Språksatsning med fokus på högläsning och berättande

Utmanande att bryta invanda mönster om högläsning

Graciela Lesko, tidigare förste förskollärare och idag språkutvecklare i förskoleområdet och Sherin Florie, förskollärare på Estetens förskola beskriver för mig hur de upplever att de idag arbetar språkutvecklande på ett mycket mer medvetet och systematiskt sätt än tidigare. Den planerade högläsningen har nu en självklar plats varje dag, men att det har varit en process som inte alltid har varit helt enkel. Både Graciela och Sherin beskriver att det var svårt den första tiden att bryta invanda mönster och föreställningar om när, hur och varför vi läser. De menar att det finns en tradition inom förskolan att snarare använda högläsningen som ett sätt att samla barnen, vid fruktstunden eller efter maten. Varför skulle de ändra på det?

Graciela beskriver att hon i sin roll som förste förskollärare har jobbat mycket med att öka förståelsen kring högläsningens betydelse för barnens språkutveckling. Hon talar även om vikten av att hålla i och hålla ut och har enträget ställt utmanande frågor till pedagogerna. Detta är något som Sherin håller med om och minns utmaningen den första tiden att hitta en fungerande struktur för att verkligen planera för högläsning varje dag. Idag menar hon, är det självklart för både barn och pedagoger.

Att våga leka och dramatisera är viktiga framgångsfaktorer

Genom projektet har förskolan haft olika insatser från dramapedagog, kulturpedagog och läsutvecklare, som har inspirerat och stöttat pedagogerna i hur de på olika sätt kan levandegöra en berättelse, bland annat med rösten, kroppen och rekvisita. Graciela menar att det var viktigt tidigt i projektet att utmana pedagogerna att själva våga dramatisera och använda kropp och röst och för många var det att gå utanför sin comfort zone. Detta, menar både Graciela och Sherin, har varit en väldigt viktig nyckel för att utvecklas.

Vad händer exempelvis om jag som pedagog viskar för att framkalla spänning när jag ska starta en högläsningsstund? Eller om jag i stället för att kalla på barnen plötsligt med inlevelse börjar att läsa en bok? Sherin lyfter fram att hon idag ser en stor skillnad på hur hon och hennes kollegor är mycket mer lekfulla i sitt förhållningssätt. De leker och dramatiserar berättelser tillsammans med barnen och märker hur språket samtidigt utvecklas. Fler barn vågar på ett helt annat sätt idag ta plats och tillsammans med de vuxna improvisera fram vad som ska hända.

Sherin arbetar med de yngsta barnen och de har utgått från förskolans gemensamma bok om Petter och hans fyra getter. Successivt har nya berättelser tagit form från ursprungssagan och Sherin menar att hon idag är mån om att hela tiden beakta barnens tankar och perspektiv och hur hon kan ändra sagan utifrån barnens intressen. Att koppla samman barnens omvärld och deras erfarenheter med berättelserna är ett viktigt grepp för att locka fler barn. I arbetet med de yngsta barnen där de flesta inte har svenska som modersmål, gäller det att vara lyhörd för många olika kommunikationssätt och inte enbart det verbala språket.

”Vi ska bada barnen i ord.”

Både Graciela och Sherin lyfter även fram det medvetna arbetet med att bada barnen i ord. Genom att pedagogerna själva blir uppmärksamma på viktiga ord och begrepp i böckerna och på ett medvetet och systematiskt sätt upprepar orden i många olika sammanhang, upplever de att barnens språk utvidgas. Flera av insatserna i projektet har gett upphov till tankar om hur man exempelvis kan arbeta med synonymer för att skapa språkliga nyanser. ”Maten är varm, men den kan även vara ljummen eller het.” Även sång och musik har varit ett viktigt inslag och många nya sånger har skapats, samt ord har bytts ut i de sånger som ofta sjungs på förskolan, för att barnen ska få till sig de ord som är aktuella i projektet i så många sammanhang som möjligt.

Det som framför allt slår mig när jag tar del av det språkutvecklande arbetet som pågår på Esteten är både medvetenheten om hur språkutveckling främjas och även lusten och viljan att tillsammans med barnen läsa böcker och skapa nya berättelser. När pedagogerna är lyhörda för det barnen uttrycker och vågar tänja på gränserna, improvisera och leka sagorna tillsammans med dem, då främjas en lustfylld och språkstimulerande undervisning.