Månadens forskare: Anna-Lena Godhe

– Lärarna i studien pratar mycket om att de vill ha mer kompetensutveckling med sina kollegor och testa saker tillsammans, säger Anna-Lena Godhe.

I tre år drev hon forskningsprojektet “Skolor och förskolors digitala kompetens och digitalisering i praktiken” i samverkan med Malmö stads skolförvaltningar. Där har hon undersökt hur digitaliseringen kan bidra till ökat lärande och likvärdihet inom skolan. Hon kommer bland annat fram till att digitala resurser gör undervisningen mer flexibel och kan bidra till likvärdigheten men finner också ett behov av att stärka det pedagogiska fokuset för att öka lärandet.

– Det handlar inte bara om vilken teknik som finns eller används, tekniken finns ofta men att använda den pedagogiskt i undervisningen behöver komma i fokus, säger hon.

Hon undersöker också begreppet digital kompetens, och vad det innebär rent praktiskt inom de olika skolformerna. Digital kompetens handlar inte bara om tillgången till teknik, även organisatoriska faktorer har visat sig vara avgörande för lärare och elevers möjligheter att utveckla sin digitala kompetens. Dessutom framkommer att elevernas digitala kompetens påverkas av samhälleliga faktorer – mer än vilken teknik de har tillgång till.

– Till exempel kan det spela in om vårdnadshavare av olika anledningar har olika digital kompetens och elever då har tillgång till digitala resurser i olika grad. Skolan kan bidra till likvärdigheten i det avseendet. Ibland låter det som att alla barn har samma tillgång till digitala verktyg, men så är det inte i verkligheten, säger hon.

”Bär med mig eleverna”

Anna-Lena Godhe är idag professor i pedagogik vid Jönköping University och är väl förankrad i skolverksamheten med gedigen erfarenhet från klassrummen på flera gymnasieskolor i Malmö. Hon är i grunden gymnasielärare i svenska som andraspråk och engelska och jobbade senare med skolutveckling på Malmö stad. Det var när forskningscirklar startades inom förvaltningarna som hon fick upp ögonen för att forska.

I sin forskarbana har hennes erfarenheter av att utforska digitala resurser som lärare legat som grund för hennes forskningsintresse – digitalisering av undervisning. Och lärarbakgrunden har också bidragit till att hon vill att forskning ska vara relevant för lärare och elever.

– Jag minns så tydligt att bad jag eleverna skriva en uppsats föll de ihop i en liten hög på bordet och frågade hur långt det skulle vara. Men de visste ju hur man berättade någonting, så jag letade efter att sätt att få dem att berätta, att använda sin röst med bilder och ljud. Det hände något i den processen, säger hon.

De skapade egna filmer och elever som tidigare inte varit motiverade i hennes ämnen blev självsäkra, motiverade och upptäckte berättarkonsten.

– De jobbade med bild och ljud och vi hamnade i lägen där jag fick påminna om att lektionen var slut eller att det var dags för lunch. Det är ofta så att eleverna hamnar i ett kreativt flow, säger hon.

Efter ett samarbete med mediegymnasiet upplevde Anna-Lena Godhe att de blev märkbart stärkta av att få visa upp sina filmer för andra och dela sina perspektiv.

– Jag bär med mig dessa elever som jag hade en gång i tiden. Barn och elever ska kunna göra sin röst hörd och skolan ska utgå från ett elevperspektiv, så att skolan kan vara relevant och intressant.

Det gjorde intryck på Anna-Lena Godhe och i sin doktorsavhandling undersökte hon vidare hur det som inte är skriven text bedöms i skolsammanhang.

– I doktorsavhandlingen framkom det att man bara bedömer det som sägs, inte hur eleverna jobbat med bilder och ljud. De möjligheter som det digitala ger blir svåra i förhållande till hur vi tolkar styrdokumenten. Kunskapen om hur man bedömer berättande som inte är textbaserat finns inte riktigt i lärarkåren. Det finns en tydlig hierarki där det skrivna ordet väger tyngst, säger hon.

Förskolan är i ett utforskande stadie

I den senaste studien som gjorts, i samverkan med Malmö stad, har Anna-Lena Godhe under ett läsår träffat flera lärare och pedagoger med erfarenhet av att ha jobbat med digitala resurser inom förskolan, grundskolan och gymnasieskolan.

