Skolbiblioteks-Malmö – en stad i världsklass

Det pratas mycket om vikten av bemannade skolbibliotek, som inte bara är ett bokrum, men framför allt verksamheter som hjälper eleverna att uppnå utbildningsmålen och är den självklara resursen för pedagogerna.

Men jag vill gå ett steg vidare. För mig räcker det inte med ”bara” skolbibliotek bemannade med personal, med rätt kompetens.  För att lyckas med en verksamhet som ska stödja eleverna i deras läroprocesser krävs samarbete. Inte bara ett samarbete mellan pedagogerna och skolbibliotekarier inom den egna skolan, eller mellan två-tre bibliotekarier som känner varandra privat och utnyttjar den kontakten i yrkeslivet. För att lyckas krävs det mycket bredare, strukturerade och självklara samarbeten.

Folkbiblioteken som står för barnens fritidsläsning är duktiga på att introducera böckernas värld för nyblivna föräldrar och förskolebarn. De tar även emot skolklasser och erbjuder ofta kreativa och annorlunda miljöer som väcker läslusten och nyfikenheten. Där finns det en tanke, en röd tråd som går igenom verksamheten i strävan att få flera framtida läsare och biblioteksbesökare.

Den röda tråden saknar jag i skolbiblioteksvärlden. Den finns naturligtvis på en och annan skola, men jag menar helhetstanken. Ett samarbete på flera nivåer, från grundskolan genom gymnasieskolan, vuxenutbildningen till högskolan.

I samband med konferensen ”Framtida bibliotek” som ägde rum i Stockholm den 30-31 januari besökte min kollega Karin Ahlsted och jag Nacka gymnasiums bibliotek, som blev Årets skolbibliotek 2012. Elisabet Brandberg och Helena Schyller berättade om resan som biblioteket fått göra. Från en trång, belamrad, knappt besökt lokal till ett ställe på skolan som är en självklarhet både för elever och för personal. Men det som verkligen satte igång mina tankar var deras berättande om ett etablerat samarbete med Södertörns högskola.

Elisabet och Helena beskrev hur de samarbetar med högskolebibliotekarier i syfte att förbereda eleverna för högskolestudier. Gemensamma bibliotekskurser, besök på varandras lektioner, studiebesök av 3:orna på Södertörns bibliotek och kontakt med studenterna är några exempel ur samarbetet. Initiativet kommer från bibliotekarierna. Och då tänkte jag på en gammal tanke som grodde i mitt huvud för några år sedan, då dåvarande skoldirektör på Utbildningsförvaltningen försökte skapa broar i elevernas övergång från grundskolan till gymnasieskolan.

Matz Nilsson pratade då om att en gymnasieskola skulle vara en partnersskola med flera grundskolor. Samarbete mellan lärarna över stadsdels- och förvaltningsgränser. Men det pratades bara om samarbete mellan pedagogerna. Själv kommer jag ihåg ett gymnasiebibliotekariemöte när en uppgiven gymnasiebibliotekarie sa: ”De vet inte ens hur man letar i uppslagsboken!”.

Tiden har förändrats, man behöver kanske inte den alfabetiska ordningen för att hitta fakta. Men det är många andra färdigheter och förkunskaper eleverna bör ha med sig från grundskolan för att klara gymnasiet på bästa möjliga sätt.

Idén att bygga broar mellan grundskolorna och gymnasieskolorna bör i högsta grad omfatta även skolbiblioteket. Men vad förväntar sig en gymnasiebibliotekarie att en elev i ettan bör kunna? Vad förväntar sig en högskolebibliotekarie att en ny student ska kunna? Vad vet en skolbibliotekarie om vilka förväntningar som finns i nästa steg av elevens utbildning? Vad vet rektorerna som bär det yttersta ansvaret för att följa lagen och se till att det finns ett skolbibliotek på en skola, inte bara till namnet och rummet men framför allt till verksamheten?

