Pedagoger på öppen förskola prisas
Här handlar allt om relationer
Det blir ett samtal om bemötande, kontakt med barn och vårdnadshavare och om den särskilda roll som pedagogerna på en öppen förskola får där relationsskapande ständigt är i fokus.
Fler avsnitt av podden Podagog Malmö hittar du här, eller där poddar finns.
Här kan du läsa intervjun med Öppna förskolan Lindängen.
Här följer en transkribering av avsnittet:
Hej, välkommen!
I det här avsnittet av Pedagog Malmö beger vi oss till Rosengård och öppnar förskolan Hera. Där träffar vi Ella-Kari Meyrell och Anna Broberg som nyligen fick ta emot Malmö Pedagogpris för sitt arbete. Det blir ett samtal om bemötande, kontakt med barn och vårdnadshavare och om den där särskilda rollen som pedagogerna på en öppen förskola får där relationsskapande ständigt är i fokus. Jag som besöker öppna förskolan Hera heter Fredrik Thunberg.
– Jag heter Ella-Kari Meyrell och jag har jobbat här på Hera i fyra år. Jag är anställd som pedagog.
– Jag heter Anna Broberg och jag är förskollärare och har jobbat här i snart drygt fyra år.
– Vi sitter vid ett stor bord här. Här brukar vi ibland ha lite svenskundervisning. Vi har lärare som kommer hit och så får våra besökare, de är de äldre här vuxna, träna lite svenska. Jo men de är många, de kommer hit, de är ju här flera timmar. De kommer hit, sätter in sin mat i kylskåpet och leker och sjunger och så. Och sen när barnen behöver äta så värmer de sin mat eller lagar mat här och sätter sig och äter.
– Hur kom det sig att ni sökte er till just öppna förskolan?
– Ja men för min del var det nog att jag efter min föräldraledighet ville nog testa någonting annat men jag ville vara kvar i mitt yrke. Jag brinner verkligen för att jobba med barn och just det här pedagogiska arbetet brinner jag också för jättemycket. Och sen var det som Ella beskrev så har jag också varit ganska intresserad av att jobba med hela familjen också. Och så dök den här tjänsten upp och så sökte jag den. Och så sökte jag den och fick den och jag var jättenervös i början. För jag har ju jobbat så många år inom vanlig förskola så det här är ju ändå liksom, det här är ju någonting annat just när man jobbar med hela familjen, hela, hela tiden.
Men ganska så snabbt så kände jag mig så hemma här, verkligen. Jag får ju liksom kombinera då mina utbildningar här och det trivs jag superbra med. Både jag och Anna är väldigt intresserade av musik och drama och så här, så vi får ju in det här också. Så att det är liksom baka ihop alla, allt det där liksom. Jag kommer ihåg att vi var på en inspirationsföreläsning om böcker ganska så tidigt när jag började jobba och ganska så snabbt så fann vi det här, just det här med vikten av
böcker och att få in böcker hos barn och för våra besökare och vad man kan göra med böcker. Det här tematiska arbetssättet och lite teater, lite musik och den biten och språkutveckling. Och där tycker jag vi fann varandra ganska så snabbt. Och så fick vi ju mycket inspiration från de pedagogiska utvecklarna i området här.
Så att det tillsammans blev liksom… Och sen var vi ganska nya också, både du och jag. Och det tycker jag också var ganska så bra på ett sätt, att vi kunde ganska så snabbt liksom… Ja, jag hade ju bara jobbat här ett halvår. Och hon som var här tidigare, hon hade ju varit med och startat upp det här. Så hon försökte liksom överlämna till mig. Men sen var ju vi tvungna att skapa vårt eget. Och jag hade liksom inte riktigt riktigt hunnit in i alla rutiner här. Så vi fick skapa vårt eget.
