Det är i mötet yrket växer

Person med grå t-shirt och svart nyckelband står framför vägg med färgglada kvadratiska plattor i gult, blått, vitt och rött.
I sin artikel ”Efterlyser rollspel på lärarutbildningar” (publicerad i Pedagog Malmö den 28 april 2026) lyfter Fredrik Thunberg fram forskningsbaserade förslag som tar sin utgångspunkt i rektorers bild av nyexaminerade lärare. Bland annat föreslås rollspel och simuleringar för att bättre förbereda blivande lärare inför möten med vårdnadshavare, men också ett mer flexibelt stöd för nyblivna lärare ute på skolorna. Projektet, ett samarbete mellan Lunds universitet och Högskolan Kristianstad, har letts av Adrian Lundberg, som själv har erfarenhet som högstadielärare – bland annat i Schweiz – och som även har forskat om flerspråkighet i skolan.

Ambitionen är tydlig: att stärka övergången från utbildning till yrkesliv. Men frågan är om dessa förslag fångar helheten – eller om något väsentligt riskerar att hamna i skymundan.

Skolans verklighet låter sig sällan förutsägas. Samtal kan förändras snabbt, situationer uppstår oväntat och beslut behöver fattas i stunden. Det är just denna oförutsägbarhet som gör läraryrket både utmanande och levande. Rollspel kan i detta sammanhang fungera som en värdefull introduktion – en första orientering i yrkets sociala och kommunikativa dimensioner. Men de kan svårligen återskapa den tyngd, de relationer och det ansvar som präglar verkliga situationer.

Läs också: Efterlyser rollspel på lärarutbildningar

Här blir övergången från utbildning till yrkesliv avgörande.

En aspekt som ofta hamnar i bakgrunden är hur nyanställda faktiskt tas emot och introduceras ute på skolorna. I praktiken sker mycket av yrkeslärandet i mötet med kollegor, elever och vardagens konkreta situationer. Det handlar om att förstå kulturen, rutinerna och de informella strukturer som inte alltid syns i styrdokument eller kursplaner.

I det sammanhanget har jag vid några tillfällen fått möjlighet att stötta nya kollegor i deras första steg in i verksamheten. Förutsättningarna var inte alltid fullt ut på plats från början, men genom kollegialt stöd och närvaro i vardagen kunde de snabbt hitta in i sina roller. För mig blev det också en påminnelse om hur mycket av läraryrkets kunskap som faktiskt överförs i det direkta samspelet mellan människor.

Det pekar mot något större än en enskild metodfråga. Läraryrket formas inte enbart genom utbildningens innehåll, utan genom de sammanhang där kunskapen omsätts i praktik. Det är i klassrummet, i arbetsrummet och i de spontana samtalen som yrkets nyanser blir synliga och begripliga.

Därför behöver vi tänka både och. Rollspel och simuleringar kan vara ett värdefullt inslag i lärarutbildningen, men de behöver kompletteras med medvetna och hållbara strukturer för introduktion och kollegialt lärande ute på skolorna. Det är i samspelet mellan dessa delar som en mer hållbar professionsutveckling kan växa fram.

Och kanske är det just där vi bör rikta blicken: inte bara mot hur vi kan simulera verkligheten bättre, utan hur vi kan stärka de miljöer där verkligheten faktiskt utspelar sig – varje dag.