Tillsammans för framtiden – varför samverkan är motorn i InnoCarnival

När vi planerar InnoCarnival tillsammans med skolor och förskolor återkommer en fråga i olika former: Vad tillför egentligen samverkan med aktörer utanför skolan? Och lika ofta följs den av en annan: Hur gör man det utan att det blir ännu ett moment som ska hinnas med?

Av Anton Daag
Jenny Kölfors

Publicerad 9 januari 2026

(Blogg 2 av 7 i serien om InnoCarnival 25/26)

Det är viktiga frågor. För i praktiken ser samverkan väldigt olika ut. Ibland handlar det om ett studiebesök, ibland om ett digitalt möte, ibland om ett längre samarbete över tid. I vissa lärprocesser möter eleverna flera olika vuxna, i andra bara någon enstaka. Det finns ingen mall som passar alla.

Det vi ändå sett, över tid, är att samverkan kan spela en avgörande roll när den kopplas tydligt det pedagogiska arbetet– och när den tar avstamp i barnens och elevernas egna frågor.

Samverkan som del av ett större sammanhang

InnoCarnival är Malmö stads gemensamma skolutvecklingsinsats, där barn och unga i förskola, grundskola, anpassad skola och gymnasium arbetar med verkliga samhällsfrågor kopplade till hållbar utveckling. En bärande del i arbetet är just samverkan – med förvaltningar, organisationer och aktörer som på olika sätt arbetar med de frågor eleverna utforskar.

Det handlar inte om att föra in något helt nytt i verksamheterna. Snarare om att synliggöra att många av de frågor som redan ryms i det pedagogiska arbetet – mat, miljö, trygghet, teknik, stadsutveckling – också är sådant som människor i Malmö jobbar med varje dag.

När barn och elever möter vuxna som arbetar med liknande frågor, men från ett annat håll, händer ofta något med förståelsen. Lärare berättar hur elever efter sådana möten säger saker som:
“Nu fattar jag varför vi jobbar med det här.”
Inte för att innehållet var nytt – utan för att sammanhanget blev tydligare.

Olika möten, olika lärprocesser

I årets omgång av InnoCarnival sker samverkan på många sätt. I vissa lärprocesser arbetar elever tillsammans med landskapsarkitekter och arkitekter kring konkreta frågor om stadens utveckling. I andra möter de museipedagoger, marinpedagoger, journalister eller personer som arbetar med återbruk och avfall.

Gemensamt är inte formen, utan funktionen, att ge elever fler perspektiv att tänka med.

Vi har också sett exempel där klasser på eget initiativ bjudit in andra vuxna från sin egen skolvardag – vaktmästare, kuratorer, SYV eller annan personal – för att få in fler erfarenheter i sitt innovationsarbete. Det säger något viktigt: när elever upplever att arbetet är på riktigt, börjar de själva söka den kunskap de behöver.

Möten som kan få betydelse inför kommande val

För äldre elever kan möten med vuxna i olika roller ibland få betydelse även inför kommande val, som PRAO/APL, gymnasieval eller funderingar kring framtida studier. Inte som vägledning i traditionell mening, utan som en möjlighet att se hur kunskap används i praktiken.

När elever får syn på att det finns människor som arbetar med till exempel vattenfrågor, trafikplaneirng, AI eller hållbar konsumtion, blir sambandet mellan skola och samhälle tydligare. Yrken och sätt att arbeta blir mer begripliga – inte genom att få information, utan genom att möta människor som jobbar med frågorna i vardagen.

Vi ser det inte som ett mål i sig. Men det är en effekt som ibland uppstår när arbetet i förskola och skola kopplas till verkliga sammanhang.

Ett vardagsnära utbyte

De vuxna som deltar i InnoCarnival kommer sällan med färdiga svar. Ofta kommer de för att dela med sig av erfarenheter – och för att lyssna. Förvaltningar och verksamheter vill förstå hur barn och elever tänker kring frågor som de själva arbetar med till vardags. Samtidigt behöver barn och elever fler perspektiv för att kunna ta sina idéer vidare.

I de samtalen händer ibland något oväntat. Flera som medverkat har berättat att barnens och elevernas frågor fått dem att stanna upp och tänka efter – inte för att barnen ska ha svaren, utan för att deras sätt att se på frågorna skiljer sig från det vuxna ofta tar för givet.

På så sätt blir mötet mer än ett inslag i undervisningen. Det blir ett samtal där både barn och vuxna får med sig något vidare.

Sett i ett större sammanhang ligger InnoCarnival nära Malmö stads arbete med delaktighet och medborgarinvolvering. På olika håll i staden prövas former för att involvera fler röster tidigt i utvecklingsprocesser – inte minst röster som annars sällan hörs. I InnoCarnival sker detta inom utbildningens ram, på barns och ungas villkor, och med pedagogiken som grund.

Vi ser det inte som formell medborgardialog. Men vi ser att arbetssättet tränar något som är centralt även där: att formulera tankar, lyssna på andra perspektiv och bidra till gemensamma frågor. Det är förmågor som både skolan och staden har nytta av.

Samverkan som drivkraft i undervisningen

Samverkan ersätter inte det dagliga pedagogiska arbetet, eller behöver inte alltid ta så stor plats. Snarare som en drivkraft som, när den används medvetet, kan ge vissa delar av arbetet mer riktning och sammanhang.

I förskolan kan det handla om att knyta an till ett pågående utforskande. I skolan om att fördjupa ett arbetsområde. Oavsett form handlar det om att öppna undervisningen och lärandet mot omvärlden – på ett sätt som känns relevant i vardagen.