Vi läser lättläst litteratur i skolbiblioteket

En del av dem har bott i Sverige i några månader, medan andra har bott här lite längre. De har alla innan de började här gått på Mosaik och där kommit igång med att lära sig svenska. Den stora skillnaden när de kommer till oss är att de ska läsa fler ämnen och då delta i undervisningsgrupper med elever som bott i Sverige i hela eller större delen av sina liv.

Vilket läromedel ska användas? Klarar de av att läsa samma boktitlar som resten av klasskompisarna, eller ska de läsa andra? Vilket stöd behöver eleverna och vilket stöd kan de få för att lyckas i skolan? är några frågor som dykt upp hos personalen. Frågan jag ställde var: Hur kan skolbiblioteket och jag som skolbibliotekarie bidra till att främja elevernas språkutveckling och ge dem en bra start på sin nya skola?

Svaret blev stor satsning på lättläst litteratur som delvis finansierats med inköpsstöd från Kulturrådet som jag fått ta del av. Men jag ville också få eleverna att hitta till böckerna och ta dem till sig. Därför startade jag en läsgrupp med nyanlända i början på maj. Sedan dess har 4-8 elever kommit till biblioteket två gånger i veckan för att läsa en gemensam boktitel och prata om innehållet.

Varför läsa skönlitteratur?

Genom att läsa skönliteratur ser eleverna hur en berättelse är uppbyggd- med en början, en mitt och ett slut. De lär sig hur ord bildas till meningar, meningar till stycken och hur allt hänger ihop. De ser hur skiljetecken används för att göra texten begriplig. Jag tror att nya ord som eleverna lär sig via skönlitteratur fastnar lättare än om de jobbar med orden isolerade från sitt sammanhang. Detta för att många av de nya orden som elverena möter i litteraturen ofta dyker upp flera gånger och då ofta med olika böjningar och i olika sammanhang.

Exempel: I den lättlästa boken Kom igen, Amina! av Annelie Drewsen som vi läst ihop, förekommer ordet springa (med olika böjningar) 7 gånger på de två första sidorna.

Skönlitteratur öppnar på ett naturligt sätt upp för enkla men också djupa samtal och då får eleverna träna på att uttrycka sig på svenska. När ordet studsa kom upp och jag märkte att ingen av eleverna visste vad ordet betydde pratade vi mycket om detta verb. Jag visade bland annat bilder på en studsmatta och studsbollar. Då kom vi in på sammansatta ord och försökte komma på fler. En av killarna i gruppen pekade på bilden med studsbollarna och sa: ”För mig är det barn”. Han menade barndom kom vi fram till, efter att han berättat att han ofta lekte med studsbollar när han var liten och att många barn i hans hemland hade studsbollar. Detta ledde till samtal om barnlekar och barndomsminnen.

Går det att läsa skönlitteratur med nyanlända?

Trots att eleverna inte bott i Sverige så länge och precis kommit igång med att lära sig svenska, så går det att läsa skönlitteratur. Det gäller att hitta ”rätt” litteratur. I dag finns det ett stort utbud av bra lättläst skönlitteratur. Många av förlagen som ger ut lättläst litteratur, erbjuder dessutom gratis arbetsmaterial till böckerna.

Under läsningens gång stannade vi ofta upp för att prata om orden och innehållet. Jag hade ofta en dator på, så att jag snabbt kunde söka på bilder när jag märkte att eleverna inte förstod trots att jag förklarade. Bilder har fungerat bra som hjälpmedel för att öka förståelsen.

På Skolbibliotekskonferensen 2016 i Stockholm hörde jag för första gången talas om begreppet korsspråkande (fr. engelskans translanguaging). Kort handlar korsspråkande om att man låter elever med svenska som andraspråk använda alla sina språk i sitt lärande. I läsgruppen har vi använt många olika språk när vi läst och diskuterat- engelska, svenska, arabiska, dari, turkiska med mera.

Eleverna har upptäckt att många ord heter nästan likadant på olika språk. Vissa ord på svenska, som till exempel mark och golv, finns det bara ett ord för på andra språk, upptäckte vi också. Annelie Drewsens böcker Spring, Amina! och Kom igen, Amina! finns på arabiska också, vilket de arabisktalande eleverna har uppskattat. För att underlätta för eleverna och hjälpa dem att förstå texten har vi också arbetat med kroppsspråk. När det till exempel dykt upp uttryck och meningar som rycka på axlarna, skaka på huvudet, klappa på någons axel, torka händerna på byxorna och sträcka handen bakåt har jag och/eller eleverna visat dessa med kroppen i stället för att förklara med ord.

Hur går vi vidare?

Till höst vill jag gärna fortsätta att läsa med elever som är nya i Sverige. Jag vill samarbeta med lärarna och försöka lägga upp en plan, så att det blir så bra som möjligt för eleverna. När jag i maj kom igång med läsgruppen, var det 8-10 elever i gruppen. Det var ganska stor skillnad på hur långt dessa elever kommit i sin språkutveckling. Jag upplevde att hälften kommit ganska långt och inte blev tillräckligt utmanade och den andra hälften hade jag behövt läsa i ett lugnare tempo med.

Jag vet att det ofta ser ut så i undervisningsgrupper, alltså att elever är på olika nivåer kunskapsmässigt och språkligt. Men finns möjligheten att ha en mindre läsgrupp, så ska man ta chansen. Jag hoppas att eleverna som varit med i läsgruppen fått ett ökat intresse för böcker och läsning och att de fortsätter att läsa för att de känner att böckerna ger dem någonting. En av eleverna i läsgruppen har i alla fall varit inne i biblioteket och lånat en hel hög med böcker som ska läsas under sommaren.

Text: Nevin Semovski