Nosa på nätet-Snytkorven på besök- Möllevångsskolan del 2

Illustration: Kristian Ingers
När jag och Chris Munsey, filmpedagog på CPI, kommer till Möllevångsskolan för att bevaka Snytkorvens intåg hos två av skolans förskoleklassar sugs vi rätt in i förberedelserna av dagens föreställning.

Carina Persson, dramapedagog, Elisabet Niskakari, bibliotekarie och Peter Söderholm, IKT-pedagog övar på sången(lyssna här:nosapånätet) Peter har gjort med text som de hämtat ur Superundersökarna- sagan som ingår i Medierådets material Nosa på nätet.

Vad vill du veta
Och hur ska du göra
För att ta reda på
Just hur det är?

Undersök-jämför
Testa och prova
Att lära sig mer
Är ett roligt besvär

Tro på dig själv
Dina sinnen och tankar
Var lite listig
Så är du igång

Fundera en stund
Vem är det som talar
Till slut når vi målet
Fast vägen är lång

Text: Åsa Kronkvist Ur: Superundersökarna

Det är alltid högt tempo ute på skolan. Därför har de inte kunnat öva så väldigt mycket. De har dock stommen och de kan konsten att improvisera.

Elisabet och Carina har stått för manusskrivandet. Pedagogerna Ursula Von Dewall och Ann-Christin Nielsen ska följa barnen i deras superundersökarutveckling. Deras planering utarbetas från gång till gång. Idag introduceras Snytkorven, som ska bli barnens stöd och vän på denna resa. Hon kommer att regelbundet dyka upp i de båda förskoleklasserna. När hon inte har möjlighet kommer minidockan som finnas tillgänglig i klassrummet.

 

Chris och jag går ut i rasthallen. Barnen väller snart in och sätter sig på golvet. Väntar med spänning på att föreställningen ska börja. Enda rekvisita är en dator gjord av pappskärmar.

Föreställningen kan börja! Elisabet och Peter sätter på datorn och plötsligt slår sig Snytkorven ut genom datorskärmen. Hon berättar för barnen varför hon har kommit. De ska tillsammans bli superundersökare.  Snart brister de ut i sång….

Barnen är alldeles förtrollade av Snytkorven. Någon blir först lite rädd, men det går snabbt över. Snytkorven studsar omkring bland barnen och hälsar på dem.

 

När föreställningen är slut har barnen rast. Därefter ska de få göra sitt eget förstoringsglas. Idag väljer jag att följa med Ursulas klass. I denna grupp jobbar även Cecilia Gustavsson. Hon berättar för barnen vad som ska ske nu.

–          Nu ska vi göra ett förstoringsglas av varsin piprensare. Ni får välja vilken färg ni vill. Om ni tittar genom det kommer ni att se allting mycket klarare berättar Cecilia.

 

I den här klassen får alla barn synas. Cecilia går fram till var och en av barnen och frågar vilken färg de vill ha på sin piprensare. I det korta mötet med barnet får han/hon bekräftelse. Jag inser varför klassen är så lugn. Pedagogerna har verkligen fokus på att se varje enskilt barn i det lilla formatet. Bara gesten att gå fram till barnet och be henne välja en piprensare skapar lugn och trygghet tror jag!

 

Cecilia visar hur man gör ett förstoringsglas. Det går ganska fort att tillverka dem, men de blir jättefina. Plötsligt störtar Snytkorven in i klassrummet. Hon uppmuntrar och skojar med barnen. Hon frågar dem hur man håller ett förstoringsglas. Sen försvinner hon iväg till nästa klass.

När förstoringsglasen är  klara sätter de namn på dem. Därefter får de hänga upp dem i ett träd som ställs i fönstret. Barnen ska få använda dem när helst de vill.

Avslutningsvis sammanfattar lärarna och barnen förmiddagen tillsammans. De talar om orden dator, Snytkorven, förstoringsglas och utforskare. Alltså ”Superundersökare”. Barnen har under föreställningen snappat upp att det är någon som ska undersöka, någon som funderar över och tar reda på ”hur saker och ting ligger till”.

 

Cecilia skriver ordet på tavlan. Barnen räknar antalet bokstäver. Tänk ändå att det är 16 bokstäver i ordet ”superundersökare”.

Dagen är slut. 17 december börjar sökandet! På återhörande.

Och tills dess: Lyssna på sången här. Det kommer att bli värsta hiten: nosapånätet

Mediateket  Möllevångsskolan- Underjorden har själv bloggat om denna dag. Se här

Om ni vill följa alla skolor som jobbar med ”Nosa på nätet”, håll koll på ”Skolbiblioteksutvecklingsbloggen. Där kan ni läsa alla gamla inlägg.

Text: Görel Reimer