan hösten 2022 så visade det sig att den då tvåårige Arvid från Lekattens förskola absolut ville besöka Sankt Johannes kyrka, som barnet ansåg spännande och lustfyllt. De deltagande pedagogerna kunde vid denna tidpunkt inte tillmötesgå denna önskan, eftersom kyrkan ligger på Rådmansgatan 20 – och att det var bilder från Södra Förstadsgatan som stod i fokus för den aktuella utflykten.

Men innan sommarlovet, den 23 maj 2023, organiserade Nora Kryeziu Salova och hennes båda kollegor, Ena El Masiri och Yussra Salihe Megid, ett besök på Sankt Johannes kyrka. De tog med sig fyra barn (Arvid, 2,5 år; Elin, 1,5 år; Gulio, 2,5 år; och Hedda, 3 år) som fick träffa prästen Håkan Norén och organisten Sofia Söderberg. Barnen utrustades med ett par filmkameror i form av iPads – som barnen fick turas om att filma med.

Barnens filmade material har därefter varsamt redigerats till en kortfilm som i princip omfattar allt insamlat råmaterial som barnen samlat in under besöket. Här finns bilder av promenaden till kyrkan, lek och spring bland kyrkbänkarna, en utforskning av kyrktornet (med ganska få bilder av promenaden upp i tornet då barnen hade svårt att filma samtidigt som de gick i trappor) samt en sekvens där barnen spelar Blinka, lilla stjärna på kyrkorgeln tillsammans med organisten. Filmen har titeln Lekattens förskola besöker Sankt Johannes kyrka i Malmö (speltid 9 minuter).

Vad är det för slags projekt?

På ett grundläggande plan handlar projektet ”Barn filmar Malmö” om att stimulera de ungas medvetna roll som aktiva och ansvarstagande medie­producenter och mediekonsumenter – och stärka de ungas röst i offentligheten. Det handlar om att låta barn få uppleva och utforska närsamhället – och inte minst om att låta barnen tillsammans få skapa filmberättelser som andra kan få ta del av och som visar arbetet i förskolan.

Detta var den vision för skolan som den franske pedagogen Célestin Freinet lanserade redan under de första åren på 1920-talet och som utformades kring fyra hörnstenar. (1) Skolarbetet måste vara meningsfullt och lustfyllt för eleverna och utformas så att eleverna ges möjlighet att pröva och utforska, undersöka och experimentera. (2) Eleverna måste ges frihet att delta och uttrycka sig, inte bara reproducera kunskaper som barnet själv saknar ett förhållande till. (3) Skolan måste stå i förbindelse med verkligheten utanför klassrummet för att arbetet i skolan ska bli angeläget. (4) Skolarbetet måste baseras på elevcentrerade situationer, socialt samspel och gemensamma produktionsprocesser – med läraren som elevernas handledare – för att på så sätt lägga grunden för den delaktighet och samhörighet som det demokratiska samhället bygger på.

Célestin Freinet började med att låta sina elever göra egna skol­tidningar redan kring 1924 då han förvärvade en tryckeriutrustning till sin skola. Han kom senare också att intressera sig för radiosändningar och film som redskap för att stärka barns röster i samhället. Vilken oändlig potential för skolan skulle inte Célestin Freinet sett med dagens digitala medier?

Men när man läser ett aktuellt standardverk som Digitalisering i förskolan på vetenskaplig grund, redigerad av Susanne Kjällander och Bim Riddersporre (Natur & Kultur, 2019), så finns det inget kapitel som på allvar utforskar de digitala mediernas möjlighet för barns estetiska skapande eller för barns möjligheter till samspel, kommunikation eller delaktighet med det omgivande samhället.

Estetiska utrycksformer i skolan

Här får man istället söka sig till en skrift som Skolan och den radikala estetiken av professor Jan Thavenius tillsammans med lärarutbildarna Magnus Persson och Lena Aulin-Gråhamn, alla verksamma på lärar­utbildningen vid dåvarande Malmö högskola (Studentlitteratur, 2004). Deras bok handlar varken om förskolan eller digitaliseringen, utan boken blir intressant därför att den utforskar uppfattningen om estetiska uttrycksformer i skolan – vilket utmynnar i en teori om tre olika typer av estetik: Marknadsestetiken genomsyrar elevernas fritid och anses därför ofta inte förtjäna en plats i skolans undervisning, eftersom skolan förväntas erbjuda alternativ till det som marknaden erbjuder. Den modesta estetiken kan beskrivas som ”oförarglig”, vilket innebär att det som uttrycks inte är så innehållsligt intressant eller relevant för eleverna, men kanske ändå mycket väl formfulländat. Den radikala estetiken innebär att fokus ligger på ett berörande och spännande innehåll – som engagerar och utmanar eleverna.

