Läsa, skriva, räkna – en garanti för tidiga stödinsatser

Det muttras på sina håll om Skolverkets nya kartläggningsmaterial som ska garantera tidiga stödinsatser för elever som behöver detta. En tillspetsad artikel i Sydsvenskan den 3 juni 2019, undertecknad av Karin Jönsson och Jan Nilsson, båda lektorer i svenska med didaktisk inriktning, hade rubriken ”Eleverna kommer till skolan för att lära sig saker – inte för att bli testade.”och kanske fick några vatten på en kvarn som helst inte borde snurra. Sydsvenskan valde att inte publicera ett svar som jag författade och som flera specialpedagoger ville vara med och underteckna, men för att inte Karin och Jans inställning ska stå oemotsagd publicerar jag istället artikeln här.

”Rubriken på debattartikeln av Karin Jönsson och Jan Nilsson kring kartläggningsmaterialet för förskoleklass Hitta språket!  göder ett konflikttänk som inte är konstruktivt. Elever kommer till skolan för att lära sig saker och bli testade. Syftet med tester och prov i skolvärlden är att få ett underlag för planering av undervisning och att tydliggöra skolans ansvar för att sätta in rätt åtgärder. Vad det absolut inte handlar om är att någon förälder ska “ställas till svars”. Meningen är att de barn som behöver det mest ska få bästa stödet redan från början och slippa vänta, som idag, tills de redan har misslyckats. Det förekommer fortfarande att elever med läs- och skrivsvårigheter inte upptäcks förrän på högstadiet!

Det finns ingen motsättning i att utgå från barnens behov, förutsättningar och erfarenheter för att utveckla språkliga färdigheter. Ett av skolans centrala uppdrag är just att utveckla barnens språk.

När barn börjar förskolan har de väldigt olika språkliga förutsättningar. Ingvar Lundberg, professor emeritus i psykologi, betonade ofta hur timmarna av högläsning vid sängkanten varierade från 0 till oändligt många, och hur detta påverkar barnens språkutveckling. Om man saknar 10-15 % av orden i en text blir den totalt obegriplig, menar Lundberg. 

Karin Jönsson och Jan Nilsson undrar vilka signaler det sänder till föräldrar att deras barn nu ska bli testade direkt i förskoleklass. De utgår därmed från att föräldrar skulle uppfatta det som något negativt. Utan att ha gjort någon vetenskaplig studie men baserat på empiri är det vår uppfattning att många föräldrar kommer att uppskatta att man i skolan direkt ser individuella behov. Detta gäller också i lika hög grad föräldrar till elever som redan kommit långt i sin språkliga utveckling. Varför ska elever som redan läser och skriver behöva starta på samma ruta som elever som inte kan skriva sitt namn? 

Ett av skolans tydliga uppdrag är att bedöma. Man kan se Hitta språket som ett stöd för lärare, en utbildning eller fortbildning. En formativ bedömning syftar till att främja och synliggöra elevernas utveckling. Alla elevers utveckling!  Att bedriva ”mainstream”-undervisning och hoppas på att alla ska hänga med gynnar ingen. Det är inte heller förenligt med god undervisning att inta “vänta och se” positionen eftersom elever som startar kilometer efter andra elever aldrig kommer att hinna ifatt, om de inte får stöd. 

Genom kartläggningsmaterialet Hitta språket! befarar Karin Jönsson och Jan Nilsson att “det kollektiv som varje skolklass utgör splittras och att undervisningen istället delas upp med olika typer av särskilt stöd för de elever som bedöms ha svårigheter” . Skolverket är tydligt med att särskilt stöd ska föregås av en väl genomförd kartläggning och en längre period av extra anpassningar av olika slag.  Särskilt stöd är ett begrepp som innebär ett omfattande ingrepp i barnets skolmiljö  och kräver ett åtgärdsprogram som går att överklaga. Hitta språket splittrar inga klasser. Det är ett verktyg för lärare att bättre förstå hur undervisningen måste planeras utifrån de behov klassen har. Det är en karta att följa för att alla ska nå målet – att bli goda läsare oavsett bakgrund! 

I den bästa av världar har vi kompetenta lärare med gedigen läs- och skrivkunskap som arbetar med den tidiga läsutvecklingen, men tyvärr ser inte verkligheten alltid ut så.  Att inte få tillräckligt stöd i starten av ens läs- och skrivutveckling är en katastrof för den enskilda eleven. En kunnig och välutbildad lärare kan ofta med sin kunskap och professionella intuition både uppmärksamma barn i behov av extra anpassningar och genomföra dessa utan att ens sätta ord på det, men det finns ingen rättssäkerhet i detta godtyckliga förhållningssätt och det förblir osynligt för vårdnadshavare och kommande lärare.  Unga elever och deras vårdnadshavare behöver sällan möta begreppet test. Det är högst oprofessionellt att använda begreppet i onödan. Det är ju för lärarens kännedom vi genomför tester. Det är inte konstigare än att vi vid sjukdom kräver att adekvata tester genomförs så att vi kan erhålla rätt behandling. I Sverige har vi under många års tid haft en tendens att sätta in stöd under skolgången under de senare skolåren. Hitta språket! ger oss en möjlighet att ändra på detta och få många fler elever att både må bättre och prestera sitt eget bästa.  

Karin Jönssons och Jan Nilssons åsikter hör hemma i den passiva flumskolan där yngre elevers lärare ibland väljer att ” vänta och se” och därmed sviker elever som behöver stöd. Vi menar att barn definitivt kommer till skolan för att lära sig!  Detta ska ske i sociala och kulturella sammanhang. Att ta reda på var och ens behov för att planera undervisningen är inget intrång på barnens personliga integritet. Språket är en nyckelfaktor i all kommunikation, i alla skolämnen och viktigt för delaktighet och för möjligheter att få sin röst hörd. Detta gäller alla och eleverna i störst behov av stöd för att klara detta har rätt att bli uppmärksammade tidigt! ”

Här hittar du mer information om kartläggningsmaterialet.