Han brinner för moderna språk

Vad är en språkolympiad? Om detta och mycket annat pratar Fernando López Serrano om i det här avsnittet av Podagog Malmö. Vi får bland annat höra om hur han började intressera sig för språk; det var ingen spikrak väg och från början ett självklart yrkesval.

Det var när han arbetade på Borgarskolan och allt oftare såg hur elever som läst moderna språk i grundskolan släppte det när de började gymnasiet som tanken på en språkolympiad, en sorts frågesport med språk som tema, föddes. I dag har tävlingen vuxit och involverar tusentals elever runt om i landet.

Lyssna på det här avsnittet av Podagog Malmö för att höra mer om språkolympiaden och Fernando López Serranos syn på moderna språks ställning i skolan i dag.

Vem vill du höra som gäst i Podagog Malmö? Skicka dina önskemål till pedagogmalmo@malmo.se!

Transkribering av avsnittet:

När moderna språk nämns i media handlar det ofta om att allt färre elever läser till exempel tyska och franska.
Fernando López Serrano, gymnasielektor i moderna språk på Malmö latinskola och doktor i språkdidaktik, startade en språkolympiad för att öka intresset för moderna språk och för att bygga broar mellan grundskola och gymnasiet.
Fernando López Serrano, gymnasielektor i moderna språk och doktor i språkdidaktik. Välkommen till Podagog Malmö.

Tack så mycket.

Ja, att vara gymnasielektor i moderna språk har nog de flesta en noggrannar klar bild av, men vad innebär det att vara doktor i språkdidaktik?

Det innebär att man har disputerat i metodiken som lämpar sig bäst i vissa skolmiljöer för att lära sig språk på ett bättre och effektivt sätt, kan man säga.

Du har skrivit en avhandling om hur svenska elever lär sig spanska genom att särskilt fokusera på spanskans dåtidsformer. Kan du nämna lite grann om det?

Min passion är grammatik inom språket, kan man säga. Jag var en del av en forskningsskola vid Lunds universitet som startade 2012, tror jag. Där fick vi möjlighet att fokusera på olika aspekter inom språkundervisningen, jag och andra kollegor. Jag valde ett ämne som jag tyckte var ett speciellt svar för svenska elever, och det var just dåtidsformerna i spanska vervet. Det är något som skiljer sig rätt mycket mellan svenskan och spanskan.

Då började jag att forska i det hur gymnasieelever som har precis börjat gymnasiet i Sverige tar till sig dessa nya välformer, för de brukar inte gå igenom i grundskolan. Då jobbade jag med det i tre år ungefär. Jag skrev en lisa-upphandling i Lund. Min opponent på disputationen var professor i spanska i Göteborgs universitet. Han tyckte att arbetet var intressant och ville gärna att jag fortsatte med det till doktorsexamen i Göteborg. Så fick jag läsa några år till i Göteborg och forska vidare i det. Inte bara hur man ska undervisa på ett mer effektivt sätt, utan på vilket sätt en svensk hjärna tar till sig spansk grammatiken, oavsett metodik.

Och om det finns vissa mönster som man kan använda som lärare för att hjälpa eleverna att ta till sig det på ett bättre och snabbare sätt om möjligt. Så mina två handlingar handlar om hur du som lärare kan hjälpa eleverna att lära sig dessa temposformer på ett bättre sätt. Och den andra handlar om hur en svensk elev på ett relativt naturligt sätt lär sig detta oavsett metodik.

Och vad skulle du säga om du ska sammanfatta vilka är de stora framgångsfaktorerna eller verktygen?

Ja, vissa saker. Men den ena är att man måste använda sig av den svenska grammatiken. För att det är en ingångsport som alla har, oavsett hur duktig man är på engelska, matte eller historia. Alla kan det svenska språket i princip relativt bra. Och om man reflekterar på hur de uttrycker sig på svenska, sedan jämför man med hur det funkar i det spanska språket. Så att använda sig av det jämförande språkvetenskap som det heter, det hjälper de flesta.

Ett annat sätt är att man måste variera sina metoder i klassrummet.Man kan inte alltid ha samma språkundervisning, utan man måste ha inslag på muntliga uppgifter,
hörförståelse, skriftliga uppgifter, översättningar. Det var något som var nytt för många elever, att använda sig av att översätta från svenska till spanska. Som man gjorde förr i tiden, men den typen av övningar har nästan försvunnit från skolorna, tycker jag. Och min forskning visar att det hjälper eleverna att tänka på ett bredare antal faktorer. Så är språket. Så att jämföra språket med varandra är bra, att variera sina uppgifter i klassrummet är bra, och att använda en feedback som hjälper de flesta, som heter Corrective Feedback på engelska.

