Moa Danielsson och Sophia Oderup. Foto: Fredrik Thunberg/Pedagog Malmö

Bygger broar för ökad kunskap

Med strukturerna i kooperativt lärande skapar Sophia Oderup och Moa Danielsson mer fokus och arbetsro i klassrummen på Lindängeskolans högstadium.

Att de två undervisar och planerar många arbetsområden tillsammans i skolans tvålärarsystem är en stor fördel.

– Det är två par ögon hela tiden. Med alla de behov som finns i klassrummen så är det en otrolig styrka. Man är varandras batteri och stöttar varandra, säger Sophia Oderup.

I samband med att Moa Danielsson, lärare i SO och svenska som andraspråk i årskurs 7–9, började arbeta på Lindängeskolan fick hon upp ögonen för kooperativt lärande. Tillsammans med kollegan Sophia Oderup, högstadielärare i engelska och SO, använder hon i dag regelbundet olika KL-strukturer.

Behövde stärka relationer

– När vi tog emot en klass i årskurs sju kände vi att vi behövde stärka deras relationer till varandra – samtidigt som vi inte fick tappa deras kunskapsutveckling. Klimatet var och är ganska hårt och vi behövde stärka deras samarbetsförmågor för att komma vidare kunskapsmässigt. Men också för att öka elevernas inflytande, det är ett väldigt elevdemokratiskt arbetssätt, säger Moa Danielsson.

– Det vi trycker mycket på är elevernas egna förståelse för sitt lärande. Det är jätteviktigt att de förstår att de lär sig och inte bara rapar fakta, säger Sophia Oderup.

”Par på tid”

“Par på tid” är en av strukturerna de använder flitigt just för att slipa på de sociala färdigheterna. Eleverna arbetar två och två och får var och en svara på en fråga under en given taltid. Efteråt får de chansen att bemöta varandra.

– Då får alla träna på att säga sina åsikter och få taltid, istället för att det bara ska vara handuppräckning. Då är det alltid någon person som pratar mest. Det här är också ett sätt att visa varandra respekt, att alla får ha en åsikt och att man tränar på att framföra den, säger Moa Danielsson.

I vissa fall har alla strukturer fungerat och eleverna har hakat på, i andra har de fått tänka om. Där har de i större utsträckning blandat kooperativa strukturer med mer traditionell undervisning.

– Nu läser de om industriella revolutionen. I de fallen styr vi mer, de läser böcker och svarar på frågor. Sedan tar vi en paus för en kooperativ återkoppling, vi varierar oss. I de klasserna där det är lite rörigare är det ännu viktigare att vi har en väldigt tydlig struktur. Vi kanske har nedsläckt i början av lektionen, avslappnande musik och någon startfråga för att komma igång, säger Moa Danielsson.

VIDEO: Kooperativt lärande – en introduktion

”Karusellen”

En annan av deras favoritstrukturer är “Karusellen”. Lärarna skriver ned olika begrepp och sedan ska eleverna cirkulera mellan olika grupper. En sekreterare skriver ned allt de kommer på om begreppen inom gruppen. Så också i fallet industriella revolutionen, där strukturen används både i starten av ett arbetsområde för att kartlägga elevernas förkunskaper och i avrundningen för att se vilka kunskaper de fått med sig.

– Senast i dag var det en elev som sa att hon lär sig av att få andra synvinklar på ett ämne. De inspireras av andra elever. När man gör den strukturen återkommande under ett arbetsområde ser man progressionen och det är ganska häftigt, säger Moa Danielsson.

– Vilka utmaningar och fallgropar finns det när man ska använda KL-strukturer på högstadiet?

– Det tar lång tid, du måste prova och vara beredd på att misslyckas, göra om och justera. Det kan bli kaos i början, men då kommer nyttan av tvålärarsystemet in. Då kan vi stötta varandra. Jag kan ha koll på tiden och det praktiska medan Sophia går runt, lotsar, lyssnar och tar in, säger Moa Danielsson.

– Det är lättare att misslyckas när man är två. Det är viktigt att ha tydliga instruktioner, säger Sophia Oderup.

”Bygger broar mellan elever”

Kooperativt lärande är både ett förhållningssätt och en metod. Sophia Oderup och Moa Danielsson lyfter fram både det relationella och kunskapsmässiga som två sidor av samma mynt.

– Jag tänker att vi bygger broar mellan elever som aldrig skulle ha pratat med varandra annars, vi skapar relationer och en bättre gruppdynamik. Personer som inte säger så mycket men som har mycket kunskap får en chans att dela med sig av det, blir sedda och bekräftade. I det flerstämmiga klassrummet får de syn på sig själva. Vi är ute efter ett dialogiskt och demokratiskt klassrum, arbetsro för oss är inte att det ska vara knäpptyst och alla ska jobba för sig själva. Det ska gärna var interaktion och lite bubbligt, men respektfullt, säger Moa Danielsson.