Fokus på barnens delaktighet. kvalitet, eller kvantitet?

Jag heter Lina Svensson och arbetar som förskolärare på Korrebäckens förskola. Tillsammans med fyra kollegor ingår jag i en referensgrupp som leds av Elizabeth Florez, från Centrum för Pedagogisk Inspiration.

Vi har nyligen läst Bente Svennings bok ” Vad berättas om mig? – Barns rättigheter och möjligheter till inflytande i förskolans dokumentation”. I boken lyfter Svenning upp ett kritiskt perspektiv till all dokumentation som görs i förskolan idag. Hennes fokus ligger på barns delaktighet i denna dokumentation eller kanske främst bristen på delaktighet.

Då jag ganska nyligen var förskollärarstudent på högskolan med en ganska klar bild av den pedagogiska dokumentations vikt för kvalitetsutveckling i förskolan upplevde jag den här boken som mycket omvälvande att läsa. Den förändrade i princip helt mitt sätt att känna inför dokumentation i förskolan. Trots att jag tidigare känt mig rätt så säker på varför vi ska dokumentera kände jag nu att jag inte alls visste varför. Vad är egentligen syftet med all denna dokumentation som sker i förskolan idag. Jag började tänka på vilka olika former av dokumentation som vi har på vår förskola och på hur många olika ställen som barnen är huvudpersonen av dessa dokumentationer. Vi har bland annat en digitalfotoram i hallen där bilder på verksamheten, alltså vad barnen gör under dagarna i förskolan, visas. Varje barn har

en portfolio med dokumentation av dem i form av foto, teckningar och text. På väggarna sitter en del fotodokumentation av olika projekt vi arbetat med tillsammans med barnen och det är återigen barnen som har störst fokus på dessa foton. Jag vet självklart inte hur det ser ut på de flesta förskolor men jag tror inte att detta är något unikt för just vår förskola.

Efter att ha läst boken ställde jag mig många olika frågor. Är barnen delaktiga i allt som dokumenteras om dem? Är det nödvändigt med alla dessa olika former av dokumentation? Har vi inte blivit lite för överambitiösa med vårt dokumenterande?

Svenning skriver om det ansvar som ligger på oss pedagoger då det är vi som har makten att välja vad som skildras och vad som visas upp. Hon tar även upp hur vi med vårt dokumenterande kan påverka barnens uppfattning om sig själva som subjekt eller objekt. Är jag inte delaktig i dokumentation av mig själv, hur kan jag se mig själv som något mer än ett objekt?

Jag tror vi pedagoger måste ifrågasätta och tänka kritiskt kring vilket typ av dokumentation vi vill använda oss av i förskolan. Hur ska vi dokumentera med fokus på barnens delaktighet och kvalitet, inte kvantitet?

Text: Lina Svensson, Korrebäckens förskola.