Det betyder att man förklarar felen, man frågar eleverna,vvar ligger felet i deras språkproduktion, så att gemensamt i klassrummet vi går igenom felen som de flesta har.vJu mer tid du använder med att ge feedback till eleverna, desto bättre kommer de att lära sig,vframförallt i det långa loppet. Det är det också som min forskning visar, att eleverna som går igenom den metodiken blir bättre på att komma ihåg grammatikmomenten än andra, i det långa loppet.

Du nämnde att de här övningarna blir färre i skolan. Varför tror du det är så?

Jag tror att man vill vara modern och anpassa sig till de nya tiderna.Vissa inslag som fanns för 50 år sedan i skolan, bara bedöms som föråldrande och icke-effektiva längre.
Jag tror att människor har lärt sig språk flera tusen år innan internet uppkom till exempel. Det finns välprovad erfarenhet som säger att vissa övningar hjälper hjärnan att assimilera språket på ett långsiktigt sätt. En av dem är översättningen.

Det är något som jag anar att färgar din undervisning på latinskolan?

Ja, i grunden är jag klassisk filolog. Först innan jag kom till spanska har jag utbildat mig som ledare i latin och klassisk grekiska. Då var det översättningen som var vardagen för mig. Lite av den klassiska språkundervisningen använder jag också i moderna språk. Jag tycker att det hjälper eleverna att befästa kunskaperna. Det är inte bara twitter eller tiktok som har gått ganska fort. Det som man brukar lära sig fort glömmer man fort.

Om du tar oss med till ditt klassrum, hur kan det se ut när du jobbar med den här metodiken? Hur ser det praktiskt ut när du praktiserar den här typen av…
Jag måste säga att jag inte undervisar på samma sätt hela kursen. Det skulle vara jättetråkigt och hårt kanske för eleverna. Men när det kommer till speciellt svåra grammatikmoment så tycker jag att man måste ha en viss struktur som hjälper eleverna att befästa kunskaperna. Då har jag en metod som jag har tillämpat från en engelsk metodik som heter PPP. Present Practice Product i klassrummet.

Då handlar det om att du presenterar en modell på språket. Så här ska vi göra idag. Målet är att kunna göra en vägvägskrivning eller berätta vad du gjorde igår. Sen visar man för eleverna hur det går till i små steg. Först ska vi översätta ett ord till exempel. Säg bara, vi dansade. Sen ska du säga, vi dansade hela natten. Sen ska du säga, det var roligt att vi dansade hela natten och så vidare.

Genom att vrida svårighetsgrad kanske, eller utveckla den, så kommer vi till den punkten där eleverna kan producera eget språkmaterial. Sen kan man jämföra med den första modellen som du visade i början av lektionen till exempel. Då kan du säga, det här var målet, det här har jag lyckats idag med. Vad har det klappat och vad har det inte klappat? Och varför är det så? Att repetera, repetera och repetera den strukturen i kanske sju, åtta lektioner. Bara för att jobba med just den specifika grammatikmomenten. Det hjälper eleverna att behålla sina kunskaper länge. Och sen när vi har gått igenom den momenten, då kan vi titta på en kort film, prata lite mer på spanska på ett mer avslappnat sätt. Vi kan fokusera på en ordförrådsmoment till exempel istället. Så det gäller att ha en viss struktur som anpassar sig till syfte.

Ja, just det. Om vi ska prata lite grann om moderna språkställning i skolan, en stor fråga här. Men i svenska skolsystemet är franska, spanska och tyska vanligast läsare när det gäller moderna språk utöver engelska. Men sen 1994 så är det bara engelska som obligatoriskt. Ja, jag anar svaret på frågan här kanske, men vad tycker du om det här?

