Vad berättas om mig? En bok som har fått mig att både skämmas och känna stolthet!

Respekt, barnperspektiv, barns perspektiv och barnsyn.

Karolin Lundholm heter jag och arbetar på uteförskolan stock och sten. Vi startade en referensgrupp med Elizabet Florez som handledare från Centrum för Pedagogisk Inspiration.

Processen har varit lång och bjudit på väldigt många intressanta diskussioner hittills, utgångspunkten var boken Vad berättas om mig av Bente Svenning.

En bok jag tycker och hoppas att alla kommer att läsa, en bok som har fått mig att reflektera väldigt mycket över vilken barnsyn vi har, en bok som har fått mig att både skämmas och känna stolthet. Skämmas när jag insett att jag t.ex. för bara några år sedan tillsammans med mitt arbetslag tyckte det skulle vara så kul med en liten tavla där vi satte upp dagens  ” roliga tokighet” för barn säger så tokiga saker, utan en tanke på att faktiskt fråga vad barnen skulle tycka. (blev tack och lov bara en tanke kan dock tilläggas). Stolthet när jag se hur långt vi faktiskt har kommit i vår barnsyn och reflektioner kring barnperspektiv och barns perspektiv, även om vi har en bra resa kvar, om vi ens någonsin blir färdiga för det är också en process.

Vi fick hålla i en pedagogisk afton, temat vi valde för kvällen var värderingar och talutrymme. Vi började kvällen med en övning vi själv fått göra under ett referensgruppsmöte. Våra kolleger fick tilldelat sig olika roller som handlade om t.ex. kön, klass, etnicitet. Det lästes upp olika påståenden och utifrån din roll skulle du välja om påståendet stämde in på dig och du kunde ta ett steg fram, eller inte stämde och du stod kvar. Vi valde att ha flera personer med samma roller, resultatet? De med samma roller hade tagit sig olika långt, slutsats av det vi såg och med hjälp av diskussioner? Vi har alla olika värderingar, erfarenheter och ryggsäckar som påverkar oss dagligen i mötet med människor. Vi fortsatte kvällen med diskussioner kring talutrymmet. Vem får det? Vem tar det? Hur agerar vi mot varandra, ännu viktigare hur agerar vi emot barnen?   Orden jag startade texten med är de första som dök upp i mitt huvud när jag tänkte igenom processen och vad det är vi gjort hittills, jag ser fram emot att fortsätta processen med mina kolleger.

Text och Foto: Karolin Lundholm

Stock och Sten Förskola