Bättre samarbete i klassen efter innovationsarbete

Det var under våren 2024 som fjärdeklassarna på Geijerskolan deltog i InnoCarnival med “Rocket-timer”, en timer som gör duschning till en utmaning. Tanken är att timern ska signalera när duschtiden är över och uppmuntra användarna till att spara vatten. Genom en app ska man dessutom kunna utmana sina kompisar när det gäller kortast duschtid. Det senaste året har elevernas idé fått stor uppmärksamhet och kammat hem flera priser i andra innovationstävlingar, senast ett förstapris i Sigmas “Experts of tomorrow – Innovation race”.

Processen som såsmåningom ledde fram till “Rocket-timer” inleddes när Desirée Bentzer precis kommit tillbaka från sin föräldraledighet. Då var klassen redan anmäld, men InnoCarnival var då obekant för henne.
– Jag var nog lite motståndare och tänkte, hur ska vi få in det här i ordinarie undervisning? Samtidigt tycker jag om att få vara kreativ som lärare, så det här borde ju egentligen passa mig jättebra.

Läs Desirée Bentzers blogg här!

Nya samarbetsstrukturer

Samtidigt var det en ny klass; hon skulle lära känna dem och de skulle lära känna varandra bättre genom nya samarbetsstrukturer. Arbetet fokuserades på det sjätte globala målet, att alla ska ha säker och hållbar tillgång till vatten och sanitet. Efter att ha tagit över stafettpinnen landade hon och klassen såsmåningom i något väldigt positivt.
– Det tog sin tid, men jag tror ju mycket på det med att eleverna får samarbeta, genom kooperativa strukturer. Att låta eleverna se varandras styrkor. I början är det många som vill visa vad de kan, men sedan ska man då komma överens och lära sig kompromissa. Plötsligt fick jag upp ögonen för att InnoCarnival ju faktiskt kan bädda för mitt värdegrundsarbete. Tack vare det här hade jag ju värdegrund på schemat varje vecka.

– Att det var en lite stökig start för er, hur hanterade du det?

– Att ha tålamod, hålla ut, fortsätta jobba. Jag vet ju att resultatet kommer när vi väl fått in de här strukturerna och rutinerna. Men också att coacha eleverna, ge dem rätt verktyg för hur de ska möta varandra. Hur ska man göra när man tänker olika? Man sätter upp tydliga mål för eleverna.
Vissa elever var förstås mer eller för den delen mindre entusiastiska över innovationsprojektet; Desirée Bentzer var noga med att peka på de olika rollerna som finns och behövs i ett grupparbete.
– En del kanske kommer igång direkt, andra behöver kanske se en uppgift i bilder först, höra det igen eller ta en sak i taget. Man kan få vara den som delar ut uppgifter, samtalsledare eller sekreterare. Att få testa olika roller och byta, jag upplevde att de växte med det. När de fick ett ansvar för varandra i en uppgift gick det mycket snabbare för dem att komma igång.

Kooperativt lärande

Här hade hon stor användning för rollerna hämtade från det kooperativa lärandet, som fokushållare (tar ansvar för att gruppen håller sig till ämnet och uppgiften) och tidhållare (ser till att gruppen blir färdig med arbetet i tid). Desirée Bentzer pekar på det utforskande och undersökande i det här arbetssättet.
– Vi är ju en stor klass, med 29 elever och jag sparar mycket tid genom att de hjälper varandra och stöttar upp.
De började med att eleverna fick bygga en hållbar skola i lego. Desirée Bentzer minns med ett leende hur de tömde fritids på legobitar under projektet.
– Skolorna blev jättefina och så fick de skriva texter om det. Där fick vi in svenskan; det blev en argumentation samtidigt som det fanns en väldigt tydlig struktur i skrivandet. I arbetsmaterialet kring InnoCarnival fanns en tydlig plan, så jag kunde bara komplettera med de tankar jag hade själv.

Desirée Bentzer uppskattade att det fanns utrymme för skapande inom de här givna ramarna.
– Det var första gången de verkligen fick gå all in och bara vara kreativa. Det var inte “nu ska vi lära oss om det här”, utan “nu ska du tänka helt fritt”. Jag skapade en rolig inspirationsuppgift, som ett uppdrag där de skulle övertyga en rektor att skapa den bästa hållbara skolan.

I kölvattnet efter de här samarbetsövningarna har hon fått kommentarer från elever som att “jag har blivit mycket bättre på att samarbeta och mina kompisar förstår mig mycket bättre. Dom vet att jag har svårt att säga det här är svårt, men om de ställer en konkret fråga så har jag mycket lättare att bara svara på den, och då kommer jag igång.” Samtidigt ser hon hur många elever blivit mer bekväma i att hålla muntliga framställningar.

– Hur ser du på din egen roll i det här?

– Jag har haft mer av en coachande roll. Samtidigt måste jag som lärare vara väl förberedd för att hålla ihop det; jag behöver vara väl påläst och se till att de håller sig till ämnet. Veta vad de ska lära sig och hur jag ska utvärdera att det givit effekt.
Att som lärare få använda sin kreativitet kan också handla om detaljer. Desirée Bentzer menar att presentationerna för eleverna är viktiga; hur säljer hon in det?
– Jag gjorde en kreativ layout om att de nu skulle jobba med att bygga världens bästa skola. Det är ju den som lockar de första gången. Layouten och tydligheten. Inte bara, “nu ska vi bygga lego”. Att det blir mer som teater, där de får sätta sig in i en roll. I detta fall var de ju uppfinnare, eller arkitekter när de skulle skapa en skola.

– Vad tar du med dig från arbetet med “Rocket-timer” och de andra processerna i samband med InnoCarnival?

– Alla klasser har ju sina utmaningar, men som någon skrev i utvärderingen; alla är kreativa om de bara vågar. Man är starkare tillsammans, som grupp. När man får elever att samarbeta blir det så mycket mer effektivt. Nu kan jag göra en planering som förra läsåret hade tagit tre lektioner; i dag har de kommit mycket längre än så på två lektioner och de har kommit med helt nya idéer. De är kreativa, vågar och är modiga.