Ja, det är en stor och svår fråga. Men frågan om det ska vara obligatoriskt eller inte. Jag tycker att om du frågar språklärarna i allmänhet, då kommer en stor majoritet att säga ja. Och det är inte bara för att försvara sina arbetsplatser utan för att det har visat sig att ett ämne som inte kan väljas bort, den blir bättre också kvalitativt mässigt. Skolverket lämnade ett förslag till riksdagen 2021, precis som att göra det omöjligt för eleverna att lämna moderna språk i grundskolan som de gör idag. Man vet att ungefär en av fem elever som börjar läsa spanska, tyska och franska i sexan, de lämnar det i nian.

De kommer inte med språket i nian och får inget betyg. Och utvägan är att ha förstärkning i engelska eller svenska. Problemet är att om eleven inte ser ett ämne som är viktigt för sitt slutbetyg i nian, då ändrar din inställning direkt till det. Och de vet att det finns en utväg och då är det att skippa det. Men som Skolverket och Skolinspektionen rekommenderar till regeringen, då skulle man göra det omöjligt att ha den utvägen. Så skulle moderna språknivå i Sverige höjas.

För det finns också jämförelser med andra länder som säger att Sverige ligger mycket bra i det engelska nivå på skolorna. Men de andra moderna språk ligger sämre till.
Och det har att göra med att det finns många faktorer, det finns inte stöd till exempel. Rektorerna tycker att det blir svårare ekonomiskt och logistiskt sett att erbjuda stöd till eleverna som behöver det i åttan och nian. Istället för att låta dem få lite extra svenska eller engelska. När moderna språk i skolan diskuteras så nämns ju oftast att andelen elever som läser till exempel spanska minskar. Och på vissa högstadieskolor som du vet i Skåne så har till exempel franskan försvunnit.

Vad tror du, vi har varit inne på det lite grann, men hur vi hamnar i den här situationen?

Ja, jag tycker det är tragiskt att varken politiker, tjänstemän eller också rektorerna inte vill satsa lite mer långsiktigt på en kvalitativ språkundervisning i Sverige. Det som händer i nuläget är att de obligatoriska kurserna ökar i antal elever bara för att det finns fler elever än tidigare. Demografiskt sett går Sverige upp och då blir det också fler elever som läser moderna språk.

Men det som händer är att de grupper, grupperingar i språkundervisningen som innan var säkra, oavsett om det kommer ett eller två som mindre väljer franska eller tyska.
Man behöll dessa grupper för att man visste att de där kurserna är viktiga också. Nu väljer administrationer och rektorer att ta bort dessa små grupper. Så grupperna som är större, till exempel i gymnasieskolan, språk 3 och språk 4, de ökar sitt antal elever för att de har fler elever. Men de kurserna som eleverna kan välja, som tyska 1, franska 2 eller spanska 5, de har tappat var tredje elev de senaste åtta åren i Malmö. Det är för att rektorerna tycker att det kostar för mycket pengar. Men frågar man en äldre kollega som har jobbat i 20-30 år här i Malmö, då säger man att innan funkar det. Frågan är varför funkar det för 20 år sedan och inte funkar nu.

Jag själv har skrivit en rapport om den saken och skickade till de olika instanserna här i Malmö stad. De lovade att återkomma med ett förslag på hur vi kan ändra på saken, men jag väntar fortfarande.

När skrev du den här rapporten?

Slutet på 2020. Så jag har väntat nu i snart tre år. Frågan är på bordet, men frågan är var den befinner sig just nu. Jag tycker att det som är mest bekymersamt är att man inte vill försöka. Jag förstår att ekonomin styr skolan som mycket annat, men att bara titta bort, det är inte lösningen. En sak som du gör rent praktiskt för att möta den här utvecklingen är att du har tagit initiativ till språkolympiaden.

Kan du berätta om bakgrunden och vad det är för något? Ja, mitt lilla barn som har blivit stort. När jag började undervisa spanska här i Malmö på Borgarskolan så pratade jag med kollegorna på skolan och rektorerna. De sa att det fanns ett växande problem och var just det att eleverna som läste moderna språk i grundskolan släppte det på gymnasiet för att de tyckte att det var svårt att lära, det var mycket annat att fokusera på. Så vad kunde vi göra för att eleverna skulle fortsätta läsa språk? Då tänkte jag att jag gillar frågesport ganska mycket.

Varför kör vi inte något frågesport i spanska språket för elever i årskurs nio i Malmö? Vi ska fråga dem om spansk grammatik, spansk ortförråd, spansk kultur, lite realia.
Då startade jag tillsammans med en annan kollega, Marcelo, på skolan ett initiativ för att gå ut till grundskolorna i Malmö och berätta att vi vill göra något kul i vårt skola, Malmö borgarskola, för att uppmuntra eleverna att läsa spanska. Så kom till oss en dag, ni ska få skriva en liten test först, och så väljer vi de bästa skolorna, de bästa eleverna.

