
När eleverna tar klivet – och får andra att våga
Förutom de tre skolförvaltningarna hade personal från miljö- och serviceförvaltningen tagit chansen att diskutera sina läsupplevelser med Malmö stad-kollegor. På premiären för bokklubben Hela Malmö läser stod Marjaneh Bakhtiaris Malmöroman “Oändligt underbart”, i fokus. Redan i början får läsaren reda på att huvudpersonen, snart 15-årige Shayan, snart ska dö. Det skulle kunna vara relaterat till gängkriminalitet, men läsaren lämnas inte med någon definitiv och klar bild av händelseförloppet. Föraningar om det stundande dödsfallet faller som en skugga över skildringen av den segregerade staden, Shayan, hans familj och vänner.
”Frustration”, “tungt att läsa med vetskapen om att han ska dö”, “vackra beskrivningar av miljöer som inte alla gånger är jätteroliga”, “jag höll först lite avstånd till huvudpersonen för att inte bli för drabbad”, var några reflektioner under samtalet.
– Jag tänker att ett syfte och en poäng med den här boken kan vara att lyfta fram offret; offret har en uppväxt, ett engagemang, en familj som kommer att sakna och sörja. Att se det. Som många lyfte här i dag; vi grottar ofta ner oss i förövarnas bakgrund, men hur hade offret det, säger Annelie Hultgren, lärare i svenska som andraspråk på Möllevångsskolan.
– Hur kändes boksamtalet i dag?
– Just att få bolla det man har läst och höra hur andra har uppfattat något berikar ju läsandet. Att inte vara ensam om det, tala och diskutera. Det tänker jag är en viktig uppgift för mig som lärare att vi har de boksamtalen med eleverna. Att få in andras perspektiv och tankar.
Hon har själv en egen bokcirkel sedan 24 år som startade bland personalen när hon arbetade på Rosengårdsskolan.
– Jag skulle vara föräldraledig och kände, jag kan inte tappa litteraturen och de här människorna, mina kollegor.
Marie Metso, bibliotekarie på Malmö latinskola, har lett många boksamtal. Upplägget till den här diskussionen hämtades från Chambers samtalsmodell, med frågor som “var det något du gillade i boken”, “var det något du inte gillade”, “var det något du tyckte var konstigt”, “la du märke till några mönster eller kopplingar”.
– Det är en solid modell och bra att ha för den som är ny i yrket. När man har mer erfarenhet kan man köra lite mer på känn.
– Hur upplevde du det här samtalet?
– Intressant! Kul att det var så många deltagare som var väldigt på, det flöt på. Som samtalsledare behöver man känna in och lyssna, det är en stor del av det. Flyter det på bra då behöver jag inte sticka in så mycket. Det öppnar upp för nya tankar, som några deltagare sa. Man kanske inte tänkt i de banorna; man får fler perspektiv på det man läst när man tänker tillsammans i grupp och resonerar. Det har ett mervärde.
– Vad kännetecknar böcker som funkar bra i sådana här samtal?
– Att det finns många teman som man skulle kunna diskutera och lyfta är en fördel. “Yellowface” av Rebecca F. Kuang har våra elever själva lyft att de vill läsa, den handlar om vad som händer när man som författare skriver om ett ämne man inte är insatt i. Det är bra om det finns ett psykologiskt djup, att karaktärerna utvecklas. Vi har till exempel läst “Den hemliga historien” av Donna Tarrt och där fanns det väldigt mycket att diskutera kring till exempel hur karaktärerna förhåller sig kring det som händer i boken.