Samtidigt som du fick med dig mycket bra bakgrunden och kunskapen och sånt. Och sen även att vi har så himla bra samarbete. Också med våra öppna förskolor, främst i vårt område då. Och det är ju också fantastiskt, det här kollegiala lärandet som vi har. Det är helt otroligt. Vi liksom ger och tar av varandra, och liksom ingen prestige i någonting alls.
Och det är så underbart, verkligen. När vi har arbetsplatsträffar så är vi ju runt på de olika… Vi träffas ju på de olika öppna förskolorna. Och då blir det ju som att man går runt i lokalerna och tittar, har ni boken där? Eller har ni gjort sånt skapande? Så bara det gör ju jättemycket. Ja, det gör det. Det ger jättemycket, verkligen.
– Vad tror ni att ni tar med er från era tidigare yrkesroller till den här miljön eller det här uppdraget?
– Ja, men för min del är det ju det pedagogiska arbetet helt klart. Jag har jobbat så många år som förskollärare på kommunala förskolor. Och mycket också kring det här också, det pedagogiska förstås, aktiviteterna som vi har och allt detta. Men också även mycket det här med den här bron mellan hemmet och den vanliga förskolan för våra familjer.
Att man har så mycket egen erfarenhet själv att ta av i samtal med vårdnadshavare kring deras tankar, frågor kring ska jag sätta mitt barn på förskolan och när och hur och hur fungerar det? Och där kan man ju ta väldigt mycket av sitt tidigare…tidigare yrkesliv, kring inskolning och allt vad som händer på en förskola och varför man gör på olika sätt och så vidare.
Ja, men kontakten och relationen med föräldrarna är ju en jätteviktig grund och den jobbade jag med också tidigare. Liksom att den kontakten måste finnas liksom. Här får man ju större möjlighet att utveckla den eftersom man träffas mera. Men det, ja. Att hitta tryggheten med föräldrarna, den är viktig.
Ja, men det är ju mycket kring inskolning och så vidare, hur det fungerar och tryggheten för barnet. Och mycket kring, kommer de se mitt barn och så vidare. Och ja, det är väl det först primära kring mycket, så med trygghet, inskolning. Hur man löser konflikter. Ja, det också.
Alltså i barngruppen. Liksom hur man ser barnet. Ja, det är väl det först primära kring mycket, så med trygghet, inskolning. Ja, det också. Ja, sådana frågor. Och så klart mycket praktiska frågor också. Vårt uppdrag är ju lite, man kan säga att det är tredelat. Det är ju det pedagogiska först med allt det vi gör här. Aktiviteter och det. Sen har vi ju det uppsökande. Där vi ska försöka få in, få hit familjer som det här är väldigt nytt för. Hitta nya familjer helt enkelt. Och det är en utmaning. Men det är ju det uppsökande arbetet överlag. Det är ju alltid klurigt liksom. Men det är få hit dem som verkligen behöver komma hit. De andra hittar ju oftast ändå.
Och sen är det också det här integrerande uppdraget som vi har. Att hjälpa familjer och framförallt kvinnor faktiskt in i samhället. Så där är vi väldigt måna om.
Och dels hjälpa dem. Stötta dem med att lära sig svenska. De som inte kan det. Dels genom att ha en lärare här. Men också prata drömmar fram och framåt. Vad vill du syssla med? Vad är det du brinner för? Förutom att du är förälder. Det är ju den som är den klurigaste biten nästan. Den uppsökande. Det kan ju vara. Alltifrån lite mer organisatoriskt lite över oss. Hur man liksom visar information om att vi finns. Men också lite att vi går runt med våra informationsbroschyrer när vi är ute på promenader och så vidare och delar ut. Till folk vi möter.
Mycket där kring också. Och sen är det också att vi har ju kontakt med andra yttre aktörer. Det kan ju vara biblioteket här i Rosengård. Det kan vara BVC. Kvinnoorganisationer. Och där delar vi också ut informationsbroschyrer om oss. Och de vet ju då om att vi finns och vi har nära samarbete med dem. Så det är ju också att de ger information om oss och vice versa.
