Lyckas eller (och) lära i skolan?

”Hjälp ditt barn att lyckas i skolan” så löd titeln på en bok som fångade mig i bokhandeln för någon dag sedan. Nyfiken som jag är läste jag något provocerad bokens baksida. Vad betyder det då att lyckas undrade jag efter att ha läst de få raderna, lyckas med vad i skolan? Jag ställer mig frågande, vad är lycka i skolan? Är det möjligt att lyckas och lära på samma gång?

…Sista dagen på terminen, en elev konstaterar att om tio minuter ska betygen delas ut. Betygsgrundande prestation, bedömningar, prov och tester. För några landar begreppen som rosa bomull medan för andra tynger orden som en sten i magen. När skolan handlar mer om prestation och när lyckas bedöms som ett pussel av bokstäver på ett papper då måste skolvärlden stanna upp, våga ändra dammiga normer och premiera de elever som vågar ifrågasätta, tänka annorlunda och som ser lärandet som en process att både våga lyckas och misslyckas på vägen. För helt ärligt, vad säger dessa bokstäver om dig som människa? Nada! 

De ger dig en hint om vad du ägnat dig åt i skolan, de visar en del av din kunskapsbank och bokstäverna kan indikera en snårig stig ungefär vart du är på väg. Men de visar inte fantastiska egenskaper som lojalitet, entusiasm, kreativitet eller ödmjukhet. Begrepp som förekommer i flertalet platsannonser och efterfrågas på en arbetsmarknad som idag kräver att du är en lagspelare före individualist, där din förmåga att kunna samverka och samarbeta med andra är avgörande för om du får skriva under för ditt framtida drömjobb. Jag säger inte att betyg och förmågor behöver motverka varandra men ibland stirrar vi oss blinda på dessa bokstavsbeteckningar som om det är en fråga om liv och död. Att lära ska vara lustfyllt, härligt, spännande, passionerat, roligt och ge verktyg för livets vandring – betygen ger en hint om vägen men det är förmågorna, människan och det unika i oss alla som skapar framtiden – det är då vi kan prata om att lyckas i skolan!

….Att lära av sina misstag, möjligt att man gör. Men måste man lära sig att misslyckas i skolan? Jag tror inte det. Vad jag däremot är övertygad om att vi behöver lära våra elever och ge dem en hel verktygslåda av skruvar och muttrar, hammare och mejslar för att kunna hantera misslyckande i livet. För det är en helt annan femma. Att i livet kunna plocka fram verktyget som gör att du kämpar vidare, inte ger upp trots felsteg och fall. Att ge eleverna en stor portion ”jäklar anamma” kräver att skolvärlden ger fler elever möjlighet att uppleva känslan av att lyckas, att duga som man är, att få bygga kunskap utifrån passion och där listan på krav man bör förändra är betydligt kortare än den listan som visar på styrkor och förmågor att bygga vidare på är lika lång som ett kvitto på mellandagsrean.

Som tidigare nämnt står förmågor att kunna samarbeta och fungera i ett lag på arbetsgivares önskelistor. De individuella förmågorna i ett team ska stärka laget och vara nyckeln till ett gemensamt mål. Någon är snabb som blixten i tanken, en annan funderar länge och väl för korrekta beslut medan andra är de som arbetar i bakgrunden för att allt ska flyta på, några finns i gruppen för att omfamna, stötta och heja på medan du kanske är grym på att hålla den röda tråden för att skapa sammanhang och förståelse.

…Det är inte bara i företag och på arbetsplatser dessa individer verkar och behövs utan på varje skola och i varje klassrum behövs alla på olika sätt. Vi behöver inte lära våra elever att tävla för att lära, de klarar de så bra själva. Vad vi däremot behöver hitta är gemensamma mål för lärande där alla i klassen är viktiga och där den mest betydelsefulla lärdomen är att i ett lag vinner man tillsammans och firar när andra lyckas och när vi förlorar gör vi det som ett team som lyfter varandra istället för att skuldbelägga. Det är det som är pricken över i:et och det fantastiska med ett tillhöra ett lag där alla platser på spelplanen är viktiga på olika sätt.

…Vad innebär det då att som elev lyckas i skolan? Jag tycker vi vänder på det. Vad innebär det att skolan har lyckats för eleven? Jag tänker att som skola har vi lyckats när vi tar emot våra små sexåringar med glittrande, tindrande stjärnögon fyllda av förväntningar, glädje och iver när vi sedan hyllar dem som studenter många år senare och glittret i ögonen finns kvar, starkare, klarare och djupare men med samma passion och känsla att livet bara börjat, att framtiden är till för dem och de kan skråla ”sjung om studentens lyckliga dar…” och verkligen tro på att lyckliga dar är framtiden. Varenda unge ska möta ljuset för att bli en stjärna – den stjärnan är vår uppgift att tända. Då har skolan lyckats!