Öppet hus på Höjaskolan – sett med föräldraögon

Jag tog denna gång på mig en lite annorlunda roll. Jag gick runt som förälder till min dotter i årskurs nio och betraktade allt som visades upp. Det blev dessutom väl dokumenterat på vägen. Och kanske var det just den där föräldrablicken som gjorde upplevelsen så speciell.

Plötsligt såg jag verksamheten från ett helt annat perspektiv.

Jag visste till exempel inte att min dotter höll på att färdigställa en stor vit tavelram i träslöjden som skulle användas till en brodering. Där stod kollegan Magnus Persson och visade stolt upp arbetet. Det enda som saknades, berättade han glatt, var en passepartout som sista finish. Runt omkring kunde jag beskåda elevernas fantastiska alster på nära håll — allt från piedestalstolar till finurliga konstverk med imponerande detaljarbete.

Oanade talanger i slöjdsalen

Det slog mig hur elever som annars kan upplevas tysta och nästan osynliga i korridorerna plötsligt framträdde som stora talanger i slöjdsalen. Där fick deras kreativitet och personlighet verkligen ta plats, såsom tavlan nedan med häftstift av mässing. Den här tekniken kallas oftast för string art eller trådslöjd i slöjdsammanhang.

Samma känsla infann sig i textilslöjden. Jag frapperades av alla handgjorda broderier, dukar och textila arbeten i olika former och färger. För ett ögonblick fick jag känslan av att stå på en basar i Istanbul, omgiven av hantverk och mönster med själ och tålamod invävda i varje stygn.

Där fick jag också lära känna lärarens dotter, och plötsligt stod vi där som två föräldrar och kollegor samtidigt — och såg vår verksamhet med fyra ögon.

Biblioteket fullt av liv

Biblioteket var också rätt fullt av liv denna eftermiddag. Där möttes besökarna av flera uppskattade aktiviteter som lockade både yngre och äldre elever. Man kunde slå sig ner och läsa en stund i lugn och ro, låna böcker eller delta i olika bokrelaterade aktiviteter. Särskilt populära verkade tipsrundan och bokjakten vara, där elever och familjer tillsammans fick leta ledtrådar bland hyllorna och svara på frågor kopplade till medie- och informationskunnighet. Det skapade en varm och inbjudande atmosfär där biblioteket blev mer än bara en plats för böcker — det blev en levande mötesplats för nyfikenhet och upptäckarglädje.

Elevkonst i olika tekniker

Inte långt därifrån låg bildlärarens bildsal, som denna eftermiddag drog till sig många nyfikna besökare bland skolans övriga utställare. Väggarna var fyllda av elevkonst i olika tekniker, färger och uttryck. Här samsades fantasifulla målningar med detaljerade teckningar och kreativa collage som visade både mod och personlighet. Besökare stannade länge för att betrakta arbetena, och samtalen kring bilderna blev många. Det märktes tydligt att bildsalen fungerade som ett av kvällens stora blickfång — en plats där elevernas skaparglädje verkligen fick tala för sig själv.

Fascinerande tankekartor

Vandringen fortsatte vidare till SO-lärarnas klassrum. Där låg kursböcker och vackra mindmaps utspridda över bänkarna. Jag fastnade särskilt för tankekartorna. Det finns något fascinerande i hur de fungerar som både fokushållare och stöd i skrivandet, samtidigt som de visualiserar elevernas tankar och kunskaper.

I korridoren närmast personaltoaletten och glasgången stod även representanter från föräldrastödjarna och informerade om sin verksamhet kring förebyggande familjestöd. Besökarna kunde samtala med dem om viktiga frågor som rör familj och ungdomar, och efteråt delta i en liten tipsrunda, vilket blev ett uppskattat och fint inslag under kvällen.

Höjaskolans kurator, Zahra Al-Fahadawi, tillägger här: ”Föräldrastödjarna bjöds in av oss inom SSPF, och även polisen deltog på samma sätt. Tipsrundan var ett initiativ som jag satte ihop för att ge föräldrar och elever möjlighet att besöka alla byggnader genom att svara på frågor som handlade om skolan.”

