TYSTNAD! …. TAGNING!

Bildstöd för saga.
Jag hoppas att de har youTube i himmelen så att Astrid Lindgren och Ingmar Bergman kan se vilka mästerverk som skapas här nere på jorden.

”Sagan om tjuven” har imorgon världspremiär i den anrika studiehallen på Örtagårdsskolans grundsärskola i Malmö. Spänningen är olidlig – Vad ska hända med tjuven? Finns det någon hjälte med i sagan? Och levde de sedan lyckliga i alla sina dar…?

Teckningar uppsatt på vikbar vägg.

Såklart att även elever som går i grundsärskolan kan vara både författare, filmproducenter, konstnärer och YouTubers. Eleverna som läser enligt inrikting ämnen på Örtagårdsskolans grundsärskola är levande bevis på att detta är möjligt. Med konkret material i form av berättartärningar, olika bildstöd, digitala verktyg som inspirationskälla och arbetsmaterial, en stor dos av engagerade och tålmodiga pedagoger, lite lim, saxar och massor av kreativitet och high five på den, där satt den ”Sagan om tjuven”…. kan även berätta att eleverna som skapat detta mästerverk har flertalet av dem endast gått ett läsår i skolan, så man kan ju undra hur detta ska sluta. Vad är en saga? Har ni läst någon saga?

Projektet inleddes med att eleverna fick ta reda på vad en saga är för något. De kom fram till att den inte behöver vara på riktigt, att en saga ofta har någon som är snäll och någon som är elak, att sagor ofta slutar så att man blir glad och kan sova på natten….så var vi alla med på banan och hade koll på konceptet saga. Därefter plockades de stora berättartärningarna fram. Alla elever fick slå varsin tärning, begreppet ”slå tärning” va nytt, vadå slå?

När detta var utrett var det så dags att slumpmässigt utifrån vad tärningarna visade skapa en berättelse där det enda som kan sätta stopp för kreativiteten var fantasin och den var det ingen bristvara på det vill jag lova. För varje bild som tärningen visade gjordes ett bildstöd som sköts upp på tavlan. Alla behöver kunna va delaktiga i processen under hela lektionspasset, annars kan det lätt hända att fokus hamnar på något helt annat, som ”jag undrar vilken frukt som ligger i väskan idag?” … När alla tärningar slagits och bildstödet är på plats var det dags för själva skrivandet. En elev berättar att hans syster kastat ut hans iPad genom fönstret… och där tar sagan sin form.

…. En clown och en brandman. Ett argt lejon som fått en iPad i huvudet. Lite blod på det och ett ont huvud som botas med hamburgare, pommes och coca cola. Sagan bjuder även på vänskap, konsten att säga förlåt, tjuvjakt och polisarbete. Kort sagt – en berättelse som har allt och lite till!

Teckningar uppsatt på vikbar vägg.

När sagan väl fanns på pränt var det tid för konstnärerna att kliva in i bilden. Den ena stoltare än den andra, tänk att jag kan rita så bra! Det är inte varje dag man får fundera över hur man ritar förlåt, kamratskap, handbojor eller pommes. Sedan dukas det fram saxar och lim – rätt text till rätt bild ska nu paras ihop. Det blir snyggt och nu börjar det verkligen anta formen av en riktig bok.

En riktigt bra bok följs ofta upp med en filmatisering, självklart ska även ”sagan om tjuven” upp på filmduken. Under djup koncentration fotograferar eleverna sin teckningar. Att få med hela teckningen i bild och samtidigt trycka på fotoutlösaren är svårare än man kan tro. När alla bilder var på plats läser eleverna på olika sätt in varsin del av texten. Någon läser den skrivna texten, en annan tolkar bildstödet, en tredje säger enstaka ord och någon använder tecken som läses in av en pedagog – alla är på något sätt delaktiga. Nu börjar det närma sig slutet…. vi kan vid detta laget ”sagan om tjuven” i sömnen. Stunden när elverna ser sina bilder och hör sin inlästa text är magisk. ”Det är jag som läser, det är min bild!” Rutinerade som filmproducenter skapar de enkelt en film av materialet och coolast av allt, enligt eleverna själva, de är nu även YouTubers och snart kända över hela världen.

…När jag senare på eftermiddagen idag får ett samtal från en förälder som undrar vilken tid filmvisningen är imorgon? Vi har inte berättat för någon annan än eleverna att det är premiärvisning, eleven i fråga har själv berättat hemma om den stora händelsen – då förstår man hur viktigt detta är för eleverna, att de är stolta över vad de gjort och tänk så mycket de lärt sig på sin resa genom begrepp som blixt och åska, handbojor, SOS-alarm 112 och vikten av att säga förlåt och hur man visar kärlek med en hamburgare. De har checkat av läroplanens vackra ord om digitalisering, jobbat med finmororiska övningar och påvisat ett samarbete i toppklass. Nu håller vi tummarna att inte premiärnerverna spökar allt för mycket imorgon och att publiken följer bildstödet som självklart avslutas med applåder och stående ovationer.