Tankesätt från SETT

Nyckelband hålls upp framför datorskärm.

Ett genomgående budskap under årets upplaga av SETT var att det inte finns någon garanti för att man arbetar digitalt och ökar måluppfyllelsen bara genom att införa digitala verktyg som datorer och läsplattor. Att ersätta pennan och skrivmaskinen med en digital version ändrar inte arbetssättet i grunden utan stannar vid just en ersättning och detta leder inte till en utveckling. MEN om man väljer att målmedvetet ta hjälp av de digitala resurser som öppnas i och med digitaliseringen så ökar resultaten både hos flickor och pojkar (Annika Agelii Genlott och Jonas Hällebrand).

Genom att vi får ut fler digitala verktyg i klassrummen får också fler elever möjlighet att ta del av kompensatoriska hjälpmedel som då bara blir hjälpmedel. Talsyntes, ordbehandlingsprogram, appar för finmotorisk träning, möjlighet till alternativa redovisningsformer mm blir då tillgängliga för fler och känslan av att känna sig udda hos elevgruppen med behov av extra anpassningar minskar. Här finns det också en strålande möjlighet för specialpedagogerna att komma i från de små undervisningsgrupperna och i stället kunna arbeta ute i klasserna med att hjälpa alla eleverna med studieteknik och kunskapen kring de olika programmen och hjälpmedlen som finns till buds (Ulrika Brolinsson).

I det digitala arbetet hamnar man då och då i lägen där man som pedagog hamnar i underläge gentemot eleverna vilket så klart kan upplevas som att man inte har det 100%iga greppet om situationen. I några av dessa fall kommer vi kunna ta hjälp av våra elever men i många fall så kommer vi att behöva lösa problemen tillsammans med eleverna. Detta är ett läge som vi måste lära oss att hantera eftersom alternativet blir att vi inte vågar försöka testa någonting nytt. Rollen som pedagog kommer då bitvis övergå till att bli handledare i processen och fokus blir då mer att man får sikta på att hjälpa eleverna att kunna hjälpa sig själva. Detta är ett läge som jag själv ofta hamnar i samband med programmeringsprojekt där man som pedagog omöjligt kan inneha alla svar (Maria Lägnert, Per Ahlkvist).

Denna SETT-observation är skriven av Christopher Häll