Kom till oss och så ska vi ha en fest, det var lite flamenco, det var lite musik, vi hade spanska konsul också med. Då gjorde vi en rolig grej och eleverna fick tävla lite grann som på sparet, eller vi femman, i språk. Det visade sig vara jätteuppskattat, inte minst bland lärarna, nästan mer för lärarna än för eleverna. Rektorn tyckte att det hade varit en mycket bra insats, då får vi göra det också för de andra språken. Nästa år tog vi in franska och tyska, vi gjorde samma sak och det visade sig också vara roligt för dem. Så våra växte och växte och vi expanderade oss till hela Skåne, vi tog också gymnasieskolorna med. Och till slut blev det så populärt att skolorna från centrala Sverige och norra Sverige skrev till oss, kan vi inte vara med också?

Så vi expanderade för hela landet och till och med i Danmark och Norge nu i det. Och nu heter det International Language Competition eftersom vi har gått ur Sveriges gränser. Och det är jättehäftigt att säga att från ett litet projekt om 150 elever, det tog i första året att vi har nu 50 000 elever i Skandinavien som vill tävla i språk för att visa att de kan språket, att språket kan vara en nyckel till vidare framgångar. Och det har också hjälpt oss att etablera kontakt mellan grundskolor, gymnasieskolor, språkinstituter, ambassader och universitet.

Som också var min tanke i början att göra den sedjan levande från grundskola till högskola. Så det har vuxit jättemycket. Så idag så det låter som att det har vuxit mycket och att det är en stor… Ja, det är en stor skandinavisk tävling. Vi har inte gått ur Skandinavien än men initiativet gillas av språkledare framförallt.

Ja, men hur är det? Om du är senaste språkledaren på Jaden nu, hur många var med där och hur rent praktiskt?

Ja, i Sverige var det ungefär 33 000 elever i år. Och rent praktiskt går det till så att i början gjorde vi det på papper och penna som nationella problem men nu är det omöjligt att göra så med 30 000 elever. Så vi har partners som samarbetar med initiativet, till exempel Littslöjning, för vår del och de har en stor lärarplattform som vi kan använda för att göra kvalificeringsprovet.

Så första fasen i tävlingen är att alla elever och lärare som vill vara med i landet tävlar via internet. Och sen har vi olika regioner, för det finns många skolor i landet. Totalt har vi sju regioner i år. Och då väljer vi ut efter det första kvalprovet, då väljer vi ut de bästa skolorna genom att ta medel på de bästa elever, så att säga. Och då blir det skolans medel. Och de bästa skolorna går till en regioncentrum som ligger i Stockholm, Göteborg, Helsingborg, olika städer i landet. Och då tävlar man på en scen. Och det är jätteroligt, för då är det gymnasieelever, gymnasister som förbereder en fest för grundskolelever.

En språkfest. Och då tävlar man där, lite grann som vi femman, i olika lag, live på scenen. Så det gör också att eleverna känner sig ganska viktiga eller små stjärnor den dagen. Och de elever som vinner sina regionfinaler, de kommer till min skola och då är det den stora riksfinalen där. Och då har jag med mina språkentusiaster på skolan, både ledare och elever, fixar vi en liten fest, frågesport såklart. Och sen kommer ambassader, språkinstitut, olika aktörer som vill också uppmärksamma att språken är viktig.

Sydsvenska industri- och handelsgammaren har varit med från början. Och de säger att företag skriker efter språkkunniga ungdomar. Inte bara i engelskan, utan också i andra. Vi har det i engelska, svenska också, med franska, tyska och spanska. Och då utser vi landets bästa språkelever på skolan och så får de lite priser. Till exempel de som vinner i spanska får en sommarkurs i Spanien. Och det är jättehäftigt på 15-åringen att vinna det. Det är jätteroligt.

Ja, det låter som också att, eller var det en tanke som fanns med från början att försöka vara en brobyggare mellan grundskola och högre utbildning?