Men vi har varit på besök på Migrationsverket också. Och att vi fint har kontakt där med integrationscenter också har vi ju nätverksmöten med. Det gäller ju liksom att ha tentaklerna ute och känna efter vad som är aktuellt här och nu liksom. Det är… Ja. Hela tiden försöka tänka. Vilka behöver vi kontakta? Nu var det någon mamma som påminde oss om att tandläkare till exempel…de kände inte till det på förskolan. Ja men just det.
Där behöver det också finnas liksom. Så det är liksom det här. Hela tiden. Och det är ju ett levande arbete. Det är liksom ingenting man kan göra en gång. Det måste hela tiden liksom jobbas med. Och det är ju dels för då de här att vi försöker se över regelbundet vilka aktörer vi samarbetar med. Och det är ju dels det för det här uppsökandet att nå ut information om oss.
Men också att vi vill erbjuda våra besökare att de här aktörerna finns. Och då bjuds ju de in hit också hos oss. För informationsträffar för våra besökare då också regelbundet. Och vi försöker skapa en förskolelik miljö i både liksom till det liksom yttre fysiska miljön och i aktiviteterna vi gör. Och hur vi pratar och ger information och så vidare. Och då försöker vi också snabba upp och visa också lite på det positiva för våra besökare när de ser kanske sitt barn helt plötsligt från ingenstans som har varit ganska så kanske blygt börja leka med ett annat barn. Och så ser man liksom glädjen i deras ögon. Wow! Nu ser jag mitt barn leka med ett annat barn. Oj vad det kan ge mycket.
Eller att de ser sitt barn sitta i knät hos en annan vuxen. Det var ett barn häromdagen som satt i annans knä för första gången. Det här barnet brukade bara sitta hos sina föräldrar. Men nu satt hon hos Anna liksom. Sådana små grejer. Men sen har vi ju också samarbeten med förskolor i området här. Vi jobbar ju mycket på det just nu och utvecklar det ännu mer. Men en första förskollärare som kommer hit och berättar om förskolan. Och sen går vi på studiebesök till hennes förskolor. Med familjerna. Precis. Och ibland kommer ju även personal, alltså förskollärare också hit. Och informerar också om verksamheten för våra besökare.
– Ja vi går runt och kikar här lite grann i lärmiljön. På en bokhylla så sitter det en sjua och ett antal bilder. Kan du berätta vad det är för någonting?
– Ja men det var utifrån vår temabok ”Hej hej hej” som tar upp lite kring hur det är att bo i en stad till exempel. Och då satte vi upp en liten så kallad sagostig här i vår lokal. Där man kan följa boken runt kring hela lokalen. Och sen med inspiration från Lindängens öppna förskola så tog vi med oss boken ut med våra besökare. Och så fotade vi oss. Och så tog vi oss lite utifrån boken men kring närmiljön här istället. Är det en buss i boken så har vi fotat en buss. Är det någon affär så har vi fotat en affär som finns här i närheten.
Alltså när vi har en temabok så försöker vi ju alltid utforma lite kring den. Och det kan se lite olika ut från vilken temabok vi har. Hur mycket påverkan det blir på den pedagogiska miljön. Vi försöker alltid få in temaboken i pedagogiska miljön. Att vi leker boken som vi sa innan och har någon liten hörna kring det med rekvisita till boken på plats som barnen kan leka med. Men det kan vara till exempel att vi utformar sagostunden.
Och märker vi att idag har vi väldigt många yngre barn så kanske vi för in lite mer tittut-lekar under sagoläsningen. Använder oss av liksom våra händer eller sjalar. Och talar lite mer med kroppen.
Att föräldrarna kan vara med lite och peka på om vi har en bok som passar kring kroppsdelar. Att de får liksom, åh lilla magen, killa killa. Och lite sånt.
