Progression eller repetition?

Progressionen mellan årskurs 9 på grundskolan och första kursen i historia på gymnasiet samt mellan de högre kurserna Hi2a och Hi3. Samtliga 100-poängskurser på gymnasiet har samma kunskapskrav men lite olika centrala innehåll. Samtidigt måste vi förhålla oss till syftet med historieämnet på gymnasiet som trycker särskilt på att vi ska ge eleverna möjlighet att ”bredda, fördjupa och utveckla sitt historiemedvetande genom kunskap om det förflutna, förmåga att använda historisk metod och förståelse av hur historia brukas.” Även på grundskolans senare år finns historiemedvetande med i ämnets syfte.

Det är inte lite de kräver att vi ska klara av på få timmar. Hur går vi från teori till praktik? Här tänker jag diskutera lite kring läromedel, tankar kring historiemedvetande samt ta upp några förslag på hur vi kan arbete med detta. Jag är fullt medveten om att jag i många fall slår in öppna dörrar och att det antagligen finns många andra bättre förslag ute på skolorna men jag gör ett försök.

Hur ska vi då undervisa kring historiemedvetande och hur kan vi omsätta allt detta från teori och lite flummiga begrepp till en bedömning som senare ska resultera i ett betyg? Jag försöker få eleverna att förstå samband och på så sätt gå smygvägen mot ett mer utvecklat historiemedvetande hos eleverna. Det handlar också om, som min duktiga kollega Björn skriver i sin blogg, att vi ska få eleverna att ställa rätt frågor i mötet med historien. Jag menar dock att det även handlar om att vi måste fundera på hur vi, för det första använder våra läromedel, för det andra hur vi presenterar vårt stoff, för det tredje vilka övningar vi konstruerar för att få våra elever att verkligen utveckla sitt historiemedvetande samt slutligen vilka frågor vi ställer till våra elever för att få igång deras reflektion och tankeprocess. Det handlar också om hur vi ger eleverna förutsättningar att klara kunskapskraven.

Jag börjar med funderingar kring hur vi använder våra läromedel i historia. Jag har full förståelse för att helt nya lärare känner en trygghet i och ett behov av att använda det läromedel som de har tillhands- absolut, men efter hand behöver vi nog reflektera över hur våra läromedel ser ut idag. När jag går igenom många av de vanligast förekommande böckerna som används på grundskolan och gymnasiet blir jag ganska fundersam.

Visserligen finns det några läromedel som har bra inledningskapitel kring t.ex. historiebruk, källkritik och historiesyn men tyvärr blir det bara som ett extra kapitel som många stressade lärare kanske inte hinner arbeta tillräckligt med. Detta kapitel finns där för att eleverna ska kunna leta fram behövlig information om och när de känner sig vilsna i pannkakan. För mig är det ofattbart att man inte från förlagen sida tänker mer på vad som är ämnets syfte, det centrala innehållet och hur kurserna ska bedömas när man producerar läromedel. Inget av allt detta tycker jag kommer fram tydligt i de läromedel som finns ute idag. Efter ett inledande kapitel kring historisk metod kommer sedan i mer eller mindre kronologisk ordning hela världshistorien.

Men det är en kronologi och ett upplägg som hela tiden är ett traditionellt urval och ett bruk av historien, oftast utan, verkar det som, djupare eftertanke. Det ser ut, mer eller mindre som det alltid har gjort och de förmedlar ett eurocentriskt perspektiv och en historia där kvinnor lyser med en stor frånvaro. Låt vara att några författare lägger till några kvinnor här och där, ibland med medvetna tankar bakom, ibland lite hipp som happ verkar det som. Varför retar jag mig så mycket på det här? Jo, jag känner att lärarna, vi alla, lämnas i sticket här och att just våra läromedel hjälper till att konsolidera en historieundervisning som inte ligger i fas med Gy11:s intentioner.