Ja, precis. Det är också en utmaning att ta emot eleverna från en annan instans. Jag har jobbat mest på gymnasieskola och universitet i Sverige. Och då är det ganska rädd att sitta på gymnasieskola och säga att de som kommer från grundskola kan inte detta och detta. Men man kan fråga sig varför det är så. Och om man inte träffar sina grundskolekollegor så vet man inte hur deras realitet ser ut.

Och då var tanken också att genom språkolympiaden kan vi bygga broar mellan grundskola, gymnasieskola och sen också universitetsvärlden. För det finns olika universitet som samarbetar i projektet och som sätter rivan för gymnasister. Och det är något som också präglas av språkledarnas vardag. Man känner sig, och det säger också Skolinspektionen i sin sista rapport, att man känner sig ganska solitär som språkledare.

Gymnasieskolor brukar vara lite större, men grundskolorna, oftast finns det bara en tyskledare eller en franskledare. Och om rektor inte ger möjligheter till vidare utbildningar eller kollegialt samarbete så är det ett ganska ensamt arbete. Och därför tycker jag också att språkolympiaden har vuxit så mycket för att det fanns ett behov av att träffa andra kollegor på något sätt. Genom extra insatser för att uppmärksamma språk i Sverige.

Hur föddes ditt eget språkintresse?

Ja, det är en rolig historia som jag brukar ibland berätta för mina elever när de känner sig inte så duktiga. För att jag själv, när jag läste andra året på gymnasieskola, så var jag ingen studiemotiverad elev. Jag läste om, jag fick F i engelska, jag fick F i latin, jag var inte bra på franska. Men sen hade jag en latinledare, hette Neves Castellanos, som ställde mig litegrann mot vägen och sa, vad säger du med de här för andra? Du borde vara litegrann som förebild för de andra för att du har läst om här, de ser upp till dig.

Och då tänkte jag, kanske, jag vet inte om jag är bra på någonting, men jag kan fortsätta fokusera på latin till exempel. Och då blev det bra när jag ansträngde mig för latinet, och det var roligt. Och nästa år var det klassisk grekiska som jag valde att läsa i gymnasieskolan. Och då var det en liten utmaning, jag gillade redan antiken och tänkte, det kan vara kul att kunna lite grekiska.

Och av någon anledning blev det ganska lätt för mig det grekiska språket, så jag kände att nu kan jag vara duktig på språk. Och via antiken och de döda språkens passion så att säga, då kom jag in i kontakt med andra språk, för att om man vill läsa vidare på universitetsnivå så är det givet att man måste kunna engelska. Läser man klassisk filologi som du gjorde, så var det givet att man måste också kunna tyska, för att det var de tyskarna, forskare från 1800-talet och 1900-talet, som drev antikkunnande och jämförande språkvetenskap vidare.

Och sen fick jag lust att lära mig mer, alltså ju mer du vet om någonting, oftast brukar det vara en push framåt. Och då fick jag stipendier för att läsa i Tyskland vidare. Då kom jag i kontakt med de riktiga, moderna språks levande världar lite grann så. Och då upptäckte jag att det var roligt att lära sig tyska, för så kan man kommunicera med andra folk, som inte kan mitt modersmål och som har en annan kultur också. Och via tyska jobbar man i en internationell miljö, då träffar man också folk som kommer från Bulgarien, från Italien, från Ryssland, från England. Och då växte det i mig en utmaningsanda, han som är från Bulgarien, kan spanska, varför kan jag inte lära mig bulgariska? Och då började jag så. Och i småningom när jag slutade min doktorandtiden i Tyskland, så utan att märka det nästan hade jag lärt mig tre, fyra andra moderna språk. Dessutom latin, grekiska och sanskrikt och då började jag också plugga där.

Så det kom på ett ganska naturligt sätt via möten med andra människor. Och sen visste jag att jag gillar att vara lärare, så varför inte? Och vid den tiden då flyttade jag till Sverige samtidigt. Så det var lite grann så att språken har varit mitt liv sedan sista åren på gymnasiet till att jag flyttade hit. Och då var det naturligt att gillar man något så blir man också mer intresserad av att kunna mer, arbeta mer. Och via möten med andra människor så blir man också nyfiken, mer nyfiken. Och det brukar jag förmera till mina elever som kanske får ett F i första provet på latin eller i spanska. Ja men tänk på mig, jag fick också ett F i latin och nu är jag gymnasieelektor i moderna språk. Vem vet? Lite grann så.