Så att vi försöker liksom utforma sagostunden lite mer så efter det. Och har vi lite äldre barn så kan man ju liksom kanske prata lite mer om om man har någon djur med i sagan. Man pratar lite mer om dem. Alltså, ja. Precis. Och sen är det ju också antalet personer här som påverkar. Är det många så blir det på ett sätt. Är det några få så blir det ju på ett annat sätt.
– Vad kan det annars vara tänkte jag i mötet med vårdnadshavarna och sådär som de frågar efter eller vill ha hjälp med? Eller kan ni på något vis ge det? Vad får ni för kontakt där? Det handlar inte bara om förskola så att säga kan jag tänka mig.
– Nej. Det är ju också mycket, också föräldrarollen. Föräldraskapet. Det är det ju mycket kring. Och där försöker vi ju utifrån vår kunskap och erfarenhet vara lite liksom coachande roll. Lite kring och stöttande och uppmuntrande också. I föräldraskapet. Anknytning. Alltså vi pratar om…Många gånger kan det vara bara lite det här att man kanske som förälder behöver lite självförtroende. Att vi kan uppmärksamma, wow vad bra du gjorde det där. Och då ser man liksom hur de börjat tro på sig lite mera. Man bara själv, man kan ju gå till sig själv med första barnet. Även om man är förskollärare så var man väldigt osäker själv. Så ibland behöver man bara att någon annan ser att man faktiskt kan också. Och det gör jättemycket.
– Vad tror ni är viktigast hos er så att säga? Eller ska man säga yrkeskunskaper eller egenskaper? För att alla de här mötena som jag förstår är många ska bli så bra som möjligt. Både med barn och vårdnadshavare.
– Men det är det här att skapa en tillitsfull relation. Och att vi visar intresse för dem. Det har jag märkt är otroligt viktigt. Och för deras barn. Alltså bland möten som vi inte kan kommunicera med för att vi inte har samma språk. Och bara det.
Vi får ju en relation ändå för att vi också kanske sitter och leker med barnet. För det ser ju föräldrarna så försöker man liksom få med. Eller liksom få en kommunikation allihopa där. Ja, det är häftigt. Men en slags trygg kontakt. En tillitsfull kontakt och intresse. Och en lyhördhet också för att, som vi sa tidigare, vi möter så många olika besökare här ju. Bara under en dag. Så det gäller också att känna av lite. Var är de någonstans just nu? Och så vidare.
Men det är alltid viktigt att till exempel som när vi har mycket folk här så är det alltid viktigt att vi också har en överblick över alla som är här. Så att man känner liksom att alla är med utifrån sina liksom personligheter och bakgrunder och vad man vill och så vidare. Men att man ändå liksom har ändå lite koll så. Så en lyhördhet är ju också väldigt, väldigt viktigt. Att man känner av och känner in.
Jag vill ju att de ska gå härifrån och känna att de har haft en fin stund tillsammans med sina barn. Att de har lärt sig något nytt också. I sitt föräldraskap eller om det svenska samhället eller något svenskt ord eller vad sådär. Att de har fått med sig någonting. Och jag brukar försöka tänka att alla besökare här ska få, jag ska försöka ha en liten stund med alla besökare. Jag kan se alla som är här under en dag. Det här är en plats också där vi ser relationer byggs mellan besökare, både vuxna och barn och även fördjupas. Och jag tycker det är så fint att se att man ofta ser man liksom föräldrar hjälpa och stötta varandra också. Och det är fantastiskt att se.
Du har lyssnat på Podagog Malmö, en podd som görs av redaktionen på Pedagogen Malmö. Vem vill du att vi ska intervjua i podden? Hör av dig till oss på pedagog@malmo.se. Vi finns också på facebook och där heter vi Pedagog Malmö.
Fler avsnitt av podden Podagog Malmö hittar du här, eller där poddar finns.