Är det inte dags att ta ett gemensamt grepp om saken? Det bör väl inte vara så svårt! Det är bara två förvaltningar som i första led ska börja samarbeta. Och det finns gott om argument och bra exempel på vad man vinner på detta. Jag köper inte ursäkten att det inte finns pengar. Den vanliga förklaringen: Jag skulle så gärna men…

Varför lyckas då en del? Inte väl för att de har mer pengar. Allt handlar i grund och botten om synen på skolbiblioteket och vad man vill ha det till.

I dag känns mina tankar kanske som en dårens dröm, en utopi med tanke på hur det ser ut på många av grundskolebiblioteken i Malmö. Det finns fantastiska bra exempel på hur det bör vara, hur det bör fungera men det är alldels för få. Malmö med två skolbibliotek i världsklass där ett av dem är ett grundskolebibliotek. Årets skolbibliotekarier och årets skolbibliotek har en bra grund till en vidare utveckling.

Att jobba skolövergripande är inget nytt. I många länder finns klara direktiv, arbetsplaner och läroplaner där skolbiblioteken spelar en stor roll i inlärningsprocessen. Skolbiblioteken = skolbiblioteksverksamheten. Länder där man har sett att en skolbibliotekarie inte är samma sak som en bibliotekarie, länder där man har medvetet lagt upp en utbildningsplan redan från årskurs ett till sista året på gymnasiet, länder där skolbibliotekarien och skolbiblioteket har blivit en del av undervisningen, länder där det krävs rätt utbildning och kompetens när man anställer en skolbibliotekarie.

”Skolbibliotek i Norden” som var ett seminarium på Bok- och biblioteksmässan 2013 gav en tydlig bild hur situationen ser ut. Danmark har kommit längst med både kravet på att varje skola skall ha ett skolbibliotek och att skolbibliotekarien i första hand ska ha en pedagogisk utbildning och därefter 2-årig skolbibliotekarieutbildning på kandidatnivå. För att nämna ett annat grannland så har man i Polen en speciell skolbibliotekarieutbildning som en förgrening av den allmänna bibliotekarieutbildningen. Arbetet på skolbiblioteken är reglerad av nationella läroplaner, vilka kräver inplanerade lektioner i medie- och bibliotekskunskap med tillhörande lektionsplaner och utvärderingar. Att skolbiblioteket är en del av skolans verksamhet intygar även pedagogiska tidskrifter riktade till skolbibliotekarierna där man bl.a hittar lektionsplaner, tips på tävlingar, rektorers röster om skolbiblioteksverksamheten, skolbiblioteken och lagen mm.

Många gånger när jag pratar om skolbiblioteken med skolledningen eller tjänstemän och försöker argumentera för verksamheten, för dess självklara plats som en av skolans pusselbitar får jag en motfråga: ”Men vad säger forskningen? Spelar skolbiblioteken verkligen så stor roll som du säger?” Med all respekt för all världens forskning, måste vi alltid vara så bevisbelägna, alltid så akademiska? Räcker det inte med en sund syn och omdöme? Men vill man så gärna ha bevis, och för många räcker det av någon anledning inte med de internationella studierna, så finns det utgiven i höstas svensk forskningsantologi: ”Skolbibliotekets roller i förändrade landskap – en forskningsantologi”. Den svarar inte på alla frågor med den ger en bra grund för att förstå och förhoppningsvis få en samsyn vad gäller skolbiblioteksverksamheten.

Jag är medveten om att trampar på många ömma tår men så ser det ut för mig, så känner jag. I Malmö stad skall  man aktivt jobba med Barnkonventionen. Skall inte en likvärdig skola och skolbibliotek som en del av den uppfylla Barnkonventionens intentioner? Skall våra barn behöva vara beroende av enskilda tjänstemäns syn och uppfattning av lagen och verksamheten? Vi har fantastiska möjligheter till utvecklingen, men vi tar inte riktig vara på dem, vi är rädda att lära oss något från andra, vi är rädda att sticka upp näsan och sikta högt. Men borde vi inte utmana de som ska utmanas att göra ”Malmö till en skolbiblioteksstad i världsklass”? Malmö – först i Sverige!

Bild på bokbord: Aleksandra Erlandsson

Text: Aleksandra Erlandsson
Övriga bilder: colourbox.se