I fördjupande fallstudier undersöker hon hur barn, elever och personal inom olika skolformer och ämnen använder digitala verktyg och om dessa påverkar utformningen av undervisningen och lärandet. När hon undersöker begreppet digital kompetens utgår hon från Skolverkets definition.

Utöver att lärarna och pedagoger vill ha mer kompetensutveckling när det gäller användandet av digitala resurser framkommer det att de gärna experimenterar tillsammans med sina kollegor och efterfrågar mer förutsättningar för detta.

Det framkommer också att förskolan jobbade med att undersöka digitalt meningsskapande och tillät sig att vara i ett utforskande stadie. Medan grundskolan har jobbat med det digitala ett tag och har rutiner att följa, något som beskrivs som en infrastruktur. Även gymnasiet hade kommit en bit i organiseringen av det digitala och utvecklat rutiner för distansundervisning under pandemin, där lärplattformarna fortsätter vara centrala knytpunkter för undervisningen och kommunikationen mellan lärare och elever.

En del lärare ser på digitala resurser som något som gör det enklare att nå fram till och göra undervisningen relevant för flera elever.

– Det har blivit mer vardag att dokumentera med kamera, att lärare delar filmer eller att elever gör poddar, men man tänker inte på detta som digitalt. Därför kan många lärare och elever inte tänka sig att jobba utan det digitala eftersom det är en del av vår vardag generellt. Det är på ett annat sätt än det var när jag undervisade 2005, då gick vi fortfarande till datasalen, säger hon.

”Unga behöver kunna hantera AI”

Men, har digitaliseringen i skolan gått för långt? Det är inget Anna-Lena Godhe undersökt i forskningen men utifrån studien delar hon med sig av sina tankar kring debatten som pågår nu.

– Jag är lite orolig för den debatten och tror att fokus behöver vara på att vi lär oss använda det digitala på ett sätt som bidrar till lärare och elevers kunskapsutveckling och lärande, säger hon.

– Jag känner att jag har varit med om en resa där, när vi började experimentera 2005 gick det nästan inte att säga något negativt om digitala verktyg, tills att vi nu bara lyfter det negativa. Det är en intressant utveckling, säger Anna-Lena Godhe.

Hon nämner att skolans uppdrag är att skapa aktiva samhällsmedborgare och eftersom vi lever i ett digitalt samhälle så behöver vi börja i skolan, särskilt om barn och unga i Sverige ska kunna vara kritiska mot det digitala och även kunna hantera AI.

– Det är väldigt intressant forskningsmässigt för det digitala är inte statiskt – det kommer ständigt nya saker som man som lärare och elev behöver förhålla sig till. Och vi har de som vuxit upp med en smartphone i fickan men vi vet ännu inte vad det innebär i ett livsperspektiv. Så vi kan tycka och tänka, men forskningens kärna är att ta reda på mer om det som vi inte vet. Så vi behöver undersöka vidare, hur kan resurserna användas på ett bra sätt inom skolan?

Mer om Anna-Lena Godhe:

Titel: Professor i pedagogik vid Jönköping University

Anna-Lena Godhe föreläser: Här är innehåll från intervjuerna från förskola till gymnasiet

Slutredovisning av projektet: “Skolor och förskolors digitalisering och digitala kompetens i praktiken”

Publicerade forskningsartiklar inom ramen för den aktuella studien:

Godhe, A-L., Ideland, J. & Ollinen, K. (2023). Dilemmatic spaces pertaining to digital competence, equity and higher goal attainment in Swedish schools and preschools. Pedagogy, Culture & Society. https://doi.org/10.1080/14681366.2023.2298446 ​

Godhe, A-L. (2023). Swedish teachers’ digital competence – infrastructures for teaching and working. I Willermark, S., Olofsson, A. & Fransson, O (Red.), Digitalization and Digital Competence in Educational Work: A Nordic Perspective from Policy to Practice. Routledge. https://doi.org/10.4324/9781003355694-19 ​

Godhe, A-L. (2023). Teachers’ experience of the breakdown of infrastructures during the pandemic. Education and Information Technologies. https://doi.org/10.1007/s10639-023-12027-6 ​