Att uppmärksamma och arbeta med hedersproblematik
”Tejpen ska vara där bak…”
6.47 yrvaken eller i den bästa av drömmar ”ring ring”! Hej kan du jobba idag, gärna ungefär direkt nu? En vikaries verklighet, min stora tacksamhet. Som att vara ”ny på jobbet” varje dag. Med krav på att leverera, prestera och helst vara en stjärna i både matematik, svenska och SvA. ”Hallå är du där?” ”Är du vaken?”
Handen på hjärtat hur bra på ditt jobb var du själv första halvåret på din arbetsplats? Att vara ny på jobbet är något som i alla fall jag gärna undviker att vara allt för ofta. Men för en vikarie är detta vardag. Där finns inget direkt utrymme till att vara novis. Det krävs mod och man behöver vara tapper för att fixa den rollen. Kanske glömmer vi ibland att en vikarie också bara är människa. Som kan ha bra dagar men även dagar i ösregn, då man bara vill dra täcket över huvudet ….. men ”lägg på en rem nu”! Du skulle ha kommit ”typ igår” så skynda dig är du vänlig.
Jag har själv i unga år fått erfara att vara en så kallad ”springvikarie”. Ja jäklar vad jag sprang! Eller snarare cyklade från ena dagen i norra änden av stan till nästa i de södra delarna och så några dagar i väster för att sedan trampa mot öster. En nyttig och viktig erfarenhet jag har med mig idag. Jag minns känslan av att alltid vara ny, att vara den som ingen viste vem det var i personalrummet. Jag minns blickar från dem som ”jobbat i hundra år” som såg på en som något katten släpat in, ytterligare en vikarie, så ung och okunnig. Jag kan absolut skriva under att jag var både obildad, oupplyst och oerfaren. ”Du byter lillens blöja är du snäll”. Jag hade knappt sett en blöja, än mindre bytt en? Som att bestiga Mount Everest gick jag med blytunga steg mot skötrummet. Någon uppfattade min osäkerhet och poängterade, ”tejpen ska vara bak”. Vilken tejp då? Tänkte jag för mig själv i min ensamhet.
Jag förstod inte då hur betydelsefull och viktig jag var. Men idag vet jag bättre. Idag vet jag att de dagar då min kalender antar alla regnbågens färger med allt från VAB, sjukfrånvaro, ledighet för studier och så någon som har en dag semester som jag helt missat att notera. Då vet jag att de människor jag uppskattar mest är ”mina” vikarier. Det är dem som räddar mig, som får mig att slippa böla på morgonmöten. De är de människorna som gör dagens insats varje dag. De som har modet att ställa sig framför en helt ny klass, att bli prövad till max för att se hur långt de kan gå. Det är de som får ”tilldelat” de mest utmanande eleverna, de som ”någon annan” borde ta. Men det är också dem som får fantastiska, dyrbara och värdefulla erfarenheter med ut i livet. Det är de som kanske hittar en väg i karriären och det är som vikarie du får möjlighet att knyta värdefulla kontakter. Den ovärderliga möjligheten att få lärdom om vad det innebär att kunna möta olika människor, var och en med sina ryggsäckar, unika i begränsad upplaga. Jag tänker att det är väl den mest värdefulla lärdom vi kan få i livet.
Att tejpen skulle vara bak fick jag snabbt erfara. Även att termobyxor kan vara bra att ha i december. Tänk att man på förskola går ut varje dag, även i minusgrader!? Som jag frös! En erfarenhet i det livslånga lärandet. Att göra det bästa är bättre än att vara bäst. Och om du är bäst på att berätta att ”tejpen ska vara där bak” tänk på att även experten en gång varit nybörjare.
TACK Du vikarie för att du finns! (Jag hade varit rätt körd annars…)