Dokumentationens dilemma

Hej, mitt namn är Thomas och jag arbetar på Uteförskolan Stock och Sten i Pildammsparken. Som ett led i förskolans utvecklingsprocess så får vi handledning av Elizabeth Florez från CPI – Centrum för Pedagogisk Inspiration. Med utgångspunkt i boken Vad berättas om mig av Bente Svenning så gör jag den här analysen:

Jag har funderat mycket kring dokumentationens olika dilemman. Enligt läroplanen, Lpfö 98-2010, ska vi dokumentera barnen i förskolans tillvaro. Det står inte hur detta ska gå till, men det som är ”det rätta” är pedagogisk dokumentation. Pedagogisk dokumentation tolkar jag som att du observerar, filmar, fotograferar, antecknar en situation som du anser vara en viktig lärandesituation för ett eller flera barn. Sen tar du upp detta vid ett annat tillfälle med barnet/barnen i fråga och för ett samtal kring den nämnda situationen. Typ.

Nu kommer vi till dilemmat. Ponera att jag vill dokumentera genom att fotografera. Då anser jag att innan jag tar en bild så måste jag fråga barnet/barnen om jag får ta den. Får jag inte så måste jag respektera deras önskan. Det ser jag som ett barns perspektiv. Men tänk om jag ser något som jag känner ”Shit, här kommer det att hända något häftigt! Det här måste jag filma!” jag filmar situationen. Säger till barnen/barnet efteråt: ”Jag filmade det som ni just gjorde! Var det ok?” om de säger nej så måste jag radera videon.
Detta kan ju leda till att vi egentligen aldrig får dokumentera något av vad barnen gör! Vad säger vi då till Skolinspektionen när de kommer på besök? ”Nä, alltså tyvärr! Våra barn har inte låtit oss dokumentera något så vi har inget att visa er! Vi kan däremot berätta för er att vi lyssnar på våra barn, vi är närvarande med dem i deras lärosituationer och att vi har en fantastisk barnsyn där barns perspektiv är i fokus!”

Ett annat dilemma som jag ser det är att jag inte tror att alla barn kommer fram heller. Får verkligen alla barn lika mycket uppmärksamhet av personalen för vad de gör? Vem värderar vad som är viktigt? Förstår vi verkligen allt vad det är barnen gör och vad det är som de lär sig i de här olika lärandesituationerna som barnen skapar konstant? Mitt svar är NEJ! Jag ger definitivt inte alla barn samma uppmärksamhet, jag försöker men är säker på att vissa barn får mer. Ofta har jag fokus på något eller någon annan när ett barn pockar på uppmärksamhet och jag bagatelliserar deras prestation. Betyder det då att de inte lärde sig något bara för att jag inte tog ett foto? Nej men enligt läroplanen är det så! Nu är jag inte emot viss dokumentation, men jag tror att det har blivit lite mycket hysteri kring det hela. Och det viktigaste, jag tror inte att särskilt många förskolor har tänk igenom vad de egentligen gör mot barnen….

Text och bild: Thomas Bengtsson, Stock och Stens förskola.