Publicerat:

Individanpassning inom vuxenutbildningen – och i ditt klassrum, del 3

I våra tidigare blogginlägg har vi diskuterat anpassningar på organisationsnivå och Monika Vintereks uppdelning av metoder för individanpassning. Vi har också tagit upp begreppen stöd och stöttning och gett konkreta exempel.

 

Lärarens förhållningssätt
Det finns många olika metoder för att ge stöttning under arbetet i klassrummet. Vi kommer nedan att delge en del av de metoder som vi använder oss av mest frekvent. Det är värt att nämna att en hel del av det individanpassade arbetet i klassrummet är vad vi kallar ”individanpassat förhållningssätt”. Med det menar vi att vi t ex anpassar svårighetsgraden. Vid en muntlig fråga kan vi fråga efter ett mer uttömmande svar (med hjälp av följdfrågor) från en elev som är på en högre nivå. Det kan också handla om att vi tar hänsyn till en elevs dagsform eller att vi lyfter en elev med dåligt självförtroende lite extra. Vi tänker ofta på olika elevers kunskapsnivå, styrkor och förmågor när vi sätter ihop grupper. Det här gör flertalet lärare automatiskt varje lektion; en tyst kunskap som vi lärare kanske inte tänker på att vi använder oss av.

 

Metoder för stöttning i klassrummet

  • Ett framgångsrikt sätt för både textskrivning och muntliga uppgifter är individuella, korta checklistor som berör elevens viktigaste, konkreta mål. Läraren gör i samtal med eleven en enkel lista med punkter som eleven alltid ska kontrollera innan hen lämnar in eller utför en uppgift. Det kan t ex vara att kontrollera verbens tempus, interpunktion eller att det finns en röd tråd i berättelsen.
  • En stödstruktur som eleverna kan använda sig av efter behov är affischer i klassrummet. Dessa kan beskriva allt från rak ordföljd till vilka språkliga drag som är typiska för en viss genre. Det är dock viktigt att ta hänsyn till att för mycket information på väggarna kan upplevas distraherande för vissa elever.
  • Många elever kan ha stor glädje av mallar för skriftlig produktion, t ex för ett formellt mail. Dels ser eleverna vad som genren kräver och hur det ska struktureras, dels vad som skiljer den aktuella genren från andra närliggande genrer, t ex informellt mail och formellt mail. På Komvux Malmö Södervärn finns samarbete där mallar för skriftlig produktion har gjorts enligt samma modell från kurs B till kurs D. Alltfler genrer läggs till efterhand. Eleven känner igen layouten och arbetssättet och breddar och fördjupar skriften i nästa kurs.
  • När det gäller rättning av skriftlig produktion anser vi att det är viktigt att reflektera över vad och hur mycket man ska rätta hos varje individ. En elev som har svårt för att få med subjekt och/eller verb i meningarna är knappast behjälpt av att man uppmärksammar hen på att ordföljden i bisatsen är fel. Man måste utgå ifrån vad och hur mycket som är processbart för eleven just nu. Vi rättar m a o att olika mycket och olika fel hos olika individer.
  • Ett system med siffror kan med fördel användas, istället för olika förkortningar och symboler, när man rättar elevtexterna. Ett siffersystem kan enkelt anpassas efter grupp och nivå; lärare på lägre nivå använder sig av färre siffror. En fördel är att det blir mer konsekvent eftersom olika lärare, eller en och samma lärare, ofta tenderar att använda olika förkortningar och symboler. Många lärare upplever också att rättningsarbetet går snabbare med siffror.När eleven får tillbaka sin text med dessa siffror ska hen rätta utifrån siffrorna och skriva om texten. Om inte eleven kan rätta själv ska hen fråga en kamrat och eventuellt en till. I tredje hand ska läraren tillfrågas. Eleverna måste reflektera själv och de kan i samspel lära av varandra. Läraren får mer tid för enskilda elever. Givetvis får eleven också feedback av läraren, eller rättare sagt feed forward i form av kommentarer som t ex ”two stars and a wish”, dvs formativ bedömning av uppgiften.

    Ytterligare utveckling av modellen håller man på att göra på grundläggande och gymnasienivå på Komvux Södervärn, inom svenska som andraspråk. Som komplement till rättningsmallen tänker man samla material (t ex filmer, länkar, enstaka övningar och referenser till kursens läromedel) som är kategoriserat efter siffrorna. Meningen är att eleven själv ska kunna hitta material och övningar för att träna på just det som eleven behöver. En del SFI-lärare har ett batteri av kopior på övningar, så de enkelt kan ta fram en övning till en elev. Det kan vara en specifik övning till någon som t ex behöver träna på ordföljd i huvudsats. Förslagsvis tränar eleven detta innan hen ger sig på att rätta sin text. Vi vill påpeka att man inte behöver vara överambitiös och rättvis och ha en specifik övning till varje elev vid varje tillfälle. Det är en del av lärarens överlevnadsstrategi och dessutom handlar detta ju om individanpassning.

