Nyfikenhet gynnar bedömning i svenska som andraspråk

– Pedagogerna måste vara nyfikna på elevernas bakgrund för att kunna göra en korrekt bedömning av deras språk, säger Meniar Bannour, förstelärare och ansvarig för fortbildningen.

Det var rektor Carina Adelsgård som upptäckte att det fanns ett problem med F-3-elevernas utveckling och måluppfyllelse i svenska som andraspråk (sva). Detta visade sig bottna i saknade rutiner för bedömning av vilka som faktiskt var i behov av sva-undervisning.

– I en förstaklass kunde det exempelvis ha bedömts finnas två elever som behöver läsa sva-ämnet, medan det i parallellklassen bedömdes finnas 20 stycken. Detta trots att skolan har en homogen grupp av förstaklasselever, så det borde ha varit ungefär lika många i varje klass, säger Carina Adelsgård.

En del av problemet låg i att många av skolans sva-behöriga lärare kände sig osäkra på sva-bedömning, eftersom de fått sva-behörigheten ”på köpet” med sin lärarlegitimation i svenska, utan någon större faktisk utbildning inom just svenska som andraspråk.

Intern fortbildning

Söderkullaskolans problem var inte lika stort på mellanstadiet och högstadiet, där det fanns kunskap och vissa rutiner för bedömningen. Skolledningen valde ändå att göra en nyrekrytering av personal med stor sva-kunskap.

– När vi hade sva-kunniga hela vägen så började det grundläggande arbetet, och då tog vi även hjälp av PDM (enheten för pedagogiskt, didaktiskt och metodiskt utvecklingsstöd) på Grundskoleförvaltningens utvecklingsavdelning, berättar Carina Adelsgård. (Läs mer om PDM:s sva-uppdrag här.)

En av nyrekryteringarna var sva-läraren Meniar Bannour som har stor erfarenhet av nyanlända, och som på Söderkullaskolan anställdes som förstelärare och speciallärare, samt ansvarig för specialundervisning i F-3. Meniar Bannour fick i uppdrag att handleda en sva-fortbildning för sina kollegor, främst kring bedömning.

– Vi pedagoger möter ofta elever som har ett torftigt språk, men det behöver inte innebära att eleven behöver undervisning i svenska som andraspråk, det kan lika gärna vara en språkstörning eller läs- och skrivsvårigheter, säger Meniar Bannour och fortsätter:

– För att ta reda på vilket det gäller så måste pedagogen ta reda på mer om elevens bakgrund.

”Duschas med språket”

I oktober 2021 gjorde Meniar Bannour en inledande utvärdering bland pedagogerna, den visade att 90 procent av skolans sva-lärare kände sig osäkra på vilka elever som hörde till sva. Det framgick att lärarna saknade sva-kompetens och -bedömningsmedvetenhet.

– Pedagogerna ville dock förkovra sig i sva-bedömning för att kunna ge eleverna rätt sorts stöd, säger Meniar Bannour.

– Elever som är svaga i svenska språket behöver ”duschas med språket”, men du som pedagog behöver tänka på olika sätt och vara uppmärksam på om eleven behöver läsa ämnet sva eller inte. Detta för att kunna planera undervisningen i svenska och sva, utifrån elevernas olika behov, säger Meniar Bannour. Fokus ska flyttas från eleven till pedagog, det innebär att man ska gå från att se elever som läser sva-ämnet som problem till att inse att man själv behöver förkovra sig i sva-undervisning.

Nyfikna pedagoger

Fortbildningen inleddes med att Meniar bad pedagogerna att göra en bedömning av vilka elever som är i behov av sva-undervisning, samt beskriva hur de gjorde det urvalet. Svaren blev bristfälliga eftersom ingen elevkartläggning hade gjorts, ett måste för att kunna sva-bedöma.

– För att förstå eleverna och veta om de exempelvis har en språkstörning eller behöver sva-undervisning så måste pedagogen vara nyfiken och intresserad av eleverna, fråga dem om deras bakgrund, hur länge de bott i Sverige, var de kommer ifrån, vilka språk de kan och vilket modersmål de har, säger Meniar Bannour. En elev som är född i Sverige och är svag i svenska kan ha en språkstörning, men det kan också visa sig vara en elev som skulle behöva sva-undervisning, pedagogen måste först ta reda på om eleven exempelvis inte får någon vardagssvenska i hemmet, utan endast i skolan.

Det visade sig att en del pedagoger kände sig osäkra på om de verkligen fick ställa alla dessa frågor till eleverna, vilket alltså bör vara en självklarhet. I det stora bedömningsarbetet av eleverna tog skolan här också hjälp av elevhälsoteamet och specialpedagoger.

Kollegialt lärande

I fortbildningen kring sva använde sig Meniar Bannour och Matilda Nilsson – arbetslagets ledare i klass 1 – mycket av kollegialt lärande för att pedagogerna inte ska känna sig ensamma i bedömningssituationen.

– Exempelvis tar varje pedagog med sig en elevtext, eller transkriberat samtal, som diskuteras i mindre grupper där flera pedagoger observerar dessa elevers utveckling, berättar Meniar Bannour. De kan också ge varandra exempel på hur man stöttar elever i sva-undervisningen, vilket är lärorikt.

Söderkullaskolan har valt att använda Skolverkets bedömningsmaterial Bygga Svenska 1-3 till sva-undervisningen. Med Bygga Svenska följer pedagogen elevens utveckling, blir medveten om hur man stöttar eleven samt upptäcker om eleven har så kallade sva-drag, exempelvis att på en viss språklig nivå inte ha lärt sig bestämd form.

– Med Bygga Svenska ser både eleven och vårdnadshavarna att den språkliga utvecklingen går framåt, vilket är mer uppmuntrande än att bara få veta att eleven exempelvis inte når målen för betyg, förklarar Meniar Bannour.

Minskad osäkerhet

Arbetet kring sva kommer att fortsätta minst tre år, men troligen längre. Redan under det första året med fortbildning har stora framsteg skett. Nu vet de flesta pedagoger på Söderkullaskolan hur sva-bedömning ska ske och hur de ska arbeta. En ny utvärdering gjordes i juni 2022 och då kände sig endast 12,5% av Sva-lärarna osäkra på vilka elever som bör läsa svenska som andraspråk. Att jämföras med oktober månads 90%.

– Arbetet på lågstadiet har gett effekt, pedagogerna har fått kunskap och verktyg för bedömning, de använder sig av varandra och av Meniar, säger Carina Adelsgård.

Uppdelning av svenska och sva sker på olika sätt i olika klasser och årskurser. Nu inför höstterminen 2022 delade exempelvis årskurs 3 upp sin svensk- och sva-undervisning så att ämnena tre dagar i veckan har separata pedagoger, klassrum och material.

– Det viktigaste är att alla lärare vet vilka elever som behöver sva-undervisning, plus att man från början har kartlagt och förstått varför en elevs språk är som det är, säger Carina Adelsgård. Möter vi elever på rätt sätt tror jag att vi får färre skoltrötta elever och skapar god självkänsla hos dem.