Om vi nu återgår till begreppet historiemedvetande och hur vi praktiskt kan arbeta med detta, så brukar jag oftast börja i samtiden och sedan försöka få eleverna att i tanken resa bak i tiden. Varför ser det ut som det gör idag? Hur är det att vara 16 år idag och hur var det för hundra år sedan? Hur kommer det att vara om hundra år? Varför är det konflikter och krig i t.ex. Syrien idag? Vilka bakomliggande orsaker och utlösande faktorer till detta finner vi och vad kommer att hända i framtiden? Hur kan jag koppla min egen verklighet till detta och hur påverkas min vardag av allt som händer i Sverige och i resten av världen? Framför allt i kursen Hi1a1 tror jag att det är nödvändigt att börja här och nu, och sedan leta sig bakåt i historien.

Eleverna behöver ju historieundervisningen också för att förstå sin samtid, genom att leta ledtrådar, samband och historiska exempel i dåtiden och allt detta ska sedan ge eleverna möjlighet att fundera över framtiden. Både den egna framtiden och omvärldens framtid. I detta sammanhang blir relevans ett viktigt begrepp- vad är det för historia vi fokuserar på och varför? När vi får eleverna att fundera i dessa banor så är det sedan lättare att förklara perspektiv och historiebruk. Naturligtvis måste vi först arbeta med periodisering och ge eleverna ett kronologiskt skelett, men det betyder inte att vi måste börja vår undervisning i Flodkulturerna och sedan läsa i raketfart fram till Kalla kriget. Här handlar det också om att eleverna redan har eller ska ha läst mycket av detta på högstadiet. Då finns det naturligtvis lärare på gymnasiet som säger- men de kan ju ingenting alls! Jag måste ju gå igenom allt igen- hur ska de annars få referenskunskap? Men vad är då skillnaden mellan den undervisning de ska och bör få i årskurs nio och Hi1b eller Hi1a1?

Även när det gäller källkritisk granskning behöver eleverna förstå vad en sådan innebär rent praktiskt och varför vi måste vara källkritiska. Jag gör ofta en övning med mina elever i början av kursen där jag för att visa hur viktig den källkritiska granskningen är, utgår från en händelse i dåtid. Jag berättar om en händelse och i berättelsen trycker jag på olika aspekter som jag tror att eleverna kommer att fastna vid. Berättelsen kan handla om t.ex. Stockholms blodbad eller något annat liknade men det är viktigt att det är en händelse som innehåller mycket dramatik och spänning. Här får jag som lärare möjlighet att verkligen fånga mina åhörare. Eleverna får inte anteckna, de ska bara lyssna. Sedan får de skriva ner, var och en enskilt, vad de kommer ihåg av det jag berättade.

Steg tre är att de får sitta i grupper om fyra elever i varje grupp och arbeta med fyra nedskrivna redogörelser av händelsen. De arbetar naturligtvis inte med sina egna alster. De ska sedan komma överens om en version som de skriver på tavlan (nyckelord) och presenterar. Sista steget är att vi tillsammans diskuterar vilka kriterier de använde för att bestämma vad som verkligen hände och varför de kom fram till detta. Detta är en enkel övning som verkligen ger läraren en insikt i vad eleverna har med sig från årskurs nio när det gäller relevans och källkritiskt tänkande.

För här har vi något väsentligt som vi behöver arbeta tillsammans med, lärare på grundskolans senare år och gymnasielärare. Hur får vi den progression som kursplanerna menar ska finnas? Här måste vi börja samtala och diskutera kring hur vi ser på våra respektive kurser i allmänhet och vad och hur vi bedömer våra elever i synnerhet. Detta måste ha formen av ett kollegialt lärande, där vi är ödmjuka inför varandras tankar och förutsättningar. här ser jag gärna ett samarbete mellan PI och förvaltningen.

Nästa gång tänker jag fortsätta med att diskutera progressionen mellan olika stadier och kurser samt försöka ge några fler praktiska exempel på hur vi kan arbeta med källkritisk granskning samt historiebruk.