 

Digitala arbetssätt
Det finns många olika digitala arbetssätt och vi väljer att bara kommentera några. Det finns många appar och webbprogram, t ex hejsvenska.se, som kan användas för att individanpassa skolarbetet både i och utanför skolan.

Många lärare använder sig av en hemsida kopplad till undervisningen och i flera kommuner är det ett krav eller starkt önskemål. Detta kan användas för individanpassning. Läraren kan  t ex lägga in texter med ljudstöd och eleven kan då på egen hand lyssna och läsa materialet så många gånger som behövs och träna uttal, förståelse, diktamen etc.

På internet finns en mängd filmer gjorda av lärare och man kan med fördel använda dessa. Metoden Flipped classroom innebär att eleverna hemma får titta på en kort filmad lektionsgenomgång och nästa lektion bygger på kunskapen som man har fått från den inspelade genomgången. Eleverna kan titta så många gånger de behöver, de kan pausa och slå upp ord och göra anteckningar på sitt modersmål. Senare kan de som behöver själva repetera. En elev som missat ett moment kan själv ta igen det hemma.

Vi väljer att inte ta upp tekniska hjälpmedel eftersom det är specialpedagogernas område.

 

Individanpassning kräver förutsättningar

Vi ska utgå ifrån elevernas förkunskaper och förutsättningar och göra de individanpassningar som behövs för att eleverna ska kunna utvecklas och nå målen. Precis som vi nämnde i vårt förra blogginlägg, är det inte alltid så lätt. Först och främst tar det tid att ta reda på var eleverna befinner sig och vilka individanpassningar som behövs. När en lärare har stora grupper, upp till 34 elever, och dessutom har ett stort antal elever totalt blir tidsaspekten en faktor att räkna med. Gäller det dessutom 10- eller 20 veckorskurser, med t ex 12 respektive 6 lektionstimmar/vecka, som på grundläggande- eller gymnasienivå inom kommunal vuxenutbildning i Malmö, så förstår alla att man inte har mycket tid på sig för att ta reda på vilka individanpassningar som behöver göras. Sedan behöver pedagogen tid för att planera och förbereda dessa individuella anpassningar, eventuellt tillsammans med en eller flera kollegor. Kanske behöver läraren fortbildning för att kunna ge rätt stöttning.

Även om man har tid för planering och förberedelse, man har tagit reda på vilken typ av stöttning eleven behöver och man har kunskapen som krävs, så kan det vara en omöjlig uppgift att lösa i klassrummet av en ensam lärare. Det kan bero på att man i samma klassrum har så många elever som behöver individuell stöttning och de behöver det mycket och samtidigt. Det kan t ex gälla i den första fasen vid en skrivuppgift. Ett enkelt räkneexempel visar på att lärarens tid ibland inte räcker till när grupperna är stora och behoven många. På grundläggande vuxenutbildning, svenska som andraspråk, har en lärare 34 elever och ett lektionspass är på 90 minuter. Om man räknar bort 20 minuter för start av lektionen samt information, genomgång och instruktion, har läraren kvar 70 minuter vilket ger 2,06 minuter/elev.

Detta är värt att poängtera i en tid då individanpassning ibland nämns som lösningen på alla problem och läraren lämnas ensam att lösa dessa. Ibland behöver läraren extra resurser i klassrummet eller hjälp utifrån med stödåtgärder.

 

Rektors ansvar

Gruppens storlek och sammansättning har alltså betydelse för möjligheterna att individanpassa. Det är lärare som ska göra individanpassningarna men det är rektor som har ansvar för att ge förutsättningarna. I stödmaterialet Individanpassning, extra anpassningar och orienteringskurser inom vuxenutbildningen står att läsa att rektor, som pedagogisk ledare för vuxenutbildning och som chef för lärarna, har ansvar för verksamhetens resultat och har ett särskilt ansvar för att utbildningen utformas så att elever som är i behov av stöd får det. ”Rektor styr indirekt genom att skapa förutsättningar, exempelvis genom personalplanering, resurstilldelning och kompetensutveckling.”

 

Detta var vårt sista blogginlägg om individanpassning innan semestern. Vi önskar alla en trevlig sommar!

Annika Hansen & Birgitta Mörkeberg
Förstelärare sfi
Komvux Malmö Södervärn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.