Game of History- en kamp om tid!

alt=””
Historieundervisningen är i mångt och mycket en kamp om tid och att fånga elevernas uppmärksamhet.

 

Hur fångar vi elevernas intresse utan att ge avkall på kvalitet i vår undervisning? Detta är en fråga som jag ofta kommer tillbaka till när jag reflekterar över min egen undervisning. Hi1b är i mångt och mycket en färdighetskurs som baseras på att ge eleverna modeller, teorier och begrepp för att de ska kunna förstå historia, och också kunna orientera sig i den. Historia behöver även referenskunskap och fakta men får inte bara stanna vid detta. Samtidigt måste eleverna få kunskap, annars kan de aldrig lära sig ett kritiskt tänkande. Det finns en stor skillnad mellan tänkande och tyckande och det förstår tyvärr inte alltid våra elever.

De har lärt sig att googla efter fakta men om de inte har kunskap om ämnet som de googla på, så kan de ju inte veta vad som är relevant och de kan inte heller göra en kvalificerad källkritisk granskning. Här blir lärarnas genomgångar oerhört viktiga men samtidigt har våra elever svårt att ta till sig detta och blir fort trötta och rastlösa. Ofta har de inte alls tränats i att lyssna och anteckna, utan har många gånger släppts fria i att själva söka sin kunskap. Hur balanserar vi intressanta genomgångar, en elevaktiv undervisning samt kritiskt tänkande? Häri ligger vårt stora dilemma, anser jag.

Jag balanserar hela tiden mellan att få eleverna att förstå, att kunna applicera begrepp, teorier och modeller i sina analyser och samtidigt ha tid att ge eleverna tillräckligt med fakta för att detta ska bli möjligt. Denna balans är dock ofta på väg att haverera och jag finner att tiden inte räcker till och att undervisningen blir lidande. Vi måste ju samtidigt få eleverna att tycka ämnet är intressant och engagerande, så att vi inte slänger ut barnet med badvattnet. Jag minns så väl den gången när jag ägnade en månad åt en som jag tyckte mycket kreativ uppgift, och sedan knappt hann med delar av det centrala innehållet som vi bör ta upp.

Eleverna skulle tillsammans i grupper sätta ihop en tidskrift kring industrialiseringen. Det tog väldigt lång tid och plötsligt insåg jag att eleverna bara fokuserade på de områden de skulle skriva om i sin tidning, resten hade de ingen aning om. Eleverna hade för lite kunskap helt enkelt. För att inte tala om hur jag skulle bedöma uppgiften- där fick jag problem! En annan gång försökte jag hålla mig till att verkligen fokusera på perspektiv och genomgångar och inför ett prov som skulle behandla mellankrigstiden och andra världskriget fick jag i lektionens slutfas en fråga ” Men Eva, vad hade egentligen Hitler med allt att göra?” Då förstod jag plötsligt vad människor som beskriver ”näradödenupplevelser” menar. Min andra tanke var- nu jag byter jobb! Vi har väl alla sådana här historier som vi helst vill glömma men det visar bara på hur komplicerat det kan vara.

Vid årets skolstart var jag dock rustad till tänderna och kände mig stärkt av allt jag läst kring Historical thinking. Sagt och gjort, jag konstruerande en uppgift kring historiebruk med medeltiden och Fantasy som utgångspunkt och föreslog att eleverna skulle diskutera antingen Sagan om ringen av Tolkien eller Lewis Narnia. Snart insåg jag dock att många av eleverna inte hade sett eller för den delen läst Sagan om ringen eller Narnia. Jag föreslog då Game of Thrones och då var det plötsligt väldigt många som blev intresserade. Det jag vill ta upp med detta är att vi hela tiden måste vara lyhörda för våra elevers föreställningsvärld och den kultur som påverkar dem. Samtidigt måste vi försöka foga allt detta samman med det som ämnet kräver. Just denna balansgång fascinerar och samtidigt skrämmer mig, för hur ska vi lyckas med båda bitarna?

Historieämnet är som skapat för att berättas och kryddas med anekdoter. Eleverna vill gärna att läraren ska berätta men samtidigt måste ju allt det andra också få tid och plats. Själv tillhör jag den grupp av lärare som gärna berättar och på så sätt försöker fånga mina elevers intresse. Jag vill också få tid till att ha med rollspel och annat smått och gott, men varje gång jag försöker smita iväg från den utstakade vägen med genomgångar av modeller och teorier, så hamnar jag i tidsnöd och hinner inte riktigt med det jag ska. Måste det vara på det här viset?

Jag tycker att Gy11 är bra och att historieämnet har fått ett stort uppsving i och med reformen men, ämnet är så oerhört teoretiserat och de delar som alltid har fascinerat våra elever får allt mindre utrymme. Samtidigt med allt detta så har tiden som vi får till vårt förfogande inte förändrats och det skapar stora problem. Jag vill kunna göra båda bitarna men för det behöver jag mer tid. Tid som tyvärr inte finns!