Hammarhajens förskola byggde ett lästräd

Efter ett besök på Funnys äventyr i Malmö hade barnen på avdelningen Äventyrarna en önskan, de ville ha ett eget sagoträd inne på Hammarhajens förskola. Anette Freij tvekade inte en sekund. Hon plockade fram de foton som de tagit på sagoträdet på lekutställningen och tillsammans med barnen började hon skissa. Under tre månader byggde både barn och personal tillsammans och de fick även hjälp av andra avdelningar. 
— Först tänkte vi bygga färdigt allt på en och samma gång. Sedan skulle vi börja måla, men vi fick tänka om. När vi var halvvägs med byggandet började barnen tröttna. Så vi förstod att vi först skulle bygga lite med papier-maché och sedan måla lite. Sedan bygga en bit igen och sedan måla igen, berättar Anette Freij. 
— Jag gillade inte att bli kladdig så jag klippte tidningspapper istället, säger Hanna som är ett av barnen på Äventyrarna. 
— Nej, en del barn gillade inte det, som tur var fanns det många olika uppgifter att göra, säger Anette Freij. 

En lugn läsplats

Hanna kryper in i lästrädet via en av de två ingångarna och Anette Freij hukar sig och följer efter. Här inne finns mjuka madrasser och kuddar, och framför allt böcker. Genom att klä väggarna med wellpapp har man lyckats skapa en känsla av årsringar på väggarna, precis som i ett riktigt träd. Anette Freij erkänner att projektet vid några tillfällen kändes för stort men att de i dagsläget är väldigt glada över att de fortsatte bygga.
— Redan i början av bygget så märkte vi att barnen älskade att vara här inne, det motiverade oss att fortsätta. Ena dagen var det kanske bara tre barn som ville bygga och måla men andra dagar var det tio stycken. Visst, någon gång stod vi här och tittade på varandra. Barnen var kladdiga uppifrån och ned och man undrade vad man gett sig in på. Men alltså vilka goa skratt vi har fått här tillsammans, säger Anette Freij och ler stort.
Trädets stomme består av en kub och kompostgaller för att stabilisera upp. Sedan har man byggt med hönsnät och papier-maché. Kompostgallret har dock varit avgörande för att kunna stabilisera upp trädets väggar och underlättat när man behövt flytta trädet.
— Det bästa med lästrädet är att man får lugn och ro där inne. Jag brukar läsa eller spela på ipaden här, säger Hanna.
—  Ja, lästrädet fyller en viktig funktion i lokalerna. Här inne tar man det lugnt, man leker inte. Här kan man till exempel sitta och läsa eller diskutera med kompisar. Vi pedagoger kan fortfarande hålla koll utifrån. Under julen såg alla barnen julkalendern här inne och vi satte upp en bioduk och projektor. Barnen från de andra avdelningar tycker trädet är döspännande och använder gärna det när vår avdelning är iväg på utflykter, vilket vi ofta är, säger Anette Freij och ler stort.

Lästrädet skapar nya världar

Hanna är snabb med att plocka fram sin favoritbok Pollenkyssen av Inger Källander. Det är en av flera böcker som avdelningen arbetat med kopplat till trädet.
— Pollenkyssen handlar ju om pollinering och vi läste den under våren. Sedan gjorde vi egna pappersblommor som vi pollinerade. Blommorna hänger här på utsidan på trädets stam. Men nu är det dags att ersätta blommorna med höstlöv, för trädet ska så klart spegla årstiderna, säger Anette Freij.
Lästrädet expanderar hela tiden med både nya små världar och arbetsområden. I en del av trädet bor en hackspettsfamilj i papier-maché och intill finns QR-koder som leder till filmer om hackspettar. Just hackspetten var ett djur som flera barn blev intresserade av efter att avdelningen läst boken Vips i trädet av Oskar Jonsson. Allra senast har en liten minitayrvärld växt fram intill trädet med hjälp av krukväxter och stockar. Där bor en vild blandning av örnar, älgar och dinosaurier.
— Vi har verkligen lärt oss mycket på vägen. När vi blandade färg så upptäckte vi att det blev olika nyanser av brunt beroende på vem som blandade. Det blev många experiment och reflektioner kring hur vi skulle kunna få samma bruna nyans som sist vi blandade. Att blanda brunt var en utmaning för både vuxna och barn. När barnen tröttnade på att måla med penslar tog vi fram rollern för att skapa variation. Barnen älskade att få stå på vår stege och måla med roller. Det är något visst med att stå högt upp, säger Anette Freij.

Efterlysning av rutschkana

En stor vinning i arbetet med lästrädet har varit att alla barn kunnat vara delaktiga och att man samtidigt kunnat föra många vardagliga diskussioner.
— Vi har ställt frågor som: Hur blandar vi tapetklister? Har tapetklistret blivit för hårt, vad gör vi då? Kan vi blanda i vatten? Hur mycket vatten ska vi ha i? Just det här som inte är så avancerat men samtidigt inte är självklart. Barnen har verkligen varit med och fått känna och klämma och hitta lösningar, säger Anette Freij.
Själva idén att bygga ett träd av papier-mache kom från ett av barnen på avdelningen som kom ihåg att de tidigare byggt en elefant i just det materialet.
— Vi diskuterar mycket med barnen. Särskilt när vi sitter ned och äter tillsammans så diskuterar vi mycket fram och tillbaka. Nu diskuterar vi hur vi ska få till en rutschkana till trädet, för det hade ju sagoträdet på lekutställningen. Det är något vi måste hitta en lösning på. Det är så häftigt att få visa barnen att vi klarar något som först kändes omöjligt. Varje gång man lyckas med något och lyckas involvera alla barnen, så känns det så himla fint. Barnen har växt så mycket av detta och varit så stolta över Lästrädet, säger Anette Freij.

Har ni lärt ert något mer under den här processen? 
— Jag har lärt mig mer om hackspettar. Honan är inte röd i nacken det är bara hanen som är röd där. Vi såg också en hackspett ute i Torup på riktigt, säger Hanna nöjd.
— Och jag tror också Hanna, att ni lärt er en sak: vi provar att göra allt – för inget är omöjligt. Barnen frågar ju aldrig, klarar vi av detta? De utgår från att vi ska klara det. Som rutschkanan till exempel, och där har vi fortfarande inte gett upp, säger Anette Freij.

Kika in i Lästrädet och ta del av fler bilder på Pedagog Malmös Facebook.