”Saknar du din mamma och pappa?”

Alla barn på avdelningen är på väg att gå ut efter mellanmålet. Ett barn börjar i samband med det att gråta och sätter sig i vår ”kub”. Jag kommer bort till henne och frågar vad det är och om hon vill ha en kram. Jag minns inte nu vad hon svarar mig, förutom att hon inte ville ha någon kram. Jag ger henne lite utrymme och försöker rådda med allt annat som pågår parallellt (barn kläs på, pottor ska tömmas, någon behöver hjälp att tvätta händerna, någon letar efter och till sin stora glädje hittar mellanmålsrester under bordet etc.).

Då ser jag att en av våra tvååringar i hallen stannar upp och släpper ifrån sig hennes överdragsbyxor och med beslutsamma steg går in på avdelningen igen. Hon går bort till kuben.

”Saknar du din mamma och pappa?”, säger hon till barnet som är ledset. Sen klappar hon på henne, tramsar runt lite och berättar att de kommer sen. Kommande minuter sitter hon bara tyst bredvid. Barnet som tidigare var ledset blir i allt detta lugn och glad igen och de skrattar lite ihop i kuben innan de sen båda går ut för att klä på sig.

Det finns få saker som är så vackert som genuin omsorg. Barnet som släppte allt hon hade för händerna och gick in för att stötta det andra barnet visade här en stor omsorgskompetens. Att skämta lite, ge närhet, bekräftelse, förklara vad som händer och bara vara ett tyst stöd i närheten. Att visa att man finns där. Jag tänker att hon visade och testade det hon lärt sig och upplevt i sitt liv hittills. Det hon sett vuxna och andra barn göra. Det andra gjort för henne och som känts bra i hennes inre. Och på det sättet kan vi tänka kring och se hur omsorg är något som kan sprida sig som ringar på vattnet mellan både vuxna och barn.

Medan ett barn håller handen mot vattenkranen så ännu en uppsättning kläder blir neddränkta.
Medan ett barn hittat en halv macka under ett bord och ser ut som någon som funnit världens finaste skatt.
Medan ett barn kämpar med att få loss sin jacka från sin krok och skriker ut sin frustration.

Då sker det ett spontant möte i en kub. Ett möte som resulterar i erfarenheter av att visa omsorg och ta emot omsorg från någon annan. Att få känna och lära sig att oavsett vilka känslor och problem vi har just nu så behöver vi inte möta de själva.

Att vi finns här för varandra.

Läs mer:
Ett omsorgsetiskt förhållningssätt i förskolan