Fokus: demokrati och mänskliga rättigheter – konferens

Jag är stolt över mig själv och vad vi gjorde. Det är viktigt att vuxna lyssnar på barn, därför barn kan vara förändringen och de kan lära sig av barn. Vuxna lär barn som lär vuxna och så kan det fortsätta från generation till generation. – Elena

Onsdagen den 29 oktober deltog elever i årskurs 6 från Möllevångsskolan i Malmö, tillsammans med sin lärare Leila Thulin, i en konferens anordnad av Skolverket i Linköping. Temat för dagen: demokrati och mänskliga rättigheter.

Samarbetet mellan Grundskolefotboll mot rasismer och Leila samt eleverna började redan i årskurs 4, vilket gjorde det extra betydelsefullt att få vara med denna dag. Eleverna höll en workshop under rubriken Barn som kunskapsbärare – Vad händer när barn undervisar vuxna?

Tidigt på morgonen mötte jag upp Leila och barnen vid perrongen. De var förväntansfulla, lite nervösa, men mötte mig med varma leenden och kramar. En elev hade tyvärr blivit sjuk, vilket innebar att jag fick ta dennes plats – något som kändes tryggt, då även jag blir nervös av att åka tåg.

Resan till Linköping tog cirka tre timmar genom ett höstlandskap i sprakande färger, med öppna himlar och spegelblanka sjöar längs vägen. Några barn blev åksjuka, men tack vare Leilas och klasskamraternas omsorg gick det bra. Under resan förberedde eleverna sina texter inför föreläsningen. Leila delade ut papper, färgglada pennor, lim och manus.

Att åka tåg är alltid ett äventyr för mig. Det väcker minnen från min egen historia – som när vi passerar Alvesta, platsen där min familj först kom som politiska flyktingar från Chile 1978. Där, på flyktingförläggningen, finns mina första barndomsminnen.

En man som valde artikel 28, rätten att gå i skolan, och berättade att han inte fått gå i skolan för att när han var liten var hans land i krig. När man lär någon annan så lär man sig mer och de får veta hur vi vill bli behandlade. – Yosra

Väl framme vid Kongresshallen i Linköping påminns vi om att det är 12-åringar vi har med oss – nyfikna, rastlösa, nervösa, med tusen frågor. De vill utforska platsen, rummen, namnskyltarna i bokstavsordning – allt som går att titta på, trycka på, lyfta och undersöka är av intresse.

Leila ber dem färdigställa sina kom-ihåg-lappar och fördela presentationen så att även den frånvarande elevens del kommer med. Samtidigt lyssnar de på musik, tittar i sina mobiler, pratar och skrattar. Jag har med mig röda t-shirts med texten Ge rasismer rött kort på framsidan, samt Malmö stad och MFF-loggan över bröstet. Barnen springer på toaletten, hjälper varandra och skrattar tillsammans. Deras energi och glädje smittar av sig.

Under konferensen får eleverna också träffa Ortens bästa poeter – Marx Makaru och Nasir Sarr, barndomsvänner sedan fyra års ålder, får vi reda på när vi pratar med dem senare i pausen. Hugo Wester hämtar oss så att vi får lyssna på dem innan lunch. Det är mäktigt att höra unga människor läsa poesi och uttrycka sig med egna röster.

Se inslag från SVT Nyheter: Barndomsvännerna från Skarpnäck är Ortens bästa poeter 2024

Det bästa var när ortens poeter pratade med oss och lyssnade på våra dikter. Jag lärde mig mer om barnkonventionen, att vara modigt och prata inför folk. – Fouad

Lunchen är god, men inte helt barnvänlig. Köket löser det fint – några barn får kyckling istället för portabellosvamp, och extra bullar för att mätta. Ordet fancy återkommer vid lunchbordet – fancy och gott. Vi får äppelmust, något nytt för de flesta men uppskattat när de serveras i vinglas.

Så kommer den stora stunden. Leila och barnen står inför en mindre publik på 10–12 personer. Projektorn visar rubriken: Barn som kunskapsbärare – Vad händer när barn undervisar vuxna?

