Språkutvecklande arbete – stort utvecklingsområde

Nu lackar det mot jul och sen nytt år. Jag tänkte därför titta tillbaka för att reflektera lite kring min första höst som utvecklingssekreterare i Språksektionen, PDM.

Under flera månader sedan september har jag haft möjlighet att lyssna, lära och läsa mycket om det övergripande området Språk-, läs- och skrivutveckling, både internt i Malmö stad och även externt i övriga Sverige. Jag har sammanställt data och minnesanteckningar för att försöka få en helhetsbild att utgå ifrån, när jag formulerar mina förslag till fortsatt utvecklingsarbete i Grundskoleförvaltningen. Det vore spännande att ta del av era kommentarer och input kring det jag hittills har kommit fram till, om ni har intresse och framförallt tid i julstöket. I kommande inlägg under 2021 kommer jag att skriva mer om hur jag tänker. Jag satsar på ett inlägg i månaden, så får vi se om det håller.

Definitionerna av å ena sidan Språk- och kunskapsutvecklande arbete (SKUA) och å andra sidan Språk-, läs- och skrivutvecklande arbete (SLS) skiljer sig till viss del åt, och det finns två Nationella centrum som arbetar med frågorna. Nationellt centrum för svenska som andraspråk, är ett nationellt resurs- och utvecklingscentrum på uppdrag av regeringen. Det är en del av Stockholms universitet, och arbetar främst med att stötta pedagogisk personal som möter flerspråkiga och nyanlända elever. Nationellt centrum för Språk-, läs- och skrivutveckling är kopplade till Skolverket, och arbetar med fokus på alla elever i svensk grundskola, alltså även de flerspråkiga och nyanlända. Skolverkets arbete utgår från regeringens instruktion till myndigheten. Alltså två centrum med ganska lika uppdrag. 

Så vad skiljer dem åt?

Jag har undersökt de båda centrumens informationssidor för att jämföra innehållet och försöka upptäcka eventuella likheter och skillnader i SKUA och SLS.  I korthet beskriver de sina verksamhetsområden så här:

SKUA handlar om metoder och modeller för hur man kan arbeta rent konkret i klassrummet men en undervisningsmetod i sig är aldrig tillräcklig. Det krävs att man som lärare har ett bredare, didaktiskt perspektiv på undervisningen. Forskning visar att kommunikativ, flerstämmig undervisning där man fokuserar på språkets roll i alla ämnen är gynnsam för alla elever och högst nödvändig för flerspråkiga elever. 

Med ett språk- och kunskapsutvecklande förhållningssätt behöver läraren fråga sig:

• Vem eller vilka är de som ska lära sig och vad kan de?
• Vad ska de lära sig? Varför väljs just detta innehåll och dessa mål?
• Vilka allmändidaktiska teorier lämpar sig för just detta planerade ämnesstoff?
• På vilka sätt engageras och utmanas eleverna språkligt och hur kan elevernas mångkulturella erfarenheter tas tillvara i undervisningen?
• Hur kan man lägga upp den konkreta undervisningen och bearbeta ämnesstoffet så att alla elever ska ha möjlighet att utveckla såväl faktakunskaper, förståelse, färdigheter som förtrogenhet?  

 (NCs hemsida, Hämtat 20-12-08) 

SLS handlar om att följa upp, analysera och utveckla språk-, läs- och skrivutvecklingen i undervisningen och verksamheten. På så vis kan man få en helhetsbedömning av hur den processen fungerar i undervisningen på den enskilda förskolan och skolan men också inom olika områden och i olika ämnen. 

Några exempel på fokusområden kan vara:

• förskollärares och lärares kompetens och behov av kompetensutveckling,
• förskollärares språk- och kommunikationsutvecklande arbete,
• lärares arbete med läs- och skrivutveckling i olika ämnen,
• barns och elevers läs- och skrivutveckling,
• elevernas resultat och måluppfyllelse,
• samarbeten, t ex mellan lärare och skolbibliotek. 

(NCSs hemsida, Stödmaterial för SLS-utvecklare, Hämtat 20-09-01)

Visst syns det gemensamma innehållet, men var finns skillnaderna? För mig som har arbetat som klasslärare åk 1-6 i Sv/SO och även som ämneslärare i SvA åk 1-6 så anar jag att skillnaderna framförallt ligger i utgångspunkterna. Jag tänker att SLS har sin bas i svenskämnet för alla elever och SKUA mer är ett brett didaktiskt perspektiv som är bra för alla, men avgörande för flerspråkiga elevers möjligheter till lärande.

För mig, som har uppdraget att utveckla, driva och stötta Grfs pedagogiska personal i det Språk-, läs- och skrivutvecklande arbetet, blir därför begreppet SKUA svårt  att bortse ifrån eftersom data om  läsårsstarten 2020/2021 visar att vi har nästan 2000 nyanlända elever i våra grundskolor i Malmö, och att ca 17 400 av totalt ca 33 400 grundskoleelever är berättigade till modersmålsundervisning. Därför behöver vi förmodligen utveckla vår undervisning utifrån både SLS och SKUA, tänker jag.

Hoppas att detta gav er lite inspirerande tankar inför terminsstarten 2021. 

Ett riktigt Gott Nytt år!