Sex år efter Gy11 – Hur mår historieämnet egentligen?

Jo, att vi nu måste arbeta med områden som historiebruk, historiemedvetande, tolkningar och perspektiv. Historieämnet är också mer inriktat mot samband med förändringsprocesser, kontinuitet och förändring samt teoretiska förklaringsmodeller. Dessutom bygger historieämnet i skolan på progression från tidigare årskurser till gymnasiet, vilket i praktiken innebär att vi som lärare har ett behov av överblick över och mellan stadier och skolformer. Allt detta ställer oerhörda krav på oss historielärare men antalet timmar för ämnet har inte förändrats.

Låt oss titta lite närmare på de två kurser som samtliga elever läser på gymnasiet, beroende på om de går på ett yrkesförberedande eller ett högskoleförberedande program, nämligen Hi1a1 och Hi1b. Om vi börjar med Hi1a1 så anser jag att det är en helt omöjlig kurs för lärarna som undervisar i den. Hur är det möjligt att på mellan 40-47 timmar, vilket är vad de flesta lärare får för kursen, klara av allt som denna kurs kräver. Kursen Hi1a1 på 50 poäng är inte riktigt lika omfattande som 100 -poängskursen Hi1b, men inte så långt ifrån. Det som skiljer är att eleverna inte behöver arbeta med historiska frågeställningar och förklaringar samt att det centrala innehållet är något mindre omfattande.

Samtidigt är kunskapskraven i stort sett de samma som för Hi1b, förutom just stycket med historiska frågeställningar och förklaringar. Till detta ska vi sedan lägga att de elever som läser kurserna i många fall har mindre med sig från tidigare stadier. Här menar jag att skolledare måste vakna upp och inse att deras lärare endast har två val- antingen struntar de i att följa det centrala innehållet och en del i kunskapskraven, annars följer de allt och gör så gott de kan med resultatet att de flesta elever inte klarar att nå upp till ett E. Många lärare får sedan känna sig som ”dåliga” lärare som inte kan få eleverna ett nå minst ett E.

När det sedan gäller Hi1b så har vi också en hel del problem. Kursen kräver mycket av eleverna och lärarna och även här har vi en snål tilldelning av timmar. Många lärare har inte heller fått någon bra fortbildning i t.ex. historiebruk (gäller även lärare som undervisar Hi1a1). Historiebruk eller som det står, historieanvändning, är ett mycket svårt område för eleverna att greppa och det krävs mycket insatta lärare att guida eleverna till en förståelse för detta begrepp. Jag menar att vi måste ha mer fortbildning i t.ex. historiebruk och hur man bäst undervisar i detta för att ge eleverna en chans att nå bra resultat. Många elever har inte alls arbetat med detta under grundskolans senare år, vilket de ska ha gjort.

Jag misstänker också att en del lärare på gymnasiet inte heller bryr sig om eller inte riktigt behärskar detta område, men hur ska vi då kunna sätta betyg. Historiebruk finns ju med som ett kunskapskrav! Jag misstänker också att vi ute på skolorna har helt olika tolkningar av och uppfattningar om vad som bör ingå i kurserna och vad vi bör fokusera på och det gör mig orolig. Var finns då likvärdigheten?

Hur säkerställer vi att alla följer spelreglerna? Det är en svårt nöt att knäcka som samtidigt handlar om synen på ämnet, kunskapssyn och synen på hur viktigt det är att följa de förordningar som finns i ämnesplaner och kunskapskrav. Skolverket har ett frivilligt kursprov för både Hi1a1 och för Hi1b men nästan ingen skola i Malmö använder sig av detta. Varför då? Jag minns hur många historielärare för ca. 10-15 år sedan ropade efter ett NP i ämnet. Varför då inte använda det prov som finns? Här har vi ju en chans att se vad Skolverket anser att vi bör fokusera på samt också möjligheten att se hur våra elever ligger till kunskapsmässigt. Dessutom ger kursprovet och de bedömningsdiskussioner som lärarna måste ha i samband med provet fantastiska möjligheter för ett kollegialt lärande.

Vi bör diskutera mycket mer kring upplägg av kurser, hur vi formulerar examinationsfrågor samt hur vi säkerställer våra bedömningar och detta bör ske kontinuerligt på alla skolor. Här behöver vi en transparens och en öppenhet, där vi inte letar fel hos varandra, utan försöker nå samsyn. I den här bloggen kommer jag nästa gång att visa på några förslag på upplägg samt exempel på hur man kan arbeta med t.ex. historiebruk och källkritik. Här kommer jag också att diskutera relevans, signifikans och hur man kan arbeta med samband.