Utmana mig! Inkluderande undervisning på grundsärskolan

Barn och elever går över skolgård.
Jag har alltid gillat utmaningar! Att få vrida och vända, prova och lyckas eller prova och hitta hundra lösningar som inte fungerar. Hitta nya sätt att tänka och sedan finna vägar att nå sitt mål. När det äntligen klaffar! Att jobba på grundsärskolan är en vardag full av utmaningar!

Ordet inkludering är en utmaning i sig att bara uttala – att leva upp till en inkluderande undervisning i mötet med elever med olika funktionsvariationer ställer verkligen ens pedagogiska kompetens på sin spets. Att göra en pedagogisk planering där alla elever känner delaktighet, gemenskap och ges möjlighet att utvecklas – när elevgruppen har en bredd från den starkaste tonåringen i inriktning ämnen till en elev i ämnesområden med helt andra förutsättningar och behov. ”Thinking outside the box”  och inkludering får verkligen en helt ny innebörd!

Olika typer av saker ligger upplagda på bord.

Förra veckan höll jag en lektion i svenska för en ämnesklass, årskurs 1-4. Lektionen byggde på programmet ”Fem myror är fler än fyra elefanter” och Magnus, Brasse och Evas ”Lattjolajbanlådan”. Målet med lektionen var att eleverna skulle öva på att resonera, komma med egna lösningar och förstå att det kan finnas flera sätt att ta sig an ett problem. När jag i efterhand reflekterar över min lektion i förhållande till begreppet inkludering dyker flera frågeställningar upp som behöver besvaras. På vilket sätt kan eleven med CVI (cerebral visual impairment) bli mer delaktig i lektionen? Hur utmanar jag de äldsta eleverna i klassen att utvecklas ytterligare? Vad kan jag tänka på när jag planerar nästa lektion så att den nya eleven i klassen känner större samhörighet? Och hur vet jag att de lärt sig det jag önskar?

Utmaningen med stort U – inkluderande undervisning på grundsärskolan – utmaningen tagen!

Barn skriver på dator, bredvid ligger en lista med ord.

Barn leker och gräver i sandlåda.