Lekfull repetition och julstämning i klassrummet
Vilka sanningar behöver du vända på?
1 kap. §4 av skollagen ”Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barn och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.” Tack för det skollagen! Och tänka sig ”Det sitter i väggarna” finns inte citerat en enda gång.
Framför mig på bordet ligger en nyinköpt bok med titeln ”Det sitter i huvudet – om viljans kraft att förändra ditt liv”. På baksidan utlovas verktyg hur man skapar en känsla av att allt är möjligt, hur man får ökad mental styrka och undviker att rädslans makt tar över. Jag ”multitaskar” över till mobilen. Jag har en känsla av att det i nämnd bok står att det inte är vägen till framgång. Nåväl överst i flödet på Instagram fick jag lära mig tre nya tecken (TAKK, tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) ”Skit på dig”. Skribentens motivering till varför barn ska lära sig ett sådant uttryck.
”För att alla barn oavsett kommunikationssätt måste få möjligheten att uttrycka sig på olika sätt, att ges möjligheter att bli arg, busa och få lov att uttrycka saker man egentligen inte borde. Att inte begränsa barnet bara för att det inte har en talad kommunikation.” Som tur är så står det inte ”skit på dig” i skollagen heller, men med bakgrund av motiveringen, varför?, är det betydligt mer främjande och utvecklande för ett barn att få ett brett sätt att uttrycka sig på än att vi stirrar oss blinda på vad som sitter i våra väggar.
… Nog snackat om väggar. Jag fick i veckan möjlighet att delta på en två dagars konferens ”framtidens särskola 2019”. Såhär i efterhand när jag försöker knyta ihop säcken och summera alla intryck, kloka tankar, expertutlåtanden och alla presentationer. Jag vill försöka besvara frågan. Vad är då framtidens skola egentligen? Vad är framgångsfaktorerna? I en salig rör framför mig på bordet ligger högar av anteckningar. När jag börjar sortera och strukturera hittar jag tre gemensamma nämnare. YES, tänker jag! Jag har hittat nyckeln till vad framtidens skola är! Nu gäller det bara att hitta rätt nyckelhål och det är kanske inte alltid lika enkelt.
De termer som återkommer på olika sätt är, den goda cirkeln. Alltså tron på att eleven gör sitt bästa. Genom den inställningen ökar bland annat vår förståelse varför eleven gör som hen gör, vi blir mer empatiska och flexibla och våra positiva känslor för eleven blir starkare. Den goda cirkeln påverkar även vårt val av metod kring förhållningssätt och bemötande i en problematisk situation, vi vågar titta inåt på oss själva som pedagoger och lägger inte lika enkelt skulden på andra som ”ja med dem föräldrarna kan det inte bli annat än kaos” eller ”om bara chefen kunde planera bättre” eller ”om hen kunde lära sig att lyssna så hade denne inte haft några problem” osv.
Vidare i djungeln av anteckningar markerar överstrykningspennan på nästa gemensamma nämnare. Tydliggörande pedagogik. De verkar vara ett vinnande koncept. Och jag vill tro att om alla, både vi vuxna och eleverna får svar på följande frågor. Vad? När? Var? Hur? Med vem? Hur länge? Vad ska jag göra sedan? Blir livet så mycket enklare att hantera. Jag kan bara gå tillbaka till mig själv. Om jag blir kallad till ett möte och jag inte vet, vad som förväntas av mig, när jag ska vara på plats eller i vilken lokal jag ska befinna mig. Jag har heller ingen aning om hur mötet ska gå till, vem som är där, är det två som kommer eller tio?
Det finns inga tidsangivelser eller tillgång till mitt schema som berättar vad som händer efter mötet. Kanske någon mer än jag som hade blivit något stressad? Jag kan ärligt säga att inför ett sådant möte hade jag förmodligen inte varit särskilt trevlig, jag hade varit orolig och spänd av alla dessa frågor i huvudet. Att fokusera på rätt saker hade varit omöjligt. Att gå till sig själv kan ibland vara nödvändigt och tankarna går såklart till våra elever – hur tydliga är vi i vår undervisning egentligen?
Sist men absolut inte minst. Ta på dig dina uppskattande glasögon! Vaska fram guldkorn och bygg på styrkor. Lär av dina erfarenheter och gör mer av det som funkar. Gör varandra bra istället för att trycka ner. Våga erkänna problem, det är först då vi har något att arbeta med. Det låter så enkelt …. men det är ju faktiskt så att vilja välja det positiva, de stärkande orden och en klapp på axeln, det sitter som titeln på boken på köksbordet ”Det sitter i huvudet” och sitter det något annat än kärlek, arbetsglädje och kämpaglöd i väggarna – riv dem och bygg nya.