Att låta elever i förskolan själva få utforska olika företeelser med film­kameran gör att den radikala estetiken kan bli så explosiv när barnens filmer når en vuxen betraktares öga. Små barn – som i detta fall Arvid, 2,5 år; Elin, 1,5 år; Gulio, 2,5 år; och Hedda, 3 år – har fortfarande problem att formulera ord och meningar. Men när barnen riktar filmkameran på det som de finner fascinerande så kan en vuxen publik direkt förstå spänningen kring att närma sig kyrkan, som växelvis dyker upp och försvinner bland några träd. Eller den lustfyllda och livliga leken där barnen gömmer sig mellan kyrkbänkarna. Eller också kan man som vuxen få se hur mycket av barnens kyrkobesök som utgörs av golvplattor, trappor och prästens skor.

Om den digitala medietekniken idag är självklar blir frågan hur vi möter de unga kring arbetet med medier i skolan. För vissa är datorerna främst undervisningstekniker för läsutveckling eller för självrättande digitala prov. Andra ser istället kraften i elevernas möjligheter till estetiskt arbete och kommunikation. Hur formulerar vi våra intentioner för undervisning, övningsuppgifter och medieproduktioner i skarpt läge? Hur handleder vi de unga? Och hur kan skolan bidra till att skapa mening kring elevernas medieproduktioner så att de unga når ut i dagens mediebrus?

För att synliggöra villkoren för ungas medverkan i olika medieprojekt (eller andra typer av samverkansprojekt) kan det vara givande (och avslöjande) att undersöka hur dessa projekt är konstruerade. En enkel måttstock är den stege för ungas delaktighet som lanserats av den amerikanske professorn Roger A. Hart i rapporten Children’s Participation: From Tokenism to Citizenship, publicerad av Unicef 1992 (finns på Internet), och som bygger på den amerikanska socialforskaren Sherry R. Arnsteins modell för medborgares deltagande från 1969.

De olika stegen benämner åtta nivåer av deltagande (eller icke-deltagande). De unga kan finns med, men (1) vara manipulerade, (2) fungera som dekoration eller (3) vara symboliskt inkvoterade. Nivåerna som beskriver deltagande kan graderas utifrån huruvida (4) de unga är tvingade men informerade, (5) konsulterade och informerade, (6) arbetar på initiativ av de vuxna eller (7) arbetar på eget initiativ, men under kontroll av de vuxna – och där de unga, i den bästa av världar, (8) deltar självständigt och på jämbördiga villkor som de vuxna.

Det är roligt att konstatera att flera av de filmprojekt som genomförts inom ramen för ”Barn filmar Malmö” handlat om beställningar från vuxna, där till exempel Fastighets- och gatukontoret beställt filmer från olika platser, men där barnen arbetat fritt och självständigt. När det gäller Lekattens besök i Sankt Johannes kyrka så var det ett eget initiativ från tvåårige Arvid. Och visst var barnen i någon mån ”kontrollerade” av sina förskollärare – men den som ser filmen märker tydligt att denna ”kontroll” främst handlar om att ta barnen till kyrkan och hem igen.

Det skulle också kunna gå att argumentera för att filmen från Sankt Johannes kyrka är ett exempel på ett delaktighetsprojekt på den högsta nivån. Barnen har själva föreslagit besöket (i samband med ett tidigare filmprojekt) och barnen har fått arbeta fritt och självständigt. Filmproducenterna som satt ihop filmen har i mesta möjliga mån försökt respektera och lyfta fram det barnen filmat på plats i kyrkan – utan att driva upp klipprytmen eller lägga in texter och effekter som skulle kunna anses störa barnens vision. Barnens filmarbete har behandlats precis som de flesta filmfotografer får sitt material omhändertaget. För en pedagogiskt intresserad publik har det varit viktigt att visa upp ett ganska brett och stojigt material som barnen samlat in under en dryg timmes arbete med två iPads i Sankt Johannes kyrka. Den redigerade filmen vill ge en verklighets­trogen bild av hur barnens filmande och materialinsamling kan se ut.

Roger A. Harts (och Sherry R. Arnsteins) modell lyfter fram de unga, men får inte leda till att vi förringar de vuxnas betydelse som möjliggörare, dörröppnare och publicister. Det handlar också om vad de unga kan lära oss vuxna – genom att konkret låta oss vuxna få ta del av hur barn upplever, upptäcker och utforskar sin verklighet. Och visst handlar det om den roll som vi vuxna intar som handledare för de unga. Men samtidigt kan vi inte diskutera ungas deltagande utan att också beakta att vi ofta har att göra med maktrelationer där både skolan och förskolan har ett uppdrag i läro­plan och kursplaner att styra verksamheten utifrån vissa kunskapsmål och även har till uppgift att bedöma och betygsätta elevernas prestationer.

Referenser

BARNENS TRAFIKFILM (9 minuter)

SÖDRA FÖRSTADSGATAN FRÅN TVÅ HÅLL (8 minuter)

LEKATTENS FÖRSKOLA BESÖKER SANKT JOHANNES KYRKA I MALMÖ (9 minuter)

Fortsättning följer i del 2 – läs här!

Klas Viklund