Titta bort och ”zappa” förbi?

Bilder av krigets fasor spelas upp av svält, sorg och katastrofer. Kanske någon mer än jag som efter halva inslaget inte står ut, som ”zappar” vidare eller tittar bort för att jag inte orkar se en värld som är allt annat än rättvis.

Jag ser bort mot min åttaåriga dotter som på andra sidan av soffan muttrar något om fredagsmys, grillchips och hur jag tänkte när jag valde fel smak i affären? Vem äter lättsaltade liksom? Utifrån inslaget på tv som gör så ont att det inte går att ta in sprider sig en enorm tacksamhet inom mig, när val av smak på chips är dagens dilemma känns det som att vinna högvinsten i livets lotteri.

Att arbeta i en mångkulturell miljö i en atmosfär av sorl på olika språk, olika nationaliteter, traditioner och livsöden är lärorikt, spännande, utmanande och roligt. En atmosfär som tilltalar och stimulerar mig i mitt arbete, medan andra undrar, hur orkar man? För det är såklart inte enbart en dans på rosor att arbeta i ett mångkulturellt område. I varje klassrum vid någon eller några bänkar sitter kanske just det barn du tittat bort från tv:n för att slippa se. Barn som fått uppleva saker ingen ska behöva vara med om, som skakar av rädsla när ett flygplan flyger över skolgården övertygad om att en bomb ska falla. Nu börjar vårt arbete. Hur skapar vi en begriplig skolgång för ett barn som aldrig mött en svensk skola om denne ens har mött någon skola överhuvudtaget? Och hur kan dessa elever tillgodogöra sig kunskaper med ett trauma hängande över sig? Har vi egentligen tillräckligt med kunskap för att kunna jobba med dessa elever, ge dem rättvisa förutsättningar och möjlighet till måluppfyllelse, språkkunskaper och läran om våra normer och värden?

Forskning påvisar tre faktorer som är avgörande i vårt arbete med traumatiserade barn, se länk för vidare läsning. http://pedagogiskpsykologi.se/att-mota-traumatiserade-barn-i-skolan/. 

De tre faktorerna för att möjliggöra inkludering för dessa elever är att skapa en trygg miljö, skapa förutsättningar för goda och nära relationer och stödja eleverna att hitta verktyg att kunna reglera sina känslor. Att arbeta utifrån dessa pelare kallas att man är traumamedveten, jag skulle vilja kalla det ”vad varje unge behöver medveten”. En trygg miljö fylld av värme, struktur, tydlighet och glädje, goda relationer med människor som bryr sig på riktigt, som tror på en och ens förmåga och stöd att och hantera  känslor behöver alla. Lever du även med ett trauma behöver du det om och om och om igen och det kräver vuxna som vill, kan och älskar om och om och om igen….

En dag kanske just du är den som får den tomma blicken att fyllas med liv, du kanske är den som får se bollen sättas i krysset på rasten och tar emot en high five. Och långt om länge kanske det är just den eleven som lagar den godaste maten på din favorit restaurang, ger dig ett stick i fingret på vårdcentralen eller utbildar dina framtida barnbarn?  Med den känslan och tron inom sig förstår man verkligen vilket värde det kan vara att tycka om, älska och kämpa på om och om och om igen. För när verkligheten sitter framför dig kan du inte titta bort och ”zappa” vidare,