R2L gav eleverna struktur för att analysera berättelser

Fredrik Björkman går utbildningen Reading to learn och tillsammans med kollegan Louise Ström bestämde han sig för att pröva metodens  del ”förberedelse till läsning”.  De båda lärarna förberedde en modellsaga där eleverna fick lära sig hur en berättelse är uppbyggd. Först de olika stegen: orientering, komplikation och lösning och därefter pratade de tillsammans med eleverna om berättelsens faser: inramning, episod, lösning, reflektion och allmänna beskrivningar. När eleverna själva skulle skriva berättelser tyckte de att texterna blev de ganska platta. Genom att jämföra med modelltexten insåg eleverna att de saknade ett problem, något som  löstes  med gemensamma idéer.

Fredrik Björkman och Louise Ströms reflektioner är att R2L gav av eleverna en struktur för hur man arbetar med berättelser. Fler elever blev involverade, troligen för att rädslan för att göra fel minskade när de gemensamt gått igenom och samtalat om texten. Genom dessa metasamtal fick eleverna verktyg, ett språk att samtala om modelltexten och de egna texterna: steg och faser, komplikation och problem osv. Hos de elever som inte hade  begreppen såg lärarna en stor utveckling. De använde dem och fler deltog i samtalet. Fredrik Björkman och Louise Ström lade även stort fokus på att levandegöra begrepp. De klädde ut sig för att visa hur man t ex kan skapa ett problem och en spänning. Rädslan för att göra fel minskade, stöttningen i gruppen ökade när eleverna sedan fortsatte sagoprojektet med att göra  pjäser, som spelades upp för förskoleklasser.

Vad är då skillnaden från ett mer traditionellt sätt att arbeta med analyser av text och skrivande? Lärarna menar att de berättar tydligare vilket syfte de har  och de ber även eleverna identifiera vilka begrepp och nyckelord de är ute efter.  Det blir helt enkelt ett annat interaktionsmönster, än det vanliga med frågor och svar.  Metoden kräver också mer förberedelse initialt.

/Eva Bringéus