Tänker jag ”rätt” eller skulle jag behöva göra en ”tanke-kullerbytta” till?

I gruppen har vi läst boken ”Vad berättas om mig?” av Bente Svenning, en bok som väckt många tankar hos mig kring respekt gentemot barnen och intigritet. Då jag är ganska ny i gruppen har jag så här långt endast varit med på två träffar.

När vi nu träffats ett par gånger känner jag att jag börjar få koll på vad som gjorts tidigare och lite vart vi är på väg. Det första intrycket var att det känns väldigt spännande att få vara med och driva det pedagogiska arbetet framåt.

Tidigare har kollegerna hållit i Pedagogiska aftnar och där jobbat med bl a talutrymme, mötesstruktur, superkrafter mm. Vem har ansvar för att alla får komma till tals? Vilket ansvar har du själv för att göra din röst hörd? Vilka olika ”superkrafter” finns i arbetslaget och hur tar vi vara på dessa. Detta är några av de frågor som har diskuterats.

På träffarna i referensgruppen har vi utifrån boken pratat mycket om barnsyn, barnperspektiv kontra barns perspektiv.  Med hjälp av olika övningar försökt synliggöra våra egna värderingar och vår syn på det kompetenta barnet.

Ju mer vi diskuterar och ju mer jag läser och funderar, desto fler frågor dyker upp i mitt huvud. Tänker jag ”rätt” eller skulle jag behöva göra en ”tanke-kullerbytta” till? Gör jag som jag lär? Vår verksamhet ska utgå ifrån barnen, deras behov och deras intresse. För att synliggöra dessa måste vi använda oss av pedagogisk dokumentation. Hur gör vi när barnen inte vill bli dokumenterade? Hur behåller vi respekten för barnen?

Text och Foto: Anna Lindström, Uteförskolan Stock och Sten.