Rött ljus, brus och ja…men?? VADÅ?

Ett ord att älska, omfamna, frukta, utmana och utforska. Att bli riktigt bra på att kommunicera så andra än en själv förstår vad man vill få sagt på riktigt, egentligen, är en större utmaning än att lära sig cykla på en enhjuling och gå på lina samtidigt.

”Man behöver inte säga allt, brukar jag tänka precis när jag har sagt det…..”  Ibland talar hjärtat före det att hjärnan hunnit säga till munnen att vara tyst. Troligen, hoppas jag att det inte beror på att jag har ett större hjärta än hjärna? Det bästa är om de kan köra lite teamwork, hjärnan och hjärtat alltså. Att tänka efter före är inte så dumt helt enkelt. För det mesta när hjärtat talar är det med ärlighet, värme och spontan kärlek. Men ibland, du vet de där dagarna i ösregn då du kanske inte är i din mest förtjusande och färgsprakande skrud. Förmodligen blir kommunikationen tillika ärlig, lite för ärligt. Och även om hjärnan sagt till munnen att knipa igen så talar istället hela kroppen sitt tydliga språk.

Ett språk som säger mer än tusen ord. Som om blickar kunde döda eller axlar kunde tala kommer du från den stunden du går in i ett samtal som ett ösregn att vara dränkt en lång tid framöver. Jag har dokumenterad beprövad erfarenhet på den upplevelsen om man säger så. Men tack och lov – lika förödande som ett negativt kroppsspråk kan vara. Lika fantastiskt kan en tyst omfamning, ett leende och en varm blick berätta allt det som ditt hjärtas innersta röst vill säga. En kram är det bästa botemedlet mot kyla så kramas på, vår värld behöver värme! 

Jag har en lysande idé, snälla lyssna så ska jag berätta för dig! Ni känner säkert igen, kanske din egen iver över att få berätta något som är viktigt för dig eller när någon du känner vill lätta sitt hjärta. Det har egentligen inte så stor betydelse vad det handlar om. Vad som däremot har en storslagen inverkan och som är helt avgörande om denne någonsin igen vill öppna sig för dig, eller tvärtom om du vill vända dig till en person igen. Är inte om du lyssnar, utan hur du lyssnar.

Helt enkelt, eller egentligen inte enkelt alls. Men verkligen, om någon kommer till dig för att prata, lyssna på riktigt, det gör skillnad! Slå bort envisa tankar som ”jag undrar om vi har lingonsylt hemma till köttbullarna ikväll? eller ”Oj vilken ful kaffefläck jag har på min blus”. Bestäm dig för att ignorera mobilens brummande sms eller vilket brus som än stör runtomkring dig. Det är oerhört svårt, så många yttre faktorer som kan påverka ett samtal. Jag har under hela mitt vuxna liv varit övertygad om att jag är en dålig lyssnare för att jag inte kan komma ihåg saker som sägs i ett samtal.

Men så har jag verkligen bestämt mig själv för att lyssna på riktigt, utan lingonsylt, kaffefläckar eller mobilsignaler som stör min uppmärksamhet. Att kunna gå tillbaka till kollegan och följa upp ett samtal och känna, YES! Jag har koll på läget. Att kunna återge kärnan och ge feedback på var som sagts känns proffsigt och viktigt på riktigt!  Att bli en bra lyssnare är troligen mer betydande än att bli en bra talare. För visst minns vi alla någon som lyssnat på en med hela sin närvaro, sällan minns vi någon som talat till en på samma sätt? 

Föräldramöte, krismöte, arbetslagsmöte, medarbetarsamtal, utvecklingssamtal, festkommitté, planeringsmöte ….. på något sätt varje dag ingår vi i olika grupper, sammankallas till en mängd olika möten och träffar på detta sätt en blandning människor lika söta, salta och ibland sura som i en påse med gott & blandat. Någon är röd som eld med ett flammande humör, någon är seg och gul, kan allt om siffror och har det in sin natur. En annan är proffs på att tala och får för sin åsikt ofta gehör, kan känna med hjärtat och vet exakt vad som berör. Någon är arg som ett ilsket bi och kanske egentligen hade behövt gå i terapi. Kanske vill man ändra på en snubbe eller två. Tänk vad svårt det kan vara att varandra förstå?

Jag vet mycket väl att jag kan vara vass som få, röd som elden och svår svår att förstå. Men med ett eldigt termperament kan man komma långt och om man prompt beslutar att blanda upp med lite gult och grönt blir livet lite mera skönt, inte bara för mig som person utan för alla som befinner sig inom samma tidszon. Det är mycket enklare att tycka någon annan är du i huvudet för ibland är kommunikation så svår att förstå att man hade behövt en GPS för att andra människor nå. Jag tänker ändå att en blandning i regnbågens kulör gör att vi möjligen når de mål vi bör. 

Som en avslutning på detta blogginlägg vill jag tala ut ur mitt skägg. Jag vill sträcka på min rygg och Inte vara skygg. Jag vill tacka och helst slippa behöva bära regnjacka för en utbildningskvalitet som heter duga vill jag bocka och buga. Vi är ett gäng pedagoger med ett möjligt #skolledarskap i sikte. Tack Anders och Elisabeth för att ni är våra goda förebilders ansikte!