Reflektioner från jobbskuggning i Pisa

Lappar för hur man ska bete sig i klassrummet sitter på väggen; räcka upp handen, dela med sig, vara snäll och så vidare.
Jag fick jobbskugga på en låg och mellanstadieskola i utkanten av Pisa. Jag fick ta del av lektioner med elever i åldrarna 7–10 år. Jag fick delta på lektioner med läraren Amalia som undervisar i engelska och italienska. Jag fick också delta på en lektion i hållbar utveckling tillsammans med läraren Anna.

Barnen på lågstadiet bär skoluniform. Eleverna har dessutom egna läromedel i samtliga ämnen som de bär med sig i sina ryggsäckar som är så stora och tunga att de flesta har hjul. Den första lektionen som Amalia höll i är var en lektion via plattformen Etwinnig där klassen tillsammans med flera andra skolor i Italien sjöng olika sånger på engelska i ett gemensamt projekt som de kallar för ” Lets leave togetherEleverna hade uppträdanden för varandra med sång och dans och det var tydligt att samarbetet pågått en längre tid då eleverna var bekanta med upplägget och visste precis vad som skulle göras och i vilken ordning.  

Fyra barn tittar alla på en datorskärm.

Under andra delen av lektionen som totalt varade i ca två timmar utan rast, arbetade eleverna med sitt tema ” Olympiska spelen”. Då arbetade de i grupp och varje grupp fick en Chromebook. Där skrev de tillsammans en text utifrån en specifik frågeställning i Google dokument.  

 

 

Min första reflektion av besöket är att alla elever deltar i all undervisning och att läraren sällan behöver korrigera eller ge några tillsägelser till eleverna. Det är tyst i klassrummet och innehållet varvas mellan att läraren håller i genomgångar med eget arbete i olika arbetsböcker.

Läraren använder digitala verktyg såsom Canva och Padlet i sina genomgångar och eleverna är förtrogna med hur läraren använder dessa verktyg. I min undervisning använder vi också olika digitala verktyg men varierar i hur vi använder dessa. Ibland får eleverna arbeta på egen hand eller i grupp och ibland arbetar vi tillsammans.   

En välstädad skolkorridor där kläder hänger prydligt på krokar.

Min andra reflektion av besöket är att undervisningstiden används fullt ut där eleverna inte tar pauser eller får möjlighet till fysisk rörelse under dessa långa lektioner och eleverna verkar vara vana vid att arbeta intensivt utan pauser. Detta är något som skiljer sig mycket från min undervisning då vi ofta har rörelsepauser och raster för att eleverna ska få möjlighet att röra kroppen.  

Jag och Amalia kommer att fortsätta vårt arbete tillsammans genom bland annat Etwinning där våra elever kommer att få mötas digitalt.  

Hälsningar från förstelärare Vanja Pavicic på Västra skolan

Fönster i en skola där blommor av papp satts fast.