Lite nervösa, med sökande blickar och avslöjande kroppsspråk, men samtidigt fokuserade och självsäkra. De tar plats i rummet som om de gjort detta många gånger. En efter en presenterar de, tydligt och engagerat. De lyssnar på varandra, observerar publiken, och nervositeten förvandlas till stolthet. De håller en workshop om barnkonventionen och låter de vuxna diskutera artikel 2: Alla barn är lika mycket värda och inget barn får diskrimineras.

De ställer frågor, följer upp, lyssnar och visar hänsyn. Den elev som varit mest nervös klarar sin del galant. Kamratskapen är tydlig, och engagemanget stort. De ber mig spela in föreläsningen – en liten video kommer snart. Jag ser på Leila och känner hennes stolthet. Jag blir rörd av att höra barnen och de vuxna som reflekterar över sina valda artiklar. Någon berättar om att alltid ha varit ensam som barn, aldrig vald först. En annan om våld och oro i skolan. En tredje om att alltid ha blivit lyssnad på – och vad det gjort med henne som vuxen. Övningen är betydelsefull, oavsett om den görs med barn eller vuxna. Den får oss att känna, minnas, lyssna, praktisera empati och våga dela våra erfarenheter.

Att många vuxna sa att de inte fanns rättigheter när de var små och ingen lyssnade på barn. Det tycker jag är lite irriterande, tänk att inte bli lyssnad på eller få uttrycka din åsikt. – Moeed

Hugo tackar eleverna, imponerad och nyfiken på hur det varit att undervisa vuxna. Ryktet har spridits – dessa elever, tillsammans med elever från Rådmansvången och Söderkullaskolan, har tidigare utbildat blivande lärare på Malmö universitet. Det är stort. Det är lärande, reflektion och interaktion där barn får vara kunskapsbärare.

På tåget hem är alla uppe i varv. De är stolta. Det har varit en viktig erfarenhet. Det var värt att gå upp tidigt och använda en del av sitt höstlov för “skolarbete”, som en elev uttrycker det. Efter en stund somnar de flesta men vaknar innan vi är framme i Malmö. Jag passar på att fråga barnen vad de lärt sig och tagit med sig från denna dag. Citaten är deras svar.

Att vi fick presentera för vuxna och vi fick god mat. Barn ska inte känna sig utanför och inte bli deprimerade, som om man inte är värd någonting, därför är det viktigt att kunna uttrycka och säga vad man tycker, tänker och känner. – Hamza

Barnen läste två dikter till sina förebilder:

Elenas dikt:

Distansen

Jag älskar kramen jag får

hatar att säga hejdå.

Varje gång är det spännande att se dig

ledsen att sakna dig.

Flygplatsen har hållt både mitt leende och skratt

också mina tårar och hejdå.

Jag sitter på flygplanen

där får jag den mest sårade känslan.

Jag vill inte att den ska flyga

jag vill att den ska stanna,

jag vill stanna där med dem.

Jag kramar min mormor och morfar med ett leende

också med tårar.

Jag sitter med min moster och pratar,

så vill jag bara tiden ska stoppa och stanna .

När min morbror tar mig någonstans

så vill jag bara stanna och va med han.

Jag vill dagarna jag hänger med mina kusiner

ska vara där hela tiden.

Vi gjorde många minnen

och kommer återskapa bättre.

Jag längtar till dagen jag får se dig

och äntligen krama dig.

Du, ni och landet har tagit en stor del av mitt hjärta,

den är kvar där.

Kan dagen vi kommer aldrig säga hejdå komma

där vi alltid kommer va med varandra.

Vi är tillbaka till video calls och saknar dig perioden.

Jag vill att tiden ska springa

så jag kommer springande och kramar dig.

Fouads dikt:

Nå ditt mål innan gryningen slår

Låt ingen släcka elden i dig

de bryr sig inte om dig

vänner är lögner

flickvänner håller dig tillbaka

Vägen ska va ensam

annars finns de för många trafikljus som lyser rött

Fouad logging out