Normen

Det är tack vare Elizabeth Flórez som ständigt utmanar oss pedagoger i vår pedagogroll, i vårt tänkande, i våra diskussioner och vårt handlande kring genus som gör att vi är där vi är idag. Genom att Elizabeth har visat, öppnat och bjudit på sig själv så har även vi pedagoger öppnat oss och i vissa avseende även blottat oss för varandra i frågor som berör genus och oss själva. Dynamiken i gruppen medför att vi pedagoger vågar diskutera, lyfta våra egna tankar och funderingar. Men det medför också att vi inte känner oss nöjda utan att vi vill utmanas mer. Några kommentarer som vi gav i slutet av förra träffen var:

• jättespännande
• lyssnare
• tiden räcker inte till
• det kryper i hela kroppen
• nya tankar
• bra diskussioner

Det vi diskuterade och arbetade vidare med i grupp,  var en fortsättning på förra gångens brainstorming som resulterade i olika frågeställningar kring dokumentation, så som: -Hur vet vi att vi väljer rätt väg? -Hur synliggörs vår medvetenhet kring genus och hur används den pedagogiska dokumentationen och för vem synliggörs den? -Hur får vi barnen aktiva i vad vi synliggör?

Diskussionerna i båda grupperna handlade om -Hur får vi barnen aktiva i vad vi synliggör? Denna fråga resulterade i frågan -Vad är ett aktivt barn? Begränsar vi handlingsutrymmet? Är det aktiva barnet det  som syns, hörs och är rörligt, eller är det barnet som är lugnt, tyst och stilla. Får detta barnet samma utrymme? Kan man även se ett könsmönster i detta? Placerar vi flickor respektive pojkar i dessa fack? Är vi pedagoger med och befäster normen för vad som anses vara ett aktivt barn? Vi var överens om att vi måste bli bättre på att synliggöra alla aktiva barn. Både lyssnande, iakttagande, diskussionsglada och rörliga barn är aktiva.

Vi pratar ofta om att vi fångar processer i våra dokumentationer, det är det som är det viktiga och inte själva barnet. Men vilka barn är det som vi fångar i vår dokumentation? Är det jämt fördelat mellan könen eller tenderar det att slå över mot ena eller andra hållet? Är det de barnen som ställer frågor och har funderingar? Är det deras frågeställningar vi väljer att arbeta vidare med ? Även om vi aktivt arbetar med vår medvetenhet så får vi nog erkänna att vi ibland är med och förstärker genuskontraktet.

Text och bild: Caroline Erdös