Leading from the middle

Över 500 deltagare (forskare, lärare, politiker m.fl.) från nästan 50 länder har gett mig nya tankar kring skolutveckling. Här kommer tre av de viktigaste.

Tankar kring kollegialt lärande

Kompetensutveckling genom kollegialt lärande verkar vara en metod som används i många länder. Carol Campbell från Canada hävdade att det behövs femtio timmars tänkande/lärande/görande för att förändra sin praktik Joan McEachen och Joanne Quinn från Australien sa ”we will learn faster if we learn together”. Båda dessa påståenden stöttar kollegialt lärande som kompetensutvecklingsmetod.

En tillämpning på detta presenterades av Helen Lee från Australien. Hon ingår i ett forskningsprojekt ett av Alma Harris och Michelle Jones kring ”the disciplined collaboration model” som bygger på struktur, fokus och långsiktighet i de kollegiala samtalen. Här kan du hitta mer information om du är nyfiken.

ICSEI har gett mig mycket inspiration, men jag tänker att även om många länder har samma knäckfrågor att lösa kring skolan som vi, så måste lösningarna få se olika ut. Det går inte att ta en modell rakt av från Australien eller Kina. Vi måste tänka själva och anpassa de modeller vi väljer till vår skolkultur. Jag ska fundera lite till på om ”the disciplined collaboration model” skulle kunna vara något för oss.

Tankar om likvärdighet

En av dagarna höll jag, Anders Karlsson och Jonas Dahl i en round-table-discussion med titeln ”Collegial learning within teacher groups for effective teaching and learning”. Det blev intressanta diskussioner. Bland annat fastnade jag för det vi diskuterade kring likvärdighet, vilket för övrigt också var ett återkommande tema på konferensen. Hur kan vi använda kollegialt lärande för att nå längre kring likvärdighet i skolans värld? Elever måste få samma möjligheter att lära sig oavsett var de bor, hur rika deras föräldrar är, eller vilket språk de har som sitt dominanta språk. Spridning och delning av arbete och tankar blir då allt viktigare.

Även Jonas Dahl har tänkt kring likvärdighet, se blogginlägg.

Tankar om ”leading from the middle”

Ett annat tema som det pratades mycket om på ICSEI var ”leading from the middle”. Begreppet är ursprungligen påhittat av lärare i Ontario, Canada, som ingår i ett forskningsprojekt lett av bl.a. Carol Campbell, Michael Fullan och Andy Hargreaves, tre av de mest kända skolutvecklingsforskarna i Canada (och världen!).

Som jag förstått ”leading from the middle” så handlar det om att inte applicera ett top-down eller bottom-up-perspektiv på skolutveckling, utan istället börja i mitten. För mig är skolutveckling från mitten den kollegiala skolutvecklingen som leder till förändringar i klassrummen. Den leds och organiseras från förvaltningsnivå, men utförs av rektorer, förstelärare och lärare som jobbar nära klassrummen. Genom att vi alla tillsammans leder skolutvecklingen framåt blir den nära kopplad till det som behövs just för varje specifik skola, varje specifikt klassrum, varje specifik elev.

Självklart har vi behov av ledning uppifrån. Politiker t.ex. har sin roll och vi behöver tydliga lagar kring skolan. Andra förändringar, eller processer för skolutveckling, tror jag dock drivs bäst från mitten av de som sedan ska genomföra själva utvecklingen. Självklart måste det fortfarande finnas en koppling till styrdokument, men som Joanne Quinn så tänkvärt uttryckte det angående skolutveckling från mitten: ”we want the government to love it, we just don’t want them to lead it”.
/Marie Sjöblom

Lektor i kollegialt lärande (på 50%) och lärare i matematik/programmering (på 50%).