Vilket bemötande…

Hösten 2012 fick vi en ny förskolechef, Barbro Romero. Hon har gjort en stor förändring i vår verksamhet. Barbro gav oss alla, barn, föräldrar och pedagoger glädje, stöttning och utmaningar, ja det finns mycket mer att skriva om det.

På hösten tillkallade Barbro en pedagog från varje avdelning för att bilda en referensgrupp, syfte var inte tydlig för oss då. Då fick gruppen träffa Elizabeth Florez från CPI, Centrum för Pedagogisk Inspiration, som skulle vara handledare.

Jag träffade Elizabeth på en APT i januari, där referensgruppen var handledare för oss andra pedagoger. En av de första arbetsuppgifter var att rita vår förskola i nuläge, hur vi upplevde vår verksamhet och en visionsbild om var vi skulle vara och hur vi skulle vilja vara. Det var inte lätt att visualisera det, vi pratade om vår visionsbild kopplad till läroplanen. Detta var efter vår verksamhetsförändring. Vi var ganska splittrade.

Efter många tankar bestämdes på APT ett ord som Gullviksborgs förskola skulle arbeta med, ordet var GLÄDJE.

Birgitta min kollega på ”min” avdelning representerade själv en stor avdelning i referensgruppen. Hon kände att hon ville ha en pedagog med från vår avdelning.

Efter en lång tids sjukskrivning fick jag en morgon frågan om jag skulle vilja vara med i referensgruppen. Jag hade inte tid att tänka efter, men valde att ställa upp. Vi kom ner till ”huset” där gruppen var samlade och Elizabeth var också med. En värme slog emot mig, det var en känslosam värme. Helt underbart, en rofylld tillvaro. Jag kände mig varmt välkommen.

Två träffar har jag varit på där Elizabeth har medverkat. Tack Elizabeth för ditt lugn och den värmen du utstrålar.

Efter min andra träff i referensgruppen, fick vi uppdraget att planera innehållet för planeringsdagen där vi skulle hålla i en hel eftermiddag. Denna dag lyfter vi fram tankar kring dikten ”att se föräldrar” och gjorde bl.a. övningen tidslinjen utifrån ett barndomsperspektiv. Övningen handlar om att lyfta fram en situation som vi har upplevt där vi kunde synliggöra förhållande barn-vuxna för att närmare till relation vuxna-barn i vår verksamheten. Det var viktigt att påpeka att vi skulle ta ansvar för det som vi skulle vilja berätta inför gruppen.

Vi lyssnade verkligen på våra kollegers berättelser, den här övningen skapade en samhörighet, Jag upplevde att vi kom närmare varandra. Alla önskade att vi skulle haft mer av denna tid. Om du vill veta mer om planeringsdagen hänvisar jag till Monica Prsas inlägg.

Vägen till det livslånga lärandet har vi framför oss, och det gör vi med GLÄDJE. Vi känner verkligen glädje hos och med varandra. Stora som små.

Jag var inte med på resans början, men ser fram emot en fortsatt resa på Gullviksborgs förskola.

Text: Rita Backman. Gullviksborgs förskola

Bild: Elizabeth Flórez