Sorry kära elever för orsakat kaos

Jag, inte hundra procent välplanerad, svagt mentalt förberedd, glömt att ta med lektionsmålen med bildstöd och inser fem sekunder in på lektionen att uppgiften jag valt är helt obegriplig för eleverna. Sorry kära elever, kaoset var ett faktum.

Eleverna i klass 1-4C inriktning ämnen är vana att hänga med mig några lektioner i veckan, vi börjar känna varandra ganska väl, vi ses och hälsar på varandra dagligen. Jag vet att det är en grupp som behöver fångas direkt, de kräver mitt fulla fokus varje sekund, gruppen behöver en lekfull undervisning med flera inslag av rörelse för att lektionen ska ge önskat pedagogiskt resultat.

Jag ställer mig frågande till, hur jag utifrån denna information och kännedom kan planera en lektion så totalt fel som den onsdagen? Okej om man gör ett misstag MEN jag lyckades nog med rubbet. Mentalt oförberedd då jag gick från att skriva en pedagogisk bedömning på datorn direkt in på lektionen utan paus, jag glömmer målen med lektionen någonstans på vägen, inser när jag öppnar dörren till klassrummet att jag nog borde gått på toaletten före och har en lektionsplanering som kräver stillasittande, reflekterande och resonerande arbete från elevernas sida. Jag har ingen plan B och förväntar mig helt kallt att eleverna ska köpa detta – det kunde jag glömma! En elev under bordet, en stående i soffan, en som håller för öronen och testar sina röstresurser och någon som tyckte ljuset innanför tröjan var betydligt mer spännande än min lektion.

….Men inget ont som inte har något gott med sig brukar det ju heta. Jag fick helt enkelt inse att lektionens kaos inte kunde skyllas på någon annan än mig själv som pedagog. Det fina med att inte lyckas alltid är att livet ger dig en ny chans – Det kallas imorgon! Så dagen efter en ny chans, samma klass, lika spralliga ungar, lektionen före lunch . . . here we go!

Klassläraren och jag skulle prova ett nytt projekt, kompismassage. Nu skulle det bli en lyckad lektion. God förberedelse för att få rätt känsla och stämning – dämpad belysning, lugn musik, en sprakande fiktiv eld på tavlan, väl inövad massagesaga och en ljusbricka på bordet. Eleverna kommer in från rasten pigga och fyllda av förväntningar, vad ska vi göra idag? De öppnar dörren till klassrummet och HJÄLP! JAG ÄR RÄDD! Lektionen före rasten hade de pratat om Halloween. MEN skillnaden från lektionen dagen innan. Jag var förberedd, mentalt på plats och hade både en plan B och C i bakfickan. Vi kunde vända ”skräcken” till en mysig stund, ha is i magen och vänta ut fnittret som uppstår när miljön är annorlunda, så nära som nästintill alla fann lektionen givande, lustfylld, meningsfull och begriplig.

Kanske det finns någon mer pedagog i detta avlånga land som kan känna igen sig i att ibland blir det inte alltid som man tänkt sig. Det finns dagar då man inte kan klappa sig på axeln och känna att idag var jag en strålande lärare. Men det fina är att om du väljer att berätta för en kollega eller arbetslag att idag kände jag mig inte som en lysande lärare och idag blev min lektion kaos – då kommer förmodligen den klapp på axeln som du ändå är värd. Kanske kan de känna igen sig och tillsammans kan vi skapa en morgondag fylld av grymma lektioner.

Våra elever ska inte möta perfekta vuxna som aldrig gör fel, de ska möta människor som visar att det finns så många olika sätt att vara människa på. Att vi alla har rätt att misslyckas, att det blir fel ibland och att vi hjälper varandra att lyckas.

…Hellre fantastisk än perfekt, helt enkelt!