Spel som lärmiljö under lupp

Jens Ideland, vetenskaplig utvecklingsledare på Pedagogisk inspiration, undervisade tidigare som musiklärare på estetiska programmet i Helsingborg. Där märkte han hur musikelever som inte tyckte om att läsa noter trots detta gillade tv-spel som Guitar Hero och Rock Band. Det väckte hans nyfikenhet och blev början på studierna som under hösten 2020 resulterade i avhandlingen “Spelet om musiken – unga musiker spelar digitala musikspel”. I den undersöker han spel som lärandemiljöer och hur samspelet mellan individen, spelmiljön och det sociala sammanhanget formar spelaktiviteter. Bland annat studerade han elever som spelade Guitar Hero och Rock Band tillsammans på en fritidsgård, utanför undervisningen.

– Jag följde en grupp elever på ett estetiskt program för att se hur de spelade och agerade. När jag intervjuade dem blev det tydligt att även om det var utanför skolan så blev aktiviteten känsligare för dem när de spelade med sina musikerkompisar, säger Jens Ideland.

”Spelandet blev känsligare”

I den här sociala situationen betydde deras identitet som musiker någonting och därför blev spelandet känsligare och fick ett annat värde.

– Man kunde se att de slets mellan att positionera sig som en god spelare och en god musiker. Det blev tydligt att de flesta agerade på ett sätt som skyddade musikeridentiteten. För gör du inte en tydlig distinktion mellan spel- och musikaktiviteten riskerar du att din identitet som musiker ifrågasätts och omförhandlas, säger Jens Ideland.

Att vara musiker associeras till stor del med förmågan att hantera sitt instrument. I Guitar Hero och Rock Band spelar man antingen med spelkontroller som efterliknar ett trumset, en gitarr eller en mikrofon. Mikrofonen beskriver Jens Ideland som i sammanhanget relativt oproblematisk (“sjunger du bra så sjunger du bra”), men till exempel gitarrkontrollen med sina fem knappar är något annat.

– Beroende på vilket verktyg du har och hur pass “riktigt” det betraktas får det olika konsekvenser för hur musikeleverna hanterar spelandet. Det är ingen som har något emot att sjunga som John Lennon om de kan det, men att försöka uttrycka sig som Lennon på plastgitarren blir problematiskt för det mixar de olika rollerna. Om du å andra sidan sjunger fel eller falskt i mikrofonen hör kompisarna det direkt.

Musikeridentitet asscocieras med instrument

Jens Ideland vill samtidigt nyansera en del av kritiken mot digitala spel som lärmiljöer. De kan både vara problematiska men ändå ha ett värde, exempelvis eftersom spelarna kan lära sig vissa musikaliska strukturer. 

– Som spelare lär man sig framför allt att hantera spelmiljön, att spela själva spelet. Å andra sidan har du ju varit i en miljö där till exempel gitarrstämmans struktur, hur den är konstruerad, dess rörelsemönster och rytmik, har väldigt stor betydelse. Det är svårt att lära sig musicera med hjälp av gitarrkontrollen, men du kan utveckla kunnande om gitarrstämmor som du sedan kan använda i musicerandet. 

Till sin hjälp i sina undersökningar tar han både den ekologiska psykologin, som betonar det relationella samspelet mellan individ och miljö, och ett mer sociologiskt perspektiv som visar att vi människor förstår och hanterar vad som pågår med hjälp av olika inramningar.

– Det blir tydligt att spelarnas letande efter handlingsmöjligheter i den fysiska spelmiljön hänger ihop med hur de förstår och ramar in aktiviteten. För att de ska klara spelet och kunna agera som skickliga spelare eller musiker behöver deras förmågor och förståelse av aktiviteten stämma överens med den fysiska spelmiljön. Det skulle man behöva tänka på mer i olika skolsammanhang; vad har mina elever för möjligheter att agera utifrån den miljö och de sociala förväntningar de möter?

Ekologisk psykologi

Till sin hjälp i sina undersökningar tar han den ekologiska psykologin (en teoretisk riktning inom psykologin som poängterar miljöns betydelse för att förstå bland annat beteenden).

– Spelarens letande efter handlingsmöjligheter i den fysiska miljön hänger ihop med förståelsen av aktiviteten. Spelandets förutsättningar gör att de kan agera på ett visst sätt. Deras kunnande och den fysiska miljön sätter ramarna för det och genom att positionera sig uttrycker de vad de kan göra. Det skulle man behöva tänka på mer i skolsammanhang; vad har mina elever för möjligheter att agera utifrån miljön de möter? 

I många situationer upprepar vi saker vi har tidigare erfarenhet av. Inom den ekologiska psykologin betraktas detta som en viktig form av lärande eftersom det befäster ett beteende. Men för att vi ska lära oss se nya handlingsmöjligheter behövs det ofta ett motstånd från miljön, framhåller Jens Ideland.

– I avhandlingen visar jag att motståndet kan handla om den fysiska miljön; att jag får ett nytt ackord att spela, ett nytt mönster att förhålla mig till. Men det kan också handla om den sociala inramningen; om vi betraktar aktiviteten som spelande förväntas ett visst agerande, men om vi istället hanterar det som en form av musicerande är det andra saker som förväntas av oss och blir en del av den fysiska och sociala miljö vi möter.