Språkutveckling från början på Mosaikskolan

Nyfikna och förhoppningsfulla. Frustrerade och fulla av tvivel. Därefter stolta över sina undersökningar och insikter om språkutvecklande arbete. Så kan man sammanfatta deltagarnas upplevelser av forskningscirkeln på Mosaikskolan som nu är avslutad. Men för deltagarna är det här bara början på ett fördjupat och nödvändigt språkutvecklingsarbete som gärna får omfatta alla på skolan.

När forskningscirkeln (FC) startade hösten 2012 var Mosaikskolan nyöppnad. 30 elever och tolv lärare höll till i en aula där de väntade på att få nyrenoverade klassrum. Idag har skolan 185 elever på fyra våningar i Rönnens gymnasiums gamla lokaler. Det lär bli fler.

Dåvarande rektorn såg möjligheten att genom Skolsatsning 2012 få till stånd en forskningscirkel med inriktning på språkutveckling och där två forskarutbildade lärare på FoU Malmö-utbildning, Anna-Lena Godhe och Eva Bringéus var cirkelledare.

Nu, ett och ett halvt år senare, har deltagarna i forskningscirkeln fått nya kunskaper och erfarenheter som de gärna vill dela med sig av.

– Det var en god tanke att alla lärare var med från början. På så sätt kunde vi planera gemensamma teman som skulle vara ämnesövergripande och där nyckelbegrepp var fokus. Problemet var att vi hade olika erfarenheter och syn på språk och undervisning samt vi inte kände inte varandra. Därför gick det trögt, säger Melinda Malmström.

Även V:a Kanalskolans lärare bjöds in. Inkluderingstanken var viktig, men deltagarna insåg att det tar tid att arbeta ihop sig och tänka gemensamt kring kunskapssyn och lärande. Därför kan man säga att det inte var det allra bästa skedet att starta FC vid uppstarten av den nya skolan. Samtidigt blev FC en möjlighet till gemensam reflektion för att skapa en gemensam förståelse utifrån forskningslitteratur.

Ganska snart upplevde flera av deltagarna både frustration och tvivel. Metoderna som beskrevs i litteraturen fungerade inte. Dessa förutsatte att eleverna hade en del andraspråkskunskaper med sig. Men till Mosaikskolan kommer elever som inte kan någon svenska. Den språkliga bakgrunden är dessutom olika och långt ifrån alla inte kan engelska. Hur kommunicerar man då?

– Vi insåg ganska snabbt att det var vi själva som fick vara de som uppfinner metoderna för våra elever och att litteraturen och de reflekterande samtalen i FC gav oss någon slags ram och byggstenar att utgå ifrån, menar Stanislav Obiedzinski.

En annan frustration var undersökningarna i sina egna klassrum som lärarna förväntades göra som en del av FCs arbetssätt.

– Det var ett evigt tjatande om observation och dokumentation, säger Gunilla Tynell, så här i efterhand.

Men hur det nu var så bestämde sig lärarna för att genomföra undersökningarna även om det bar emot och de gjorde många viktiga erfarenheter. Dokumentationen gjordes med filmkamera där man antingen filmade sin egen undervisning eller samarbetade två och två.  Förvånade och stolta upptäckte deltagarna hur språkutvecklande de faktiskt arbetade utan att egentligen tänka på det.

– Någonting hände i vår process. Kanske var det att vi såg så mycket positivt i filmerna och att alla också genomförde sina undersökningar. Eller var det att fokus flyttades från läraren till vad vi kunde lära oss av det vi såg på filmerna, funderar Khadija Yousefi Quirishi.

Efter tre terminer känns det som att grunden har lagts för ett mer systematiskt och hållbart språkutvecklande arbete på skolan. Och det blir en fortsättning! Mosaikskolan har genom Skolsatsning 2012 fått möjlighet att anlita Monika Axelsson, som ska föreläsa för lärarna i vår, och Lena Sjöqvist från Nationellt centrum för svenska som andraspråk kommer från och med hösten 2014 att regelbundet ge lärarna handledning.

– Det är väldigt positivt, men glöm inte bort att framgången också ligger i att vi fortsätter undersöka våra egna klassrum och gemensamt reflektera över vad vi gör, menar lärarna.

Eva Bringéus och Anna-Lena Godhe