Just det, just det. Vi ska strax avrunda här men något av ett sidospår, men det pratas mycket om AI-teknik och sådär. Är det något du själv har funderat över? Hur kan det påverka språkundervisningen? Eller kanske redan gör det? Vad finns det för, som du ser det finns det för faror och möjligheter?

Ja, det finns två perspektiv med artificial intelligence. Och det är lärarperspektiv och elevperspektiv. Jag tycker att vi har redan levt tillsammans med sådana verktyg sedan tidigare. Har man Google Translate så är det också, artificial intelligence. Och sedan flera år tillbaka kanske, och med pandemin ännu starkare, de flesta ledare som jag träffar och jag själv, då kan vi inte återigen säga en skriftligt arbete som inte vi har sett hur det har producerats fram.

För det finns ingen rättssäker metod att säga, men det har jag skrivit hemma. Ungefär, jag vet också av evighet vilken språknivå jag kan förvänta mig av mina elever.
Så det sticker ut ganska mycket. Och nu med chat gpt och alla dessa verktyg, jag tycker att det från en elevperspektiv, man kan använda det på en mycket bra sätt för att testa sig själv. Du kan gå in i den chatt till exempel och fråga, jag vill ha en läsförståelseövning för franska nivåer, ni börjar det. Och då får du en, och då är det ett eget prov som du har skapat själv för dig själv som har facit. Jag vill ha en liten grammatisk sammanfattning av det tyska verbalsystemet. Och då får du fram, så det är perfekt.

Som ledare tycker jag också att det är jättebra för då kan man skapa lite skrädarsydda lektioner. Jag vill använda nu mig av att ta fest i Tyskland i min undervisning och samtidigt träna på perfekt. Kan du skapa mig en sån lektion? Och det kan också den tjänsten göra. Så det finns flera fördelar och nackdelar tycker jag. Man måste alltid vara kritisk mot det för att ibland får man fram svaren som inte stämmer. Eller som är konstiga för att den typen av tjänsten kan inte alla kulturella sammanhang som ett språk innebär. Så jag ser större fördelar än nackdelar i stort sett.

Men du har doppat mer än en tå i detta redan nu, du har provat.

Ja, litegrann.
Spännande. Ja, till sist om du fick drömma litegrann, hur skulle du vilja att situationen kring våran språk i grund och för den delen gymnasieskola utvecklades framöver?
För nu har vi pratat mycket om utmaningarna som finns och sådär.

Ja, om jag fick önska mig något så skulle jag önska mig att skolhuvudmän och rektorerna skulle vara lyhörda till vad Skolinspektionen och Skolverket säger. Det har varit en stor framgång. Att om Skolinspektionen säger att ni måste bli bättre på att använda målspråket till exempel i en skola. Det fanns i sista rapporten, de tittade 34 grundskolor i landet och det var anmälningar på 29 av dem. Och de flesta anmälningar har man sagt redan i 2010.

Så det visar att rektorerna inte är riktigt lyhörda mot det som myndigheterna säger. Så jag skulle vilja att det skulle finnas en bättre vilja bland skolhuvudmän och rektorerna att stödja språkundervisning mer. Att skapa kanske en slags språkombudsmän som skulle värna om språken i skolmiljö. Ja och lite mer konkret i Malmö, jag får önska mig något. Jag skulle vilja att dessa smågrupperna som har försvunnit, att de skulle återupplevas och följas upp. Vad händer, det vore intressant att se, vad händer om vi satsar extra på språkundervisningen under en treårstid till exempel. Skulle det öka elevernas motivation, lärares nöjthetsgrad och så vidare. Och sen kan vi utvärdera hur det har gått. Men i nuläget tycker jag att man låter det bli.

Jag skulle önska mig att de som kan bestämma över skolans planering och ekonomi skulle lyssna lite mer på vad kollegor och Skolverket säger. För att hjälpa till att få en bättre språkundervisning i Sverige.

Ja och med det här medskicket avrundar vi här. Tack så hemskt mycket Fernando Lopez Serrano för att du var med i Pedagog Malmö.
Tack så mycket, det var ett nöje.

Du har lyssnat på Pedagog Malmö, en podd som görs av redaktionen på Pedagog Malmö.
Vem skulle du vilja höra som gäst i podden framöver?
Maila oss med tips på pedagogmalmo@malmo.se
Vi finns också på Facebook och där heter vi Pedagog Malmö.