Otillgänglighet = diskriminering

Hör alla elever ordentligt i mitt klassrum? Har alla elever åtkomst till digitalt material från sina lärare på skolan? Självklart finns det många skolor som också kan sträcka på sig och visa på stor tillgänglighet för både elever och personal.

För snart en vecka sedan hade vi en gemensamhetsdag på Komvux med just temat Tillgänglighet där bl.a. SPSM (Specialpedagogiska Skolmyndigheten) bjöd på intressanta frågeställningar.

Tillgänglighet betyder olika för dig och mig, så är det. För en rullstolsbunden elev kan det betyda att fysiskt kunna komma fram överallt. För en elev som inte har möjlighet att komma till skolan, kan det betyda att ha tillgång till skolmaterialet hemifrån. Ordet tillgänglighet kan alltså ses från olika perspektiv utifrån vem man är eller var man befinner sig.

SPSM talar om två andra perspektiv – det kategoriska och det relationella perspektivet. Om vi omvandlar detta till en skolmiljö, belyser det kategoriska perspektivet bara elevens svårigheter. Där kopplas svårigheterna direkt till brister hos eleven. I detta fall ses eleven som den ”felande länken” och måste anpassa sig efter omgivningen, vilket är en ganska förlegad inställning 2015.

Däremot talar det relationella perspektivet mer om samspelet och interaktionen mellan elev och den svåra situation som uppstår om t.ex. lokalen har brister.  Utifrån det relationella perspektivet är det alltså inte eleven som har några brister, utan det är snarare lokaler eller IT-lösningar som är den ”felande länken”. Självklart ska vi alla som arbetar på en skola lägga fokus på det relationella perspektivet . Här har alla anställda på en skola också möjlighet att påverka för att göra skolgången så smidig som möjligt för alla elever, oavsett funktionshindrade eller inte.

Som lärare och IT-pedagog inom vuxenutbildningen försöker jag då dra mitt tillgänglighetsstrå till stacken. Jag och mina kollegor på Komvux arbetar alltmer digitalt i Sites och Google Classroom. Snudd på alla har hemsidor eller andra digitala medel som vi når ut till eleverna med. Vi bygger så sakteliga upp en strukturerad ”delakultur” med bl.a pedagogiska planeringar, bedömningar och matriser.

Det kan också handla om att flippa klassrummet oftare, så att alla elever oavsett om man har ett funktionshinder eller inte, dels kan vara förberedda inför lektionen, dels kunna repetera eller ta igen missade moment. Vi vill bygga på det relationella perspektivet och ha en smidig interaktion mellan skola och elev. Eleven ska inte gå miste om något p.g.a. olika funktionshinder. All personal på skolan kan dra sitt strå till stacken och plocka bort de hinder som gör en elev funktionshindrad. Utan hinder = inget funktionshinder – en ganska enkel ekvation egentligen.

Så – Egentligen skulle vi kunna stryka ordet funktionshindrad från ordlistan och upprepa de kloka orden från SPSM att om man är funktionshindrad eller inte, beror egentligen bara på om skolan är funktionshindrande eller inte!