Mentorskapet – värt att värna om!

Just mentorsrollen är något vi vill fokusera på i detta blogginlägg. Inte minst i det systematiska kvalitetsarbetet ser vi hur eleverna lyfter vilken viktig roll mentorerna spelar för att de ska lyckas med sin skolgång och sina studier.

Vårt blogginlägg utgår egentligen från gymnasiet och den skola där vi arbetar. Hos oss har vi organiserat mentorsskapet på ett systematiskt sätt där eleverna i årskurs ett möts av mentorer som sedan följer dem under deras tre år på skolan. Vi lägger stor vikt vid introduktion och relationsskapande aktiviteter under terminens första veckor. Genom detta läggs en grund som senare under läsåret följs upp på olika sätt. Vi har en så kallad mentorsmanual där mentorerna får tips och råd om hur man kan arbeta med mentorsskapet på ett strukturerat och systematiskt sätt.

Specialpedagog och elevhälsoteam har regelbundna möten med mentorerna. Vid dessa möten kan både generella och individuella frågor som rör klasserna diskuteras. På så vis blir klasskonferenserna effektivare och eventuella åtgärder kan sättas in så tidigt som möjligt.

En viktig del av mentorernas arbete är att ha enskilda samtal med sina mentorselever. Vid dessa samtal har elever och mentorer möjlighet att lyfta elevernas totala studiesituation. Det handlar alltså inte om att mentorerna ska lösa elevernas sociala problem – till detta har vi ett väl fungerande elevhälsoteam. Då dessa samtal återkommer regelbundet skapas en tillitsfull relation mellan mentorer och elever. Denna relation har visat sig vara avgörande för flera elever när det gäller att lyckas med skolarbetet.

Som en del av vårt systematiska kvalitetsarbete intervjuar vi många elever. Några röster från dessa möten visar just vikten av relationen till sin mentor. Frågan vi ställde löd:

Har din mentor/dina mentorer varit positiva för din trivsel och din skolsituation som helhet? Motivera!

Svaren vi fick var i de allra flesta fall entydiga:

“Väldigt! De är uppmärksamma och lyssnar. Inte rädda eller obekväma med att anpassa skolan så att det funkar på bästa sätt för mig. Känns jättebra!”

“Ja, verkligen! Väldigt engagerade och måna om att det ska gå bra för alla elever. De låter ofta oss vara med och påverka hur vi vill examineras. De gör allt som kan förväntas av en mentor och mer”.

“Absolut, de har varit de mest aktiva, positiva och glada mentorerna av alla lärare. Även duktiga att se till att det finns en gemenskap och en trivsel i klassen samt att skolsituationen är hanterbar för alla.”

I denna tid av stressade elever och kursrelaterade betyg kan, så som vi ser det, en bra mentor vara avgörande för hur man lyckas med sin skolgång. Att eleven känner att någon har en övergripande helhetssyn på skolsituationen ger en stor trygghet. Att mentorerna också är undervisande lärare upplevs av eleverna som oerhört positivt. De träffar sina mentorer i flera olika situationer och flera gånger i veckan. Det gör att eleverna har större förtroende och fortare vågar ta upp upplevda problem och svårigheter. Många elever menar alltså att de har större förutsättningar att klara sig bra i de ämnen som deras mentorer undervisar dem i. Innebär det i så fall att eleverna har sämre förutsättningar att klara sig i de ämnen där deras mentorer inte undervisar? Den slutsatsen kan vi naturligtvis inte dra, men många elever lyfter trots allt detta och menar att det har avgörande betydelse. Vi tror kanske att det mer har att göra med kontinuitet och förtroende.

“Ja, verkligen! Väldigt glad över att jag haft just de mentorerna, de visar verkligen att de bryr sig om eleven och inte bara prestationen och de kan vara flexibla i fall där de märker att man inte skulle må bra.”

Men skulle inte då någon utomstående kunna göra det här lika bra som en undervisande lärare, och då dessutom frigöra tid för läraren som istället kan planera lektioner och rätta prov?

Nej, det tycker inte vi! Naturligtvis beror det på hur lärarens totala arbetssituation ser ut. Många grundskollärare vittnar om en ohållbar arbetssituation där mentorskapet innebär att ta hand om uppgifter som egentligen ett elevhälsoteam borde ta hand om, på bekostnad av tid för planering etc. I dessa fall måste man kanske prioritera vad lärarnas tid ska användas till. Men ofta handlar inte detta om mentorsskapet som sådant, utan mer om synen på vad som ska ingå i en lärares tjänst.

Situationen på många gymnasieskolor ser dock lite annorlunda ut. En del gymnasielärare har större utrymme i sina tjänster för mentorskap. En viktig pusselbit för ett lyckat mentorskap är att skolan har ett fungerande elevhälsoteam. Om så är fallet kan mentorerna fokusera på elevernas totala studiesituation och vara till stor hjälp i elevernas utveckling, just för att de är lärare och inte bara mentorer. En annan framgångsfaktor är att mentorerna får undervisa sin mentorsklass i så många ämnen som möjligt. Eleverna har också tagit upp att de upplever det svårare att skapa en tillitsfull relation till sina mentorer om mentorerna inte undervisar dem i något ämne. Detta talar för att mentorer ska vara undervisande lärare.

Om vi lärare bara undervisar och inte är mentorer så missar vi ett viktigt led i att skapa relation och få viktig information kring eleverna. Ju mer vi vet om eleverna, desto bättre lärare blir vi. Genom att vi är mentorer i klasser så är vi också övertygade om att detta gör oss till bättre lärare generellt. Annars är det lätt att bara tänka på undervisning och bedömning- utan att fundera över helheten. Eleverna är inte objekt utan subjekt som agerar i en kontext. Denna kontext påverkar elevens hela situation.