Sex och samlevnad i Corona-tider?

I Sverige har sex och samlevnad varit ett obligatoriskt inslag i skolan sedan 1955. Vi har haft 65 år på oss att införliva ämnet i våra skolor, men än idag kommer ämnet med trösklar. Men i tider då allt ställs på sin spets har vi kanske möjlighet att hitta nya lösningar på gamla problem?

För ett halvår sedan fick jag frågan om jag ville ingå i ett arbete med fokus på sex och samlevnadsundervisningen i Malmö stad. När arbetet inleddes var vi sex personer från olika delar av skolans värld. Vår enda gemensamma nämnare var att vi alla hade gått processtödjarutbildningen på Pedagogisk inspiration. Under ett tvådagarsinternat fick vi närma oss ämnet sex och samlevnad genom den relationella pedagogiken och på kort tid hade vi skapat en gemensam ingång med våra olika personligheter, erfarenheter och kunskaper. Under hösten formades Arbetsgrupp 6 och vi fick lära känna varandra genom våra olika utgångspunkter kopplat till ett gemensamt perspektiv – sex och samlevnad. Kreativiteten och glädjen kunde spira! Hela hösten arbetade vi med en intensitet som bara kan komma från ett djup engagemang, ett engagemang som bottnar i barn och ungas rätt till en inkluderande sex och samlevnadsundervisning. Det var underbart!

Efter ett juluppehåll började vårens utmaning- att fläta samman alla de fantastiska processer som startade under hösten till en sammanhållen helhet. Terminen började med diverse uppstartsmöten. Vi övergick från en ganska introvert höst med internarbete, till en extrovert vår. Möten började bokas in med olika nyckelpersoner och organisationer: möten med rektorer, kontakter ut mot duktiga sexologer och sakkunniga började knytas, kartläggning av avslutade och pågående arbeten som sker ute på våra skolor påbörjades. Kreativiteten började bakas samman till ett mer konkret görande – allt för att bygga upp en gemensam grund som på sikt ska kunna nå ut till lärare och alla som jobbar med pedagogiskt arbete och de viktigaste av alla – våra elever.

Sen kom Corona! Vi hade bara hunnit ställa oss i startgroparna för den extroverta våren då allt hamnade på undantagstillstånd. Möten ställdes in, ett efter ett. Skolor stängde ner. Fysiska möten i större grupper och föreläsningar är inte längre möjligt. Hanterande av det akuta läget går före allt och sex och samlevnadsarbetet är så klart inget undantag Våra processer har hamnat i ett läge där de akuta samhällsbehoven måste komma i första rummet.

För dem av oss som tillhör grupper med social och ekonomisk trygghet (vi som inte är hemlösa, vi som har trygga anställningsformer, etc) börjar nu varje dag med att vi frågar oss själva hur vi mår i syfte ta reda på hur vi kan röra oss i samhället. Dagligen uppmanas vi att aktivt ta ansvar för både vår egen och alla andras hälsa och ohälsa. Våra kroppar är obönhörligen sammanlänkade. Vi har snabbt lärt oss att hålla ett fysiskt avstånd till varandra men samtidigt uppfinner vi nya sätt att hålla kvar den mentala närheten. Vi uppfinner nya former för kommunikationer och kanske bygger vi just nu något som i framtiden kan vara mer långsiktigt och hållbart. Kanske kommer vi minnas denna tid som lärorik? Kanske kan det komma något nytt ur dessa dagar då inget är sig likt? Kanske kan vi hitta nya långsiktiga och hållbara strukturer och kommunikationer på grund av de ytterligheter vi måste hantera i dessa dagar? Kanske kan detta otrygga tillstånd som ställer många möten och kommunikationer på sin spets lära oss något som kan vara viktigt att ta tillvara på då samhället återgår till ett mer ”normalt” tillstånd?

Innehållet i sex- och samlevnadsundervisningen kretsar runt frågor som rör relationer, identitet, jämlikhet och jämställdhet. Formen för undervisningen handlar till stor del om möjligheten till möten, reflektion och utbyten av tankar under trygga former för både kropp och själ. Dessa coronatider har potential att lära oss mycket om båda dessa aspekter, sen är det upp till oss att ta vara på lärdomarna.

Text: Gabriella Haramaty

Foto: colourbox