Obekväma frågor

Utgångna för att vi har för klena kunskaper om digitala verktyg eller för vi är det tekniska systemets fångar?
Är det så att kidsen inte har datorer för att vi vuxna i skola och förskola är  okunniga om alternativ eller fångade av det utbilnings-industriella komplexets kolportörer och inte tänker självständigt och kritiskt?
Pågår det ett ohållbart teknikslöseri i våra skolor p.g.a okunskap om hållbar teknik?
Kan vi använda resurser bättre?
Accepterar vi okritiskt inbyggd ålderdomlighet i våra tekniska pedagogiska verktyg?

Är vi marknadsstyrda gadgetfetischister som strävar efter den senaste versionen av IT-prylar? – och därigenom överför detta begär på det uppväxande släktet genom “learning by doing” medan vi sippar på vårt rättvisemärkta kaffe.

Under de gröna flaggorna är vi noga med att sopa rent framför egen dörr men var hamnar alla datorer som vi inte har kunskap att använda? Undanstoppade eller recyclade till en fattig plats långt bort utom synhåll? Enligt FN:S miljöprogram UNEP hamnar 60-80% av elektronikavfall , “e-waste”, i utvecklingsländer, se exempel i filmen ovan.

Är detta obekväma frågor?

Text: Staffan Hessel