Att som lärare få känna sig som förälder

När jag senare kom till språklärarnas område stod där inte en kotte — förutom tre engagerade lärare, mig själv inräknad. Vi såg på varandra och log lite smått. Då utbrast svensk- och engelskläraren Natalie Morfiadaki:

”Vet ni vad? Nu står vi här som tre föräldrar till våra barn här på skolan.”

Och just där uppstod en liten aha-upplevelse. Att också få känna sig som människa och förälder — inte bara som lärare och robot i vardagens tempo.

Kort därefter började en ström av besökare dyka upp, och jag fick traska vidare.

Elevernas film

På vägen besökte jag även svensk- och engelskläraren Saso Anevski, som entusiastiskt visade upp sina elevers välspelade och koreografiskt genomarbetade film i svenskundervisningen i åk 8, i samarbete med Filmproduktion BUFF (BUFF i Malmö är en internationell barn- och ungdomsfilmfestival och en organisation för filmdistribution), uppdelad i kortare avsnitt. Det märktes hur mycket arbete, kreativitet och samspel som låg bakom produktionen, och elevernas stolthet gick nästan att ta på.

Kollegan hade också ett uppslag på väggen som jag fäste mina blickar vid. Det handlade om filmen Wall – E som börjat användas alltmer i undervisningssammanhang. Filmen visar en jord som är täckt av skräp efter extrem konsumtion.

Återvinning och klimat

Det gör det därför lätt att diskutera frågor som återvinning, klimat och miljö, överkonsumtion, ansvar för planeten och hur samhällen påverkas av företag och teknik.Vanliga skoluppgifter om WALL-E kan vara att skriva recension, analysera framtidssamhället, diskutera miljöproblem, jämföra människor och AI-robotar, skapa egna framtidsvisioner, med mera.

På Höjaskolans Flexgrupp arbetar personalen för att ge elever trygghet, struktur och rätt stöd i sitt lärande. Eleverna får stöd med hjälpmedel som timetimer, linjal, miniräknare, pennor och suddgummi för att lyckas. Undervisningen anpassas efter elevernas behov och hjälper dem att utveckla strategier för ökad självständighet.

Innan jag kom fram till salen för hem- och konsumentkunskap och musiksalen fick jag dessutom provsmaka lite av åttornas “hemmagjorda” saft i vårsolen. Mycket god måste jag säga — även om jag nog blev skyldig barnen 5 kronor!

Koncentration i musiksalen

I musiksalen satt eleverna djupt koncentrerade vid pianon och klaviaturer. Alla var upptagna med sitt skapande medan musikläraren Marysol De Pablo, entusiastisk som vanligt, rörde sig mellan eleverna med energi och glädje.

Öppet hus blev denna gång mer än bara en traditionell kväll på skolan. För mig blev det en påminnelse om hur mycket arbete, kreativitet och stolthet som faktiskt ryms i våra elevers vardag — och hur viktigt det är att ibland stanna upp och se det med nya ögon.

Öppet hus genom åren

Avslutningsvis ställde jag en fråga till kollegan och specialpedagogen för åk 6–9, Zoi Morfiadaki, som arbetat länge på vår skola, om vad hon tycker om de Öppet hus vi arrangerat genom åren. Hon svarade med ett leende:

”Jag har inget direkt att tillägga, men jag tänkte på en sak jämfört med förr. Tidigare kallade vi Öppet hus för ’Höjadagen’, om jag inte minns fel, och det låter mycket trevligare. Då var det fler elever som deltog med olika uppdrag. Vi hade exempelvis elevvärdar som hjälpte till att vägleda besökarna till de olika aktiviteterna, vilket var ett inslag jag saknade den här gången.”

I efterhand har rektor förtydligat att det faktiskt fanns elevvärdar även vid årets Öppet hus. Dessa bestod främst av elever från lågstadiet och rörde sig huvudsakligen på den delen av skolan, vilket kan vara en förklaring till att alla besökare och medarbetare inte uppmärksammade dem. Rektor framhåller också att ambitionen framöver är att involvera fler elevvärdar från samtliga stadier, så att deras närvaro blir ännu tydligare